tisdag 18 maj 2010

Skärp er ungar!

Nu är han igång igen, Björklund! Betyg i sexan så föräldrarna vet vad det handlar om och ungarna med för den delen. " Då skärper de till sig och tar mer allvarligt på skolarbetet" menar karl´n. Jan hälsas härmed välkommen till verkligheten!

Jag vet inte vilket år han föddes och jag bryr mej inte heller, men han verkar tro att han har kommit på något nytt med betygsättning i de lägre årskurserna och dessutom fler skalor. Under min skoltid fanns det A,a,AB,BA,B, BC och C för att inte tala om de där små retliga + och - som sattes efter bokstäverna men aldrig syntes i slutbetygen. Mitt första betyg fick jag i årskurs 2! Inte blev det bättre när mina barn hamnade i skolsvängen med sifferbetyg i stället, men egentligen samma system.
Det som har gjort mitt skolarbete roligt och sporrade mej att läsa läxor och söka kunskap var de underbara engagerade lärare som jag hade turen att träffa på här och där under min studietid. De som såg alla sina elever, även en blyg tyst tjej som försökte gömma sig vid väggen eller längst bak och som älskade böcker!

Betygen var ett måste som gjorde de flesta oroliga oavsett om man var duktig eller inte. De högsta betygen fick man ju slåss om och de låga betygen gjorde att man oftast tappade lusten. Det var hela tiden konkurrens och sällan var elever och lärare nöjda. Stressymtomen har krupit ner i åldrarna "tack vare" betygsjakten. De flesta säger att de vill ha betyg men jag har ännu inte hört någon elev tycka att de varit rättvist satta. Och jag har hört alltför många lärare som tycker det är svårt att sätta betyg och som upplever att det hänger över dem hela tiden.

Vad skulle hända om betygen togs bort och ersattes med intyg på godkänd genomförd kurs eller utbildning? Vad skulle hända om de skriftliga och oftast subjektiva omdömena till föräldrarna ersattes med med individuella utvecklingssamtal och ett konstruktivt samarbete med alla inblandade parter,som går ut på att stötta och utveckla varje elevs förmåga? Jag är övertygad om att en hel del magont och trötthet skulle försvinna över en natt. Och på tal om Jan Björklund, han får gärna försvinna som skolminister redan nu, men jag får väl ge mej till tåls och vänta några månader...

1 kommentar:

  1. Jan Björklund har aldrig haft ett arbete och vet inte hur det fungerar utanför hans bubbla till värd, och om han nu har några barn så har han troligtvis inte varit närvarande under deras skoltid.Tycker så illa om så kallade självlärda experter
    kram
    Agneta Lindvall

    SvaraRadera