söndag 5 september 2010

Stackars Alla Barnen!

Barn utsätts fortfarande för kränkningar, våld, mobbning och andra övergrepp. Och inte nog med det! De har blivit fattigare också!

Jag tycker inte att det är yttrandefrihet att visa barnpornografi på nätet. Nej, nej och åter nej! Det ska vara förbjudet att äga bilderna över huvud taget.

Det är inte okey att nästan tjugotusen fall av barnmisshandel anmäldes förra året.

Det är inte heller okey att var sjunde barn utsätts för våld av sin egen förälder. Enligt Rädda Barnen är de flesta barn från ekonomiskt utsatta familjer .

Det betyder naturligtvis inte att alla arbetslösa och sjukskrivna föräldrar slår sina barn. Men detta kan alltså barnfattigdom leda till.
Föräldrar behöver jobb eller ersättning vid sjukdom eller arbetslöshet (som de har rätt till) för att kunna försörja sina barn.

Lars Ohly har sagt att ”Ett välfärdssamhälle accepterar inte att många barn lever i relativ fattigdom i Sverige i dag. Ett välfärdssamhälle utmärks inte av att minst var fjärde ensamstående mamma lever i fattigdom. Så ser Reinfeldts Sverige ut i dag” Det var klokt sagt tycker jag.

Den relativa fattigdomen är det antal personer som lever i hushåll med en inkomst under 60 procent av medelinkomsten i landet och är ett mått på ojämlikhet i ett samhälle. Fredrik Reinfeldt försökte övertyga EU:s ministrar att ändra på det begreppet för att snygga till siffrorna, men fick tack och lov inget medhåll.

Socialstyrelsen har siffror på antalet barn som lever i hushåll med den låga inkomsten och konstaterar att de har ökat ytterligare under de senaste 4 åren. Siffror som man aldrig kommer ihåg, men jag konstaterar med sorg att det är alldeles för många barn som drabbas av dumma politiska beslut.

Enligt Socialstyrelsen har också andelen ensamstående mammor som lever i relativ fattigdom ökat. En av orsakerna är att inkomsterna har ökat för alla, men för personer med de högsta inkomster har de ökat ännu mera. Kvinnor har överlag lägre inkomster och därför riskerar kvinnor som är ensamstående med barn att falla under den relativa fattigdomsgränsen.

Barnfattigdomen har alltså ökat som en konsekvens av regeringens politik och jag blir så ledsen och ser rött när jag tänker på de skattelättnader som ”drabbat” de som redan har och får över, samtidigt som antalet arbetslösa och utförsäkrade har ökat rejält!

Vad kan barnen göra åt detta? Ingenting!
Vad kan vi vuxna göra åt detta. Mycket!

Vi har nämligen absolut inte råd att blunda för verkligheten som vi tyvärr lever i 2010. En trygg ekonomi för alla och en trygg uppväxt för barnen har vi banne mig råd med. Vi som har och får över ska vara med och betala för att ta bort orättvisorna som drabbar oskyldiga barn. Så enkelt är det!

Barnfattigdomen har varit en fråga som det inte talas om i alla debatter.
Nu är det val och märkligt tyst om det viktigaste vi har- barnen!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar