Ibland slutar ett rött hjärta att slå...
En av mina små underbara katter somnade in så fint i mitt knä i går kväll. Hon hade varit sjuk en tid, ätit och druckit men sovit extra mycket hos mej och de andra katterna i soffan. I går var hon extra kelig och extra trött och jag kände så väl igen symtomen...
Så en mjuk bädd i mitt knä blev hennes sista viloplats, där jag pratade om henne, hennes lillmatte och hemmet och nynnade lugnande för henne tills hon tog sitt sista andetag. Så borde alla få sluta, både djur och människor....
Hon sveptes in i ett rött sammetstyg, eftersom det är det finaste jag vet. Det formades som ett hjärta kring henne <3
I dag ordnade jag en liten begravning. Hon fick ligga under körsbärsträden i vår trädgård under stenar från den stenmur hon så många gånger sprungit och lekt och sovit på. Sedan sjöng jag " Bro över mörka vatten", sånt man kan göra när man bor på landet som jag gör.....
Sörjer henne fast jag har flera katter kvar. Saknar hennes speciella personlighet och stora tillgivenhet.
Tur att de djur man skaffar ger en så mycket när de är i livet, för det är lika jobbigt varje gång man mister någon....
Hon har det säkert bra nu.... på den andra sidan....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Men FAN då. Nu gråter JAG.
SvaraRadera*kramar*