torsdag 17 juni 2010

Det är inte okey!

Regeringen påstår att de har som mål att hjälpa människor att ”utifrån sina egna förutsättningar vara med på arbetsmarknaden”. Deras politik visar nu tydligt borgarnas verklighet, som tyvärr också blir andras tuffa verklighet!
Hur kan de tro att människor blir friskare av att sjukskrivning har en bortre gräns, att i stort sett alla ska prövas mot den öppna arbetsmarknaden efter 180 dagar?

Det är inte okey att kasta ut sjuka människor i tomma intet på det viset som borgarna har gjort! Det är inte okey att sätta en gräns för hur länge man får vara sjuk. Det är inte okey att de sjukskrivna själva ska vara försöksobjekt i en omvänd politik, där utförsäkrade flyttas från ett system för medicinsk behandling i första hand till ett system för arbetsförmedling i första hand.

Läkare ifrågasätts och har börjat tappa lusten. Nu gäller det inte längre att se till att patienten blir frisk utan arbetsför - ofta till vilket pris som helst. Nu hindras de från att ge patienterna den bästa förutsättningen för att BÅDE bli friska och komma tillbaka till arbetslivet. Det är sorgligt att borgarna i sin blåögdhet inte kan se att de har tagit i alldeles för mycket.

De nya reglerna har drabbat många svårt sjuka människor på ett grymt och omänskligt sätt och jag är övertygad om att den högst ansvariga ministern Cristina Husmark Pehrsson och regeringen visste vad de gjorde.
Sveriges Kommuner och Landsting, Försäkringskassan, facken, läkare, andra experter - alla protesterade, men lyssnade de på dem? Nej!
Socialförsäkringsministern har spridit myter och hon har upprepat dem så ofta och så länge att en del människor som borde förstå bättre, har gått på hennes osanningar.

En f.d. sjuksköterska som går med på att sjuka människor behandlas som kriminella och tvingas in i en livssituation som är rent skadlig för deras hälsa och sedan påstår att detta är en hjälp är en skam för vår kår. Det konstiga är att hon överhuvudtaget missat att arbete inte botar sjukdomar och att hot om indragen inkomst i en situation man inte själv rår över inte skapar rätt förutsättningar för läkning. Som sjuksköterska borde hon sannerligen veta detta i ännu högre grad än människor i allmänhet! Jag skulle ha velat se hennes min när hon konfronterades över att döende människor skickades ut på arbetsmarknaden.

En sämre minister får man leta efter. Ja en sämre regering också för den delen, som betraktar de flesta som fuskare och försöker få svenska folket att tro att det är anledningen till nedmonteringen av sjukförsäkringssystemet. Det vi har blivit anklagade för i flera år av moderaterna använder de själva - att staten ska kontrollera medborgaren.

Samtidigt som sjukförsäkringssystemet ger miljardöverskott får kommunerna mindre pengar från staten, men ska samtidigt ta hand om de som hamnar utanför det konstiga systemet som ska göra alla ”fusksjuka friska och alla lata arbetsföra”

Regeringen har grovt felbedömt vårdbehovet hos de långtidssjukskrivna, trots upprepade varningar. De flesta utförsäkrade är helt enkelt fortfarande sjuka . Det anser t.o.m. majoriteten av handläggarna på Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. De möter de berörda och ser bokstavligen i vilket skick de befinner sig. Det är därför de framför sin kritik! Så mycket mer kan de inte göra längre med de nya reglerna där ansvaret i stället har lagts på individen själv och i slutändan kommunen.

Det är en självklarhet för mig som sjuksköterska att en viss åtgärd, som bestäms av almanackan inte passar för de som fortfarande är sjuka och skulle behöva ytterligare behandling och rehabilitering. Jag tycker det är bättre med tidsgränser för när samhällets stöd ska påbörjas i stället för att tidsbegränsa individens trygghet!
Jag tycker det är bättre att förstärka rehabiliteringen – såväl den medicinska som den arbetslivsinriktade – så att alla sjuka garanteras den vård de har rätt till och får chansen att tillfriskna.

Givetvis skall all sjukskrivning följas upp. Sådana regler har alltid funnits. Människor bör givetvis också bedömas mot andra arbeten än det de är sjukskrivna från, men det får inte innebära uppsägningsrätt för arbetsgivaren. Individuella hänsyn måste tas. Kollektiva regler för individuella situationer fungerar inte. Arbetsförmedlarna behöver tillräckligt med resurser för att klara sitt uppdrag och Försäkringskassans personal behöver tillräckliga resurser för att klara målen! De har tyvärr blivit ett antal tusen färre från 2006, då den borgerliga regeringen tog över.

Den som har helt eller delvis nedsatt arbetsförmåga, oavsett orsak, ska få en anständig ersättning att leva av. Under tiden som ersättningen utbetalas ska rehabilitering erbjudas för att hjälpa personen tillbaka till arbetslivet, om någon arbetsförmåga finns kvar. Den ska inte bedömas utifrån ekonomiska och politiska överväganden, så som nu görs, utan utifrån ohälsa eller annat jämförbart tillstånd. Inget annat! Är man arbetsoförmögen, så är man!

Missbruk av sjukförsäkringen ska bekämpas genom kontroll och lagföring, inte genom att hela socialförsäkringssystemet anpassas efter dem som missbrukar det. En sådan modell drabbar nämligen ofantligt många fler helt ärliga människor!
Det är en myt att fusket i sjukförsäkringarna är så utbrett att det hotar systemet!
Om sjukfusket verkligen ökade borde detta rimligen ha lett till fler sjukskrivna, inte bara till längre sjukskrivningstider som statistik visar. Alla undersökningar av det verkliga missbruket av försäkringarna har hittills visat att det är mycket begränsat i procent av omsättningen. Det finns samtidigt ett underutnyttjande av säkert minst samma storleksordning, dvs. när människor som har rätt till ersättning inte tar ut den, därför att de inte har fått information om möjligheten.
”Utförsäkringsreformen” fungerar inte som det var tänkt och har inte skapat fler jobb. Förutsättningarna måste snarast ändras annars lämnas sjuka människor utan hjälp.

Att måla upp en falsk bild som Husmark Pehrson och hennes borgarkamrater gör är förfärligt men inte förvånande. Jag hoppas att de inte längre har allmänhetens förtroende och att det får konsekvenser i valet i höst!

onsdag 2 juni 2010

Ett skepp kommer lastat !

Ett skepp med några systerfartyg kommer lastat med förnödenheter till Gaza, det största utomhusfängelset i världen enligt en röst i etern.
”Ship to Gaza” kommer för att genom folklig solidaritet bistå palestinierna, en oerhört välbehövlig hjälp till Gazas lidande befolkning.

Israel, den ” demokratiska” nationen, som stöds helhjärtat av ännu en ”demokratisk” nation, USA, ger sig på att attackera skeppen, trots att vit flagg hissas.
Det är snällt att påstå att de har överskridit sina befogenheter, det är ingen överdrift att påstå att de har brutit mot FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, det är med sorg jag påstår att mord och misshandel av oskyldiga människor inte kan accepteras någonsin. ALDRIG NÅGONSIN!

Att någon kan försvara detta brott är för mig en gåta. Att arrestera människor som utför en humanitär insats är mer än beklagligt!
Nu måste väl ändå fler människor i vårt avlånga land förstå vad som pågår i Gaza? Det borde ju räcka bara med vetskapen om de murar som har byggts upp på ockuperad mark, en i raden av övergrepp mot befolkningen, men nu är måttet rågat och mer därtill!

Nu behövs tydliga sanktioner mot det övervåld som Israel använt, för att visa vad vi tycker om deras agerande. Så har vi gjort mot andra länder och så bör vi göra även mot detta land. Den här gången måste det bli konsekvenser. De kan inte slippa undan gång på gång!

Israel har utmanat hela världen med sin attack mot hjälpkonvojen på internationellt territorium. Vi och resten av omvärlden måste reagera! Gör vi det inte nu så kommer det aldrig att ske! Vi kan inte tillåta att Israel gång på gång bryter mot internationella lagar när det passar.

Jag tänder ett ljus och gråter över de som dödades i attacken mot hjälpkonvojen ”Ship to Gaza”