Ship to Israel???

Nej, det var verkligen inte meningen, men det var där fartyget "Estelle" hamnade till slut! Israelisk militär bordade återigen "Ship to Gaza" som befann sig på internationellt vatten, lastat med förnödenheter som var tänkt skulle komma palestinierna i Gaza till godo! Ett 70-tal maskerade soldater använde övervåld i form av el-pistoler mot de fredligt sinnade passagerarna, som inte gjorde det minsta motstånd, men heller inte gav sig eftersom de ”som sagt var” befann sig på internationellt vatten. I svensk press kallades soldaternas övervåld och tillfångatagande för en ”fredlig bordning”! Flertalet elchocker, kroppsvisiteringar och efterföljande fängelsevistelse blev resultatet av resan samt beslagtagande av segelfartyget, som ironiskt nog i 4 knops fart närmade sig Gaza med israeliskt befäl ombord innan de lyckades få ner seglen. När passagerna förstod att det väntade en fängelsevistelse utbröt kramkalas bland dessa ”ickevåldterrorister” till de israeliska soldaternas förvåning (?)­­­­­­­­­ Skamligt att varken media eller regeringen har prosterat mot det Israel gör mot svenska medborgare på internationellt vatten. Varför ser hela världen hela tiden mellan fingrarna på vad Israels regering gör??

Vi tar fajten! Krossa patriarkatet!

Jag är med i en antirasistisk grupp som heter ”Vi tar kampen” som startade för 6 månader sedan. Omslagsbilden är röd och lyder ”Krossa rasismen”

Alla som vill kan vara med och slåss mot rasister/troll/nazister eller vad vi nu ska kalla dom som är emot mångfald/ invandring/ flyktingmottagande m.m.
Innan den här gruppen fanns kunde trollen i stort sett härja fritt på alla kommentators-fälten på nätet när det skrevs en artikel av något slag- oavsett om den var för eller mot rasism. Numera är vi många på vänsterkanten som är med och tar kampen för att ändra på den tidigare (o)ordning som rådde.

Vi tycker till så sakligt och vänligt som vi kan. De flesta av oss går ut med våra riktiga namn och nu blir det åtminstone en diskussion,där vi oftast vinner. Vi hjälper varandra att kommentera och gilla och dela vidare för att sprida och öka på kunskapen hos våra fb-vänner.

I samma veva bildade en grupp vänsterkvinnor och män i södra Kalmar län ”Ninjafeministerna”. Vi kvinnnor hade börjat träffas sporadiskt ca ett halvår tidigare för att stötta och peppa varandra i det politiska arbetet, där vi kände att det inte alltid var så lätt att vara en stridbar kvinnlig vänsterpartist och samtidigt kalla sig feminist.
Det jag då upptäckte var att många, även en del vänsterfolk, av båda könen blev arga på oss. Var det för att vi hade mage att säga vad vi tyckte utan att fråga om lov eller vad handlade det om?

Jag har levt i ett patriarkat hela mitt liv och sett orättvisorna mellan kvinnor och män, där kvinnorna för det mesta är förlorare och nu när jag äntligen vågar öppna munnen och tala om att jag inte gillar det och påstår att det går att förändra så får jag mer ilska än glada tillrop. Och det märkliga är att de som är arga oftast inte gör något konkret själva för att förändra världen till det bättre!
Att "vita kränkta män" inte gillar det vi skriver hade jag nästan förväntat mej, men att t.o.m. vänsterfolk som kallar sig feminister är arga och rädda det kan jag INTE förstå.

Att vi kallade oss just Ninjafeminister var egentligen inte så konstigt. Feminister fanns det så gott om redan och vi ville med det namnet visa att vi inte tänkte vara tysta längre.
Vi vill i alla lägen tala om vad jämställdhet betyder och hur ojämställdheten förstör. Kvinnor och män är lika värda och ska då värderas lika i alla avseenden.
”Om nu världen ser ut som den gör så tänker vi inte sitta i ett hörn och vara goda. Vi tänker också äta istället för att ätas om det nu är så menyn ser ut”

Vi tänker protestera så fort vi ser och hör kvinnor eller män behandlas orättvist på grund av sitt kön och vi tänker inte ge oss. Men vi borde vara fler, för just nu hinner och orkar vi inte ta tag i allt som skulle behöva göras.
Därför önskar jag att det skulle finnas en fb-grupp för det här feministiska arbetet också som fungerar ungefär som ”Vi tar kampen”, spridd över hela landet.
Vad skulle vi inte kunna uträtta då??

Vi glömmer aldrig alliansen!

Öppet brev till Gunilla Nordgren, m- ledamot i Socialförsäkringsutskottet:

Vem försöker du egentligen övertyga, Gunilla, när du skriver att alliansen inte glömmer eller gömmer de sjuka? Du lär ju knappast få oss som jobbar i sjukvården, än mindre de sjuka att tro på det du skriver.

"Allt blev inte bra från början och så är det ofta med det
som är nytt" tycker du. Ändå är du stolt över det ni har uträttat hittills.
Ähum…vad är det som är nytt? Trygghetsförsäkringarna har ju sakteliga nedmonterats sedan 2006 och det har funnits många chanser att förändra till det bättre, men det har inte gjorts. Så kalla det inte för en "ny reform" snälla Gunilla!

Det finns kommuner som, för att slippa betala ut försörjningsstöd, har tvingats skaffa läkarintyg till sina invånare som håller för Försäkringskassans granskning och som resulterat i sjukpensionering - i stället för sjukskrivning OCH individuell rehabilitering.
Det finns svårt sjuka som tvingas till arbete som försämrar deras möjligheter att bli fullt friska! Det finns personer som är utförsäkrade till ingenting.

Det är verkligen inte lätt att sätta sig in i alla politiska diskussioner, som du mycket riktigt påpekar och du verkar undra vad som är sant och osant. En sak kan jag konstatera, det är inte lätt att sätta sig in i alla moderata diskussioner oavsett om man själv är politiker, sjukvårdspersonal eller medmänniska och ser en annan verklighet än den du upplever i Socialförsäkringsutskottet.

Jag kan nämligen inte blunda för den verklighet jag ser dagligen runtomkring mig. Det konstiga är bara att den inte stämmer med din, Gunilla. På jobbet, i min familj, i min bekantskapskrets - ja, överallt finns människor som har drabbats av otrygghet, ekonomisk katastrof och utebliven hjälp från landsting, kommun och stat. Jag ser ju det jag ser!

Så Gunilla, vad är egentligen sant och vad är inte sant? Det närmaste sanningen vi kan komma är nog ändå att studera konsekvenserna av regeringens beslut, som tagits för invånarna i vårt land.
Det är möjligt att alliansen ser de glömda och gömda människor, men den viktigaste frågan är kanske HUR ni ser på dom?

Aldrig ger jag upp!

Ett år har förflutit sedan Utöja-massakern.
Vad lärde vi oss då av den fruktansvärda händelsen där barn miste livet till ingen nytta och påverkade de flesta av oss för all framtid?
Att vi inte kommer någonstans med hot, våld och hat?
Att vi måste visa tolerans, medmänsklighet och kärlek mot våra medmänniskor?

Vi var många som redan visste det och efteråt förstod att det nu var viktigare än någonsin att tydligt protestera mot all form av rasism.
I vardagen i vårt liv var vi än befinner oss!
För den finns överallt och kryper allt närmare oss om vi tillåter det.
I skolan, på jobbet, i affären, i politiken, ja överallt där vi människor vistas.

När det samtidigt tillåts att växa fram ett samhälle med en omvänd Robin Hood-politik där vissa grupper har fått det betydligt bättre på bekostnad av de som har mest behov av det, då är det lätt att hitta de syndabockar man vill i stället för att titta uppåt.
Det är nämligen inte första gången det händer att man slår mot en annan utsatt grupp, när man själv blir utsatt. I alla tider har en del skyllt på de som befunnit sig i samma sits eller varit i underläge, i stället för att rikta en tydlig "uppercut" mot de som verkligen bestämmer eller roffar åt sig.
Varje dag kränks människor, för att de inte är som en del andra tycker att de ska vara.

Det som skrämmer mig är att detta får förekomma utan att fler och fler säger ifrån. Ett år efter den hemska händelsen på Utöja har alltför många inte fattat ett dugg!
Vi kan aldrig acceptera att det görs skillnad på oss människor och Du och jag väljer antingen att vara tysta eller säga ifrån. Varje gång vi hör "Jag är inte rasist men...." ska vi ifrågasätta. Varje gång vi ser någon diskrimineras för att personen kommer från ett annat land, är kvinna, homosexuell eller har en viss tro ska vi protestera. Annars är vi fega!

En sak som vi alltid lär få leva med är, att det alltid kommer att finnas onda människor som kan utföra de mest avskyvärda handlingar, påverkade av en politik som gör skillnad på oss människor.
Glöm namnet på massmördaren! Kom i stället ihåg namnen på de unga offren som dog för att de hade en övertygelse om en bra mycket bättre värld än vad en del högerpartier någonsin kan tänka sig.
Massakern var inget annat än en politisk handling och som sådan kommer den att påverka dig och mig under resten av våra liv. Vi har ett ansvar och en skyldighet mot offren att aldrig glömma och att alltid stå upp för allas rättigheter!

Ett år efter Utöja-massakern har nazisterna inte tappat mark, som vi hade hoppats.
Det känns otäckt att de flesta har vant sig vid vardagsrasismen och än mer skrämmande är det, att de högst ansvariga politikerna är de som tiger mest. Jag är så himla trött på den handlingsförlamade och tysta regeringen som tillåter klassklyftorna att växa, påhejade av rasister och nazister som skyller allt på alla som ”ser ut” att komma från ett annat land.

Som tur är växer skaran av antirasister som aldrig någonsin tänker låta sig tystas! Tillsammans med alla andra kloka människor, som tröttnat på nazister som tror att de kan bestämma ordningen här i vårt land med hjälp av hot och falska påståenden, kommer jag att ta kampen och inte tillåta mörka högerkrafter att vinna - inte en gång till!

Vi har vår yttrandefrihet som vi ska utnyttja och FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna som vi ska hänvisa till.
Och som en klok ung vän uttryckte det: Med fakta som dolk och medmänsklighet som sköld ska vi kriga och med de verktygen kan vi inte förlora!

Massmördaren, som leende sköt ihjäl ungdomarna efter att ha lurat fram dem från sina gömställen ska i alla fall inte minnas av mig. Det är de oskyldiga offren jag kommer att minnas så länge jag lever och de ska inte ha dött förgäves!

Apropå nycklar!

Såg filmen "Ingen riktig våldtäkt" och skrev en berättelse som skulle ha kunnat vara flickans egen:

Mitt lås har bara en nyckel!
Jag vågade inte berätta det för någon. Jag skämdes och trodde det var mitt eget fel. Jag hade ju varit intresserad. Hade jag sagt nej? Jag kommer ju inte ihåg det, eftersom jag var rätt så full. Kläderna kan det väl inte ha varit fel på? Alla andra tjejer klär sig ju likadant!

Kanske jag hade visat att jag var intresserad, men vilka signaler hade HAN uppfattat eftersom han tvingade sig på mig MOT min vilja. Hade jag kanske gett honom fel signaler eller inte varit tydlig nog? Jag hade i alla fall inte sagt JA!!!

Jag fattar ingenting och mår så himla dåligt. Det känns som jag inte kan prata med någon alls. Min kropp känns så äcklig och smutsig och jag tycker inte om den längre. Jag känner mig fruktansvärt kränkt. Alla har ju redan tagit killarnas parti och verkar tycka att jag får skylla mig själv. På fotona ser jag inte ut att protestera, men jag var ju full och minns inte riktigt HUR det kunde hända och vet inte NÄR hans kompisar kom in i rummet.

Mina tjejkompisar säger att de nästan kan förstå att de gjorde eftersom jag följde med honom, så jag ville säkert. NEJ! Inte när jag var så full, så jag knappt fattade vad som hände och NEJ- inte med tre på en gång! Jag gråter inombords! Hur kan man FÖRSTÅ en våldtäkt?
Killarna erkände ju! De skickade mig ett sms och hotade med att sprida foton de hade tagit om jag anmälde dem. De spred bilderna i alla fall och spred osanna rykten om mig, ändå åkte de inte fast. Många tycker att tjejer med fler killar är HOROR, men killar med fler tjejer är KUNGAR.

De säger: ”En nyckel som passar till många lås är en bra nyckel, men ett lås som passar till många nycklar är ett dåligt lås”
Vet de inte att meningen är att ETT lås ska passa till EN nyckel!
En nyckel ska bara användas till ett lås och då ska man ha ägarinnans tillåtelse att använda den för att låsa upp. Annars gör man inbrott. Och man prövar definitivt INTE att testa med fler nycklar efter varandra, vad är det för vits med det? VARFÖR undrar inte de, som hör och ser det, om det är något som är fel med dom som äger dom nycklarna?

Om ungdomarna har den synen på våldtäkter, så har vi vuxna en hel del arbete framför oss.Filmen skrämde mej och jag hoppas innerligt att flera vuxna kände likadant.
Min första tanke var:
HAR VI INTE KOMMIT LÄNGRE OCH VEM FAAN LA I BACKEN!!!
Jag trodde att ungdomarna av i dag hade blivit klokare och MER upplysta i stället för tvärtom.
Vi vuxna MÄN och KVINNOR måste FÖRKLARA för ALLA ungdomar, tala om vad vi TYCKER och BARA acceptera att det är okej att ha sex med någon som har sagt JA!
Ett uteblivet nej eller onykterhet eller sexiga kläder eller whatever kan inte bli en anledning att ha sex med någon, som inte kan försvara sej.
Det här är ett ansvar för ALLA vuxna!! Det är t.o.m. vår SKYLDIGHET att reagera!!
Vi VILL ju att vår syster, dotter, mamma eller barnbarn ska känna sig trygga och säkra i sina möten med män.
Vi VILL ju att ungdomarna ska respektera varandra och vara rädd om varandra.
Vi VILL dessutom föregå med gott exempel och vara bra medmänniskor.
Det finns dom som tror att ökad jämställdhet slår tillbaka mot kvinnorna FÖR ATT DET ÄR SÅ PROVOCERANDE ATT VI VILL VÄRDERAS LIKA...är detta fenomen ett exempel?? För när blev annars en våldtäkt inte "på riktigt" ?????

"Tänkte jag skulle röra runt lite i grytan"

”Ja, jag röstade ju på Sverigedemokraterna. Tänkte jag skulle röra runt lite i grytan” sa en äldre dam till mig en kväll.

Det var några månader efter valet och vi hade precis haft ett öppet möte för att ta nya tag IGEN, med vetskapen om att borgarna skulle få hållas i 4 år till. Damen hade varit på många av våra möten tidigare och lyssnat på oss.

Nu stod hon mittemot mig och log lite besvärat och jag vet inte än i dag vad hon förväntade sig att jag skulle svara. Kanske hon trodde att jag skulle säga ”bättre lycka nästa gång” eller ”det gör nog inte så mycket” eller ”det spelade nog inte så stor roll vad du röstade”.

Hon fortsatte med ”...för det är ju inget annat parti som driver mina frågor.”

Mitt svar blev följande: ”Ja du.......du och alla andra som röstade på (sd) inte bara rörde om. Ni såg till att de fick en hel del skattepengar, så att de kan växa och bli starkare till nästa val. Då får de ännu större makt. DET var vad du och de andra (sd)- väljarna gjorde. Vad beträffar dina hjärtefrågor så har ju Vänsterpartiet tydligt drivit en politik som tillvaratar just DINA intressen och dessutom gjort det i flera år”.

Jag tittade lugnt och allvarligt på henne en stund, vände mig sedan om och gick vidare utan att faktiskt bry mig om vad hon tyckte och tänkte.

Sverigedemokraterna låtsades ju redan innan valet att de stod på folkets sida. Min dotter genomskådade direkt deras valmaterial och undrade upprört om de verkligen FICK ljuga för folk hur mycket som helst.

De fortsätter i samma anda EFTER valet och kritiserar gärna andra partier för att inte bry sig om vad vanligt folk tycker. De kan inte ha mer fel! Sanningen är i stället att Sverigedemokraternas riksdagsledamöter gör allt för att gynna sig själva och tjäna pengar på sina uppdrag.

Vänsterpartiet tycker däremot, som majoriteten av folket, att riksdagsledamöternas hutlöst höga arvoden skall sänkas och en del privilegier tas bort. Det tycker inte Sd och ALLA andra partier. De röstade FÖR att behålla sina löner på 57 000 kronor i månaden och FÖR att behålla sina privilegier.

Vänsterpartiets riksdagsledamöter lever förstås som de lär. JAA, till och med partiledaren Jonas Sjöstedt! De tar inte ut hela riksdagsarvodet utan betalar allt som överskrider 27500 till partiet. Så gör INTE Sverigedemokraterna. Tvärtom! Tre av deras riksdagsledamöter får till och med EXTRA betalt av sitt parti! Mest av alla tjänar partiledaren Jimmie Åkesson som har en ersättning på nästan 100 000 kronor. I månaden!!! NÄSTAN lika mycket som Annie Lööf ( Thatcher-kvinnan i Centern, ni vet)

Sverigedemokraterna låtsas värna om arbetslösa och sjukskrivna samtidigt som de blir både rika och större tack vare våra skattepengar.
Och det vet ju ALLA hur väl vi behöver dom pengarna till skolorna, barnomsorgen, äldreomsorgen och sjukvården...till exempel!!

Synd att den äldre damen inte tänkte på det innan hon rörde om i grytan!

"Det är svårt att vara modig när du är liten och rädd”

Mina barn gillade verkligen den lite dumsnälle Nalle Puh och hans rädda kompis Nasse när de var små:

”Trots sin rädsla för överhängande faror är Nasse trogen sina vänner. Nasse är väldigt engagerad i heffaklumpsjakten även om han är hiskeligt rädd för detta stora hjärnspöke. Nasse och Puh försöker ideligen bygga nya fiffiga heffaklumpsfällor men Heffaklumpen slinker alltid undan i sista sekunden.
Nasse är ett mycket litet djur, som oftast blir rädd för minsta lilla hotande fara. Och ifall ingen fara hotar så brukar hans fantasi skapa dem. Nasse trivs bäst då han är ute med Nalle Puh i skogen och känner tryggheten av hans hand. ”

Sedan den dagen vi bildade ett nätverk, som vi hade ”mage” att döpa till ”Ninjafeminister”, har jag tänkt på Nalle Puh och Nasse….

Små rädda män dyker nämligen upp där jag minst anar det och protesterar, förfasar sig och försöker skrämma mej till tystnad genom att tala om för andra hur farliga vi ninjor faktiskt är.

Och jag står där som ett levande besviket men något roat frågetecken och undrar stillsamt: VAD är dom rädda för?
Kvinnors rätt till samma värde som männen kan väl inte vara skrämmande? Lika stor pension, lika stor lön, lika mycket makt.
Kvinnors rätt att värderas lika som männen kan väl inte vara farligt? Att inte behöva prestera dubbelt så mycket för att accepteras, inte behöva bli nonchalerade för sina åsikter, inte behöva kvoteras in för att få sin självklara plats.

Ja, det känns allt lite konstigt att en del män är rädda för mig bara för att jag är ninjafeminist. Undrar vad det beror på? Att jag är stark? Att jag är orädd? Att jag hörs och syns? Att jag inte tar skit? Eller är det så enkelt att jag inte frågar om lov?

De kanske tror att jag står ute i verkstan och svarvar kast-stjärnor hela dagarna när jag i själva verket sitter och formar små mjuka gosiga kast-stjärnor på min symaskin på nätterna.

Mina söner är i alla fall inte det minsta rädda för att deras mor har blivit ninjafeminist. Kan det bero på att de själva är feminister och inte ser någon hotbild eftersom de vet vad det handlar om?
Folk i allmänhet är inte heller rädda. Kan det bero på att de är glada över att det finns människor som vill göra världen bättre för BÅDE kvinnor och män?

De små rädda männen kanske skulle behöva få några kast-stjärnor vinande runt örona, för vi tänker nämligen kasta på ALLA som förhindrar att kvinnor och män behandlas lika.
Så ett litet tips i all ärlig vänlighet till alla rädda små män: ”Det bästa är att veta vad man letar efter innan man börjar leta efter det” ( Nalle Puh).


















En smula hänsyn och lite omtanke betyder så mycket.


För att visa, att man inte alls blev rädd när man hoppade till, kan man hoppa upp och ner ett par tre gånger liksom för att motionera sig.

För den outbildade är ett A bara tre pinnar.

Storfrämmat i Nybban!

Nu har även Jonas Sjöstedt, Vänsterpartiets nye partiledare, varit i Nybban och hälsat på oss. Det kändes väldigt bra! På kvällen var det öppet hus i Jutegården. Då hade Nybroborna chansen att lyssna på ännu en klok, smart och supertrevlig vänsterpartist.
Jag lovade att skriva ett referat från träffen till de som inte kunde vara med och här kommer det:

Jonas tog naturligtvis upp det mest aktuella först: Vapenexporten (som Jocke och jag hade en debattartikel om samma dag) och oljefläckarna på Bildts kavaj och undrade om regeringen körde med lögner eller osanningar. Fyndigt sagt!!
Sedan fortsatte han med riskkapitalbolagen och välfärden. För dem handlar det om att tjäna så maximalt som möjligt med pengar på maximalt kortaste tid. Dessutom är det helt riskfritt eftersom man t.ex. inte kan ta bort hemtjänst och särskilda boenden i kommunerna. Skandalerna i Carema och Attendo är egentligen inte konstiga, de beror ju på vinsten som dessa bolag tar ut!

Han påminde om att Vänsterpartiet just nu är enda partiet som är vän av en demokratiskt styrd verksamhet. Plånbokens tjocklek ska inte avgöra vilken hjälp man ska få. Kommuner och landsting är de största arbetsgivarna för både kvinnor och män i Sverige, därför är det viktigt att det finns möjlighet att införa feminism i praktiken med fast arbete och kollektivavtal . ”Så enkelt är det” sa Jonas!

Arbetslösheten är effektiv som utslagningsmekanism och nu är det bara 30 % av de arbetslösa som har A-kassa. Regeringen har gjort människor förtvivlade OCH fattiga. Jonas berättade att 1/4 av alla ungdomar är arbetslösa och att 58% av de som har arbete har osäkra anställningar. Nu är det arbetsgivarens marknad. Den borgliga regeringen bejakar en politik som gör att vi blir flexibla och utbytbara . Utländska arbetare som kommer hit har arbetsvillkor långt under det som gäller i det här landet. Vänsterpartiet vill ha arbeten där alla är lika mycket värda. Det handlar om solidaritet mellan människorna. Regeringen och EU har drivit fram den här utvecklingen med flit. När vi försvarar andras fackliga rättigheter så försvarar vi samtidigt seriösa företag som sköter sig och vi gynnar rasismen om vi accepterar orättvisorna.

När det gällde miljön (en av Jonas hjärtefrågor när han satt i EU) så menade han att vi måste minska utsläppen. Vi har inget val längre, när fler och fler forskare säger ”det är värre än vi trodde” och att ”det går fortare än vi trodde”. Vi ska inte vara tysta. Vi vill satsa på ordentligt järnvägsnät, bygga om och renovera de bostäder som redan finns och satsa på klimatenergi bl.a.
Vi måste ta frågan på allvar och investera oss ur krisen. Samtidigt skapar vi viktiga ungdomsarbeten, ökar jämställdheten(eftersom rika män orsakar de största utsläppen) och ökar den sociala och ekologiska uthålligheten.

Han tog också upp den ekonomiska och sociala krisen som sprider sig i EU. Att hungriga barn går till skolan i Grekland ska vi bekymra oss för i Sverige. Huvudorsaken är en bank -och finanskris som ska räddas till varje pris. Bankerna har tagit för stora risker . Vi borde i stället reglera banksektorn, gynna de lokala bankerna, minska bonusar m.m.
En omsättning på 4,5 x BNP är inte rimligt och vi skulle lätt kunna säga ”vad var det vi sa”. Man kan inte släcka elden med bensin. Jonas ville inte ha mer toppstyrning från Bryssel utan i stället mer demokrati. Alla EU-länder är nu satta under förmyndarskap utom Sverige, eftersom vi inte införde euron. EU tvingar Grekland att skriva in i sin grundlag att de i första hand ska betala skulden till EU sedan tänka på det egna folket!
Barnfattigdomen har ökat även i Sverige. Det betyder att fler och fler barn tvingas växa upp i fattiga hem. Jonas vet att det är möjligt att ändra med rätt politik. Han konstaterade att alliansregeringen blivit mer trött, mer nöjd och mer självgod.

Vid frågestunden förklarade Jonas att han tyckte tandvården skulle vara en reform värd namnet och göras till en del av sjukvården.
Kommuner och landsting utarmas på pengar med sittande regering. De är beroende av skatter och statsbidrag och tvingas nu skära ner när skatterna minskar och bidrag inte räknas upp. Vi vill ha en indexreglering av bidragen - alltså att de räknas upp automatiskt varje år.
Privatiseringsreformen är ett annat stort problem för kommunerna, som gör det omöjligt att tacka nej till friskolor. Kommunerna vill kunna styra resurser till de områden där behoven är störst,t.ex. ambulans, hälsocentral, apotek

På frågan vad Jonas tyckte var de viktigaste punkterna i ett feministiskt parti, svarade han tveklöst:
1. Inkomstskillnaden, där kvinnors arbete systematiskt är underbetalda. Det går för sakta!
2. Ansvar för VAB (vård av barn) och det obetalda hemarbetet. Kvinnor har oftast mindre sysselsättningsgrad som ger lägre pension. Det behövs en delad föräldraförsäkring.
3. Våld mot kvinnor. Farligast är den man bor med. Kvinnojourernas finansiering måste fungera och ska därför skötas med statliga pengar.
4. Villkoren på arbetsmarknad och krav på att göra om pensionen.

Det handlar om solidaritet mellan människorna avslutade Jonas. Han vill att vi ska vara en tydlig opposition och menade att det är viktigt att vi blir fler. Vi KAN påverka!

Åh, vad jag är stolt över att vara socialist!!

Upp som en sol!

Det går verkligen ”uppåt” för Sverige måste jag ju medge…

Jag menar….. konkurrensen har ju faktiskt ökat i samhället
Vinsterna har ökat för de privata bolagen
Den nya arbetslinjen håller även den i sig....arbetslösheten har stigit, mest för ungdomarna i och för sig, men nåt ska väl dom också få!
Avgifterna har ökat för oss andra, mest för de sjuka! Solidaritet för de svagaste?

Oooops ...höll på att glömma att våra löner har ökat....alltså för oss som har turen att ha ett fast arbete och inte är sjuka...än
Och...ja just det! Utförsäkringen har ju ökat, om nu någon skulle ha missat det..
Sedan har ju klassklyftorna ökat , icke att förglömma!
Kontrollen av medborgarna har ökat...
Utvisningarna har ökat...

Bostadsrätterna ökar... visserligen på bekostnad av hyresrätterna vilket gör att de som inte KAN eller FÅR låna på banken blir utan bostad, men det är väl sånt man får ta...och på det viset blir det ju även en ökning av hemlösheten!

I allisvansens Sverige har vräkningen av barn också ökat. De har verkligen tänkt på alla sina undersåtar....
Jaaaa, kurvorna talar ju sitt tydliga språk, de pekar bara uppåt...alltså går det bra för Sverige!

Maria Larsson har hela tiden som ett mantra upprepat ordet NOLLTOLERANS utan att bry sig ett jota om regeringen hon ingår i verkligen jobbar åt det hållet.

Men...Socialstyrelsens rapporter talar ett tydligt språk som säger oss att regeringen inte sköter sig vidare bra...eller rättare sagt inte sköter sig alls!

Regeringen valdes av många för att de lovade att MINSKA utanförskapet...jag tror det då gällde för de arbetslösa...som nu ÄVEN har blivit hemlösa!
Jag hoppas att åtminstone dessa väljare har vaknat upp, kanske i senaste laget, och förstått vad regeringen har åstadkommit med vår vackra välfärd!

Men....de hemlösa och arbetslösa är,om vi ska vara riktigt ärliga, inte fullt så ensamma med sin situation längre eftersom de har blivit så många fler.
Måste ju vara det allisvansen menade med att minska utanförskapet!

Arbetslösa, hemlösa och utförsäkrade befinner sig numera i innanförskap i stället och de rikaste i utanförskap...
En slags omvänd Robin Hood-strategi, men ändå positiv på nåt sätt...

Regeringen har redan inlett nästa steg, en solidarisk stöttning av oss vanliga dödliga till de redan rika så de inte lider i sin utsatta position.
Fortsättning följer......garanterat, så vi kan kanske fortsätta koppla av...och sova ...??

Ett hjärta rött......om att mista ett djur

Ibland slutar ett rött hjärta att slå...

En av mina små underbara katter somnade in så fint i mitt knä i går kväll. Hon hade varit sjuk en tid, ätit och druckit men sovit extra mycket hos mej och de andra katterna i soffan. I går var hon extra kelig och extra trött och jag kände så väl igen symtomen...

Så en mjuk bädd i mitt knä blev hennes sista viloplats, där jag pratade om henne, hennes lillmatte och hemmet och nynnade lugnande för henne tills hon tog sitt sista andetag. Så borde alla få sluta, både djur och människor....

Hon sveptes in i ett rött sammetstyg, eftersom det är det finaste jag vet. Det formades som ett hjärta kring henne <3

I dag ordnade jag en liten begravning. Hon fick ligga under körsbärsträden i vår trädgård under stenar från den stenmur hon så många gånger sprungit och lekt och sovit på. Sedan sjöng jag " Bro över mörka vatten", sånt man kan göra när man bor på landet som jag gör.....

Sörjer henne fast jag har flera katter kvar. Saknar hennes speciella personlighet och stora tillgivenhet.

Tur att de djur man skaffar ger en så mycket när de är i livet, för det är lika jobbigt varje gång man mister någon....

Hon har det säkert bra nu.... på den andra sidan....