Berättelse från verkligheten

En kompis bad mig en dag att hjälpa henne skriva en insändare om hennes situation. "Så att folk förstår att vem som helst kan drabbas av regeringens usla politik".
Så här blev resultatet med hennes egna ord:

Hur kan det bara få gå till på det här sättet?

Jag gjorde mig illa i ett knä på jobbet och det klassades som arbetsskada. Eftersom jag förlorar så mycket pengar när jag är sjukskriven så försökte jag jobba i all fall.
Jag stod ut i 4 veckor sedan gav jag upp och sökte läkarvård. Jag insåg att nu gick det inte längre, knäet hade svullnat upp. Läkaren tappade ut vätska, gav mig en kortisonspruta och sjukskrev mig 12 dagar till att börja med. Om det inte blev bättre skulle jag återkomma.

Det är då helvetet bryter loss. Jag tvingas uppsöka läkare ännu en gång som sjukskriver mig ytterligare 14 dagar. Jag inser att jag kommer att få en urusel lön den här månaden och kontaktar därför Försäkringskassan för att se när jag har möjlighet att få ut mina pengar därifrån och får till svar att ”Vi har faktiskt 30 dagar på oss att betala ut pengarna, om handläggaren anser att man ska få dem. Det var alltså inte säkert att jag skulle få ersättningen, som jag trodde jag hade rätt till!

När jag då ifrågasätter om det inte är lika bra att jag får träffa Försäkringskassans läkare med en gång eftersom det tydligen är han som avgör om jag är sjuk eller inte så får jag ett snäsigt svar att ”Det är inte så det går till”.
När jag påtalar att jag inte har varit sjukskriven sedan 2004 så blir svaret” Du ska inte tro att du ska ha någon gräddfil” .

Vad jag förstår av samtalet så är det handläggaren och inte läkaren som bestämmer om jag ska vara sjukskriven eller inte.
Finns det ingen som kan sätta ner foten och säga stopp? Här behandlas jag som mindre vetande och känner mig fruktansvärt kränkt. Jag kommer att få ett stort avdrag på lönen. Hur ska jag kunna betala räkningarna och ge mina barn mat? Det är ju hela familjen som drabbas och alla har inte 2 löner att leva på.

Jag ville inte vara sjukskriven, men läkaren sa ”Jo- punkt slut! Du är hemma och vilar och så får du en ny tid, så får vi se hur det blir i fortsättningen”. Läkaren var mycket bestämd. ”Nu är det bara så. Nu sjukskriver jag dig” sade han och jag kände paniken komma.

Jag tänkte redan då: ”Hur ska jag klara det ekonomiskt?” Jag tänkte gå och jobba i alla fall, men naturligtvis gick inte det, eftersom jag släpade benet efter mig och det var väldigt svullet. Nu ska jag gå i ovisshet i minst 30 dagar. Nästa gång hyreslappen kommer, vad gör jag då? Kommer jag att kunna betala den över huvud taget? Det har varit mycket ångest, oro och tårar.

3 läkarbesök och en röntgen har kostat mig 800 kronor av min deltidslön och ändå blir jag ifrågasatt. Hur sjuk ska man vara för att vara Försäkringskassan till lags? Hur ska man leva och VAD ska man leva på? Hur kan det bara få gå till så här?

Varför ??????


Min kompis kommer INTE att rösta på moderaterna, mitt parti har garanterat hennes röst i valet!