måndag 10 september 2012

Vi tar fajten! Krossa patriarkatet!

Jag är med i en antirasistisk grupp som heter ”Vi tar kampen” som startade för 6 månader sedan. Omslagsbilden är röd och lyder ”Krossa rasismen”

Alla som vill kan vara med och slåss mot rasister/troll/nazister eller vad vi nu ska kalla dom som är emot mångfald/ invandring/ flyktingmottagande m.m.
Innan den här gruppen fanns kunde trollen i stort sett härja fritt på alla kommentators-fälten på nätet när det skrevs en artikel av något slag- oavsett om den var för eller mot rasism. Numera är vi många på vänsterkanten som är med och tar kampen för att ändra på den tidigare (o)ordning som rådde.

Vi tycker till så sakligt och vänligt som vi kan. De flesta av oss går ut med våra riktiga namn och nu blir det åtminstone en diskussion,där vi oftast vinner. Vi hjälper varandra att kommentera och gilla och dela vidare för att sprida och öka på kunskapen hos våra fb-vänner.

I samma veva bildade en grupp vänsterkvinnor och män i södra Kalmar län ”Ninjafeministerna”. Vi kvinnnor hade börjat träffas sporadiskt ca ett halvår tidigare för att stötta och peppa varandra i det politiska arbetet, där vi kände att det inte alltid var så lätt att vara en stridbar kvinnlig vänsterpartist och samtidigt kalla sig feminist.
Det jag då upptäckte var att många, även en del vänsterfolk, av båda könen blev arga på oss. Var det för att vi hade mage att säga vad vi tyckte utan att fråga om lov eller vad handlade det om?

Jag har levt i ett patriarkat hela mitt liv och sett orättvisorna mellan kvinnor och män, där kvinnorna för det mesta är förlorare och nu när jag äntligen vågar öppna munnen och tala om att jag inte gillar det och påstår att det går att förändra så får jag mer ilska än glada tillrop. Och det märkliga är att de som är arga oftast inte gör något konkret själva för att förändra världen till det bättre!
Att "vita kränkta män" inte gillar det vi skriver hade jag nästan förväntat mej, men att t.o.m. vänsterfolk som kallar sig feminister är arga och rädda det kan jag INTE förstå.

Att vi kallade oss just Ninjafeminister var egentligen inte så konstigt. Feminister fanns det så gott om redan och vi ville med det namnet visa att vi inte tänkte vara tysta längre.
Vi vill i alla lägen tala om vad jämställdhet betyder och hur ojämställdheten förstör. Kvinnor och män är lika värda och ska då värderas lika i alla avseenden.
”Om nu världen ser ut som den gör så tänker vi inte sitta i ett hörn och vara goda. Vi tänker också äta istället för att ätas om det nu är så menyn ser ut”

Vi tänker protestera så fort vi ser och hör kvinnor eller män behandlas orättvist på grund av sitt kön och vi tänker inte ge oss. Men vi borde vara fler, för just nu hinner och orkar vi inte ta tag i allt som skulle behöva göras.
Därför önskar jag att det skulle finnas en fb-grupp för det här feministiska arbetet också som fungerar ungefär som ”Vi tar kampen”, spridd över hela landet.
Vad skulle vi inte kunna uträtta då??