onsdag 19 maj 2010

Får jag LOV fru Davidsson?

Får jag LOV fru Davidsson??
Hoppas inte det. Hoppas verkligen inte det! För det skulle betyda att ni har fått makten i Nybro tillsammans med era borgarkompisar ( inklusive SPI) och det tänker vi INTE tillåta om vi får bestämma. Och det hoppas jag att våra väljare i kommunen låter oss göra i fortsättningen också.

Vi har kommit en bra bit på vägen att få ordning på ekonomin trots regeringens beslut att tvinga på kommunen olika kostnader utan kompensation. Vi börjar få ordning på organisationen och alla verksamheter trots minskade skattepengar från regeringen. Detta tack vare att de anställda i kommunen är så väldigt lojala. Vi har många duktiga människor ute på skolor, förskolor, i omsorgen - ja överallt! Vi har även många duktiga chefer.

Tillsammans med dem vill vi i vänstern fortsätta att utveckla och göra kommunen bättre i alla avseenden. Hela kommunen!

Därför vill vi inte ha friskolor som tar pengar från kommunens skolor, så vi inte kan ha kvar alla mindre skolor i stan och på landet. Därför vill vi inte heller ha LOV (lagen om valfrihet) i vår kommun.

Christina försöker intala folk att det ska ge de äldre mer valfrihet. Jag påstår att det ger en valfrihet för vårdföretag att konkurrera med kommunens äldreomsorg. Vi vill använda skattepengarna till invånarnas bästa- inte som vinst åt de privata vårdbolagens aktieägare. Vi vill ha kvar vår personal i omsorgen!

Verklig valfrihet för de äldre är att ha makt att påverka vilken hjälp de behöver och vill ha för att bibehålla ett tryggt och värdigt liv trots sjukdomar. För oss i vänstern är de äldre inte några kunder utan INDIVIDER och faktiskt ÄGARE av den offentliga äldreomsorgen som de ska kunna vara med och bestämma över så den blir bättre och bättre.

Nej Christina Davidson- du får nog LOV att tänka om och lägga ner drömmen om att sälja ut den offentliga sektorn. Fortsätt du att var OPPOSITIONSråd ett tag till. Ett bra tag till!

tisdag 18 maj 2010

Skärp er ungar!

Nu är han igång igen, Björklund! Betyg i sexan så föräldrarna vet vad det handlar om och ungarna med för den delen. " Då skärper de till sig och tar mer allvarligt på skolarbetet" menar karl´n. Jan hälsas härmed välkommen till verkligheten!

Jag vet inte vilket år han föddes och jag bryr mej inte heller, men han verkar tro att han har kommit på något nytt med betygsättning i de lägre årskurserna och dessutom fler skalor. Under min skoltid fanns det A,a,AB,BA,B, BC och C för att inte tala om de där små retliga + och - som sattes efter bokstäverna men aldrig syntes i slutbetygen. Mitt första betyg fick jag i årskurs 2! Inte blev det bättre när mina barn hamnade i skolsvängen med sifferbetyg i stället, men egentligen samma system.
Det som har gjort mitt skolarbete roligt och sporrade mej att läsa läxor och söka kunskap var de underbara engagerade lärare som jag hade turen att träffa på här och där under min studietid. De som såg alla sina elever, även en blyg tyst tjej som försökte gömma sig vid väggen eller längst bak och som älskade böcker!

Betygen var ett måste som gjorde de flesta oroliga oavsett om man var duktig eller inte. De högsta betygen fick man ju slåss om och de låga betygen gjorde att man oftast tappade lusten. Det var hela tiden konkurrens och sällan var elever och lärare nöjda. Stressymtomen har krupit ner i åldrarna "tack vare" betygsjakten. De flesta säger att de vill ha betyg men jag har ännu inte hört någon elev tycka att de varit rättvist satta. Och jag har hört alltför många lärare som tycker det är svårt att sätta betyg och som upplever att det hänger över dem hela tiden.

Vad skulle hända om betygen togs bort och ersattes med intyg på godkänd genomförd kurs eller utbildning? Vad skulle hända om de skriftliga och oftast subjektiva omdömena till föräldrarna ersattes med med individuella utvecklingssamtal och ett konstruktivt samarbete med alla inblandade parter,som går ut på att stötta och utveckla varje elevs förmåga? Jag är övertygad om att en hel del magont och trötthet skulle försvinna över en natt. Och på tal om Jan Björklund, han får gärna försvinna som skolminister redan nu, men jag får väl ge mej till tåls och vänta några månader...