torsdag 6 december 2012
Ship to Israel???
Nej, det var verkligen inte meningen, men det var där fartyget "Estelle" hamnade till slut!
Israelisk militär bordade återigen "Ship to Gaza" som befann sig på internationellt vatten, lastat med förnödenheter som var tänkt skulle komma palestinierna i Gaza till godo!
Ett 70-tal maskerade soldater använde övervåld i form av el-pistoler mot de fredligt sinnade passagerarna, som inte gjorde det minsta motstånd, men heller inte gav sig eftersom de ”som sagt var” befann sig på internationellt vatten.
I svensk press kallades soldaternas övervåld och tillfångatagande för en ”fredlig bordning”!
Flertalet elchocker, kroppsvisiteringar och efterföljande fängelsevistelse blev resultatet av resan samt beslagtagande av segelfartyget, som ironiskt nog i 4 knops fart närmade sig Gaza med israeliskt befäl ombord innan de lyckades få ner seglen.
När passagerna förstod att det väntade en fängelsevistelse utbröt kramkalas bland dessa ”ickevåldterrorister” till de israeliska soldaternas förvåning (?)
Skamligt att varken media eller regeringen har prosterat mot det Israel gör mot svenska medborgare på internationellt vatten.
Varför ser hela världen hela tiden mellan fingrarna på vad Israels regering gör??
måndag 10 september 2012
Vi tar fajten! Krossa patriarkatet!
Jag är med i en antirasistisk grupp som heter ”Vi tar kampen” som startade för 6 månader sedan. Omslagsbilden är röd och lyder ”Krossa rasismen”
Alla som vill kan vara med och slåss mot rasister/troll/nazister eller vad vi nu ska kalla dom som är emot mångfald/ invandring/ flyktingmottagande m.m.
Innan den här gruppen fanns kunde trollen i stort sett härja fritt på alla kommentators-fälten på nätet när det skrevs en artikel av något slag- oavsett om den var för eller mot rasism. Numera är vi många på vänsterkanten som är med och tar kampen för att ändra på den tidigare (o)ordning som rådde.
Vi tycker till så sakligt och vänligt som vi kan. De flesta av oss går ut med våra riktiga namn och nu blir det åtminstone en diskussion,där vi oftast vinner. Vi hjälper varandra att kommentera och gilla och dela vidare för att sprida och öka på kunskapen hos våra fb-vänner.
I samma veva bildade en grupp vänsterkvinnor och män i södra Kalmar län ”Ninjafeministerna”. Vi kvinnnor hade börjat träffas sporadiskt ca ett halvår tidigare för att stötta och peppa varandra i det politiska arbetet, där vi kände att det inte alltid var så lätt att vara en stridbar kvinnlig vänsterpartist och samtidigt kalla sig feminist.
Det jag då upptäckte var att många, även en del vänsterfolk, av båda könen blev arga på oss. Var det för att vi hade mage att säga vad vi tyckte utan att fråga om lov eller vad handlade det om?
Jag har levt i ett patriarkat hela mitt liv och sett orättvisorna mellan kvinnor och män, där kvinnorna för det mesta är förlorare och nu när jag äntligen vågar öppna munnen och tala om att jag inte gillar det och påstår att det går att förändra så får jag mer ilska än glada tillrop. Och det märkliga är att de som är arga oftast inte gör något konkret själva för att förändra världen till det bättre!
Att "vita kränkta män" inte gillar det vi skriver hade jag nästan förväntat mej, men att t.o.m. vänsterfolk som kallar sig feminister är arga och rädda det kan jag INTE förstå.
Att vi kallade oss just Ninjafeminister var egentligen inte så konstigt. Feminister fanns det så gott om redan och vi ville med det namnet visa att vi inte tänkte vara tysta längre.
Vi vill i alla lägen tala om vad jämställdhet betyder och hur ojämställdheten förstör. Kvinnor och män är lika värda och ska då värderas lika i alla avseenden.
”Om nu världen ser ut som den gör så tänker vi inte sitta i ett hörn och vara goda. Vi tänker också äta istället för att ätas om det nu är så menyn ser ut”
Vi tänker protestera så fort vi ser och hör kvinnor eller män behandlas orättvist på grund av sitt kön och vi tänker inte ge oss. Men vi borde vara fler, för just nu hinner och orkar vi inte ta tag i allt som skulle behöva göras.
Därför önskar jag att det skulle finnas en fb-grupp för det här feministiska arbetet också som fungerar ungefär som ”Vi tar kampen”, spridd över hela landet.
Vad skulle vi inte kunna uträtta då??
Alla som vill kan vara med och slåss mot rasister/troll/nazister eller vad vi nu ska kalla dom som är emot mångfald/ invandring/ flyktingmottagande m.m.
Innan den här gruppen fanns kunde trollen i stort sett härja fritt på alla kommentators-fälten på nätet när det skrevs en artikel av något slag- oavsett om den var för eller mot rasism. Numera är vi många på vänsterkanten som är med och tar kampen för att ändra på den tidigare (o)ordning som rådde.
Vi tycker till så sakligt och vänligt som vi kan. De flesta av oss går ut med våra riktiga namn och nu blir det åtminstone en diskussion,där vi oftast vinner. Vi hjälper varandra att kommentera och gilla och dela vidare för att sprida och öka på kunskapen hos våra fb-vänner.
I samma veva bildade en grupp vänsterkvinnor och män i södra Kalmar län ”Ninjafeministerna”. Vi kvinnnor hade börjat träffas sporadiskt ca ett halvår tidigare för att stötta och peppa varandra i det politiska arbetet, där vi kände att det inte alltid var så lätt att vara en stridbar kvinnlig vänsterpartist och samtidigt kalla sig feminist.
Det jag då upptäckte var att många, även en del vänsterfolk, av båda könen blev arga på oss. Var det för att vi hade mage att säga vad vi tyckte utan att fråga om lov eller vad handlade det om?
Jag har levt i ett patriarkat hela mitt liv och sett orättvisorna mellan kvinnor och män, där kvinnorna för det mesta är förlorare och nu när jag äntligen vågar öppna munnen och tala om att jag inte gillar det och påstår att det går att förändra så får jag mer ilska än glada tillrop. Och det märkliga är att de som är arga oftast inte gör något konkret själva för att förändra världen till det bättre!
Att "vita kränkta män" inte gillar det vi skriver hade jag nästan förväntat mej, men att t.o.m. vänsterfolk som kallar sig feminister är arga och rädda det kan jag INTE förstå.
Att vi kallade oss just Ninjafeminister var egentligen inte så konstigt. Feminister fanns det så gott om redan och vi ville med det namnet visa att vi inte tänkte vara tysta längre.
Vi vill i alla lägen tala om vad jämställdhet betyder och hur ojämställdheten förstör. Kvinnor och män är lika värda och ska då värderas lika i alla avseenden.
”Om nu världen ser ut som den gör så tänker vi inte sitta i ett hörn och vara goda. Vi tänker också äta istället för att ätas om det nu är så menyn ser ut”
Vi tänker protestera så fort vi ser och hör kvinnor eller män behandlas orättvist på grund av sitt kön och vi tänker inte ge oss. Men vi borde vara fler, för just nu hinner och orkar vi inte ta tag i allt som skulle behöva göras.
Därför önskar jag att det skulle finnas en fb-grupp för det här feministiska arbetet också som fungerar ungefär som ”Vi tar kampen”, spridd över hela landet.
Vad skulle vi inte kunna uträtta då??
fredag 10 augusti 2012
Vi glömmer aldrig alliansen!
Öppet brev till Gunilla Nordgren, m- ledamot i Socialförsäkringsutskottet:
Vem försöker du egentligen övertyga, Gunilla, när du skriver att alliansen inte glömmer eller gömmer de sjuka? Du lär ju knappast få oss som jobbar i sjukvården, än mindre de sjuka att tro på det du skriver.
"Allt blev inte bra från början och så är det ofta med det
som är nytt" tycker du. Ändå är du stolt över det ni har uträttat hittills.
Ähum…vad är det som är nytt? Trygghetsförsäkringarna har ju sakteliga nedmonterats sedan 2006 och det har funnits många chanser att förändra till det bättre, men det har inte gjorts. Så kalla det inte för en "ny reform" snälla Gunilla!
Det finns kommuner som, för att slippa betala ut försörjningsstöd, har tvingats skaffa läkarintyg till sina invånare som håller för Försäkringskassans granskning och som resulterat i sjukpensionering - i stället för sjukskrivning OCH individuell rehabilitering.
Det finns svårt sjuka som tvingas till arbete som försämrar deras möjligheter att bli fullt friska! Det finns personer som är utförsäkrade till ingenting.
Det är verkligen inte lätt att sätta sig in i alla politiska diskussioner, som du mycket riktigt påpekar och du verkar undra vad som är sant och osant. En sak kan jag konstatera, det är inte lätt att sätta sig in i alla moderata diskussioner oavsett om man själv är politiker, sjukvårdspersonal eller medmänniska och ser en annan verklighet än den du upplever i Socialförsäkringsutskottet.
Jag kan nämligen inte blunda för den verklighet jag ser dagligen runtomkring mig. Det konstiga är bara att den inte stämmer med din, Gunilla. På jobbet, i min familj, i min bekantskapskrets - ja, överallt finns människor som har drabbats av otrygghet, ekonomisk katastrof och utebliven hjälp från landsting, kommun och stat. Jag ser ju det jag ser!
Så Gunilla, vad är egentligen sant och vad är inte sant? Det närmaste sanningen vi kan komma är nog ändå att studera konsekvenserna av regeringens beslut, som tagits för invånarna i vårt land.
Det är möjligt att alliansen ser de glömda och gömda människor, men den viktigaste frågan är kanske HUR ni ser på dom?
Vem försöker du egentligen övertyga, Gunilla, när du skriver att alliansen inte glömmer eller gömmer de sjuka? Du lär ju knappast få oss som jobbar i sjukvården, än mindre de sjuka att tro på det du skriver.
"Allt blev inte bra från början och så är det ofta med det
som är nytt" tycker du. Ändå är du stolt över det ni har uträttat hittills.
Ähum…vad är det som är nytt? Trygghetsförsäkringarna har ju sakteliga nedmonterats sedan 2006 och det har funnits många chanser att förändra till det bättre, men det har inte gjorts. Så kalla det inte för en "ny reform" snälla Gunilla!
Det finns kommuner som, för att slippa betala ut försörjningsstöd, har tvingats skaffa läkarintyg till sina invånare som håller för Försäkringskassans granskning och som resulterat i sjukpensionering - i stället för sjukskrivning OCH individuell rehabilitering.
Det finns svårt sjuka som tvingas till arbete som försämrar deras möjligheter att bli fullt friska! Det finns personer som är utförsäkrade till ingenting.
Det är verkligen inte lätt att sätta sig in i alla politiska diskussioner, som du mycket riktigt påpekar och du verkar undra vad som är sant och osant. En sak kan jag konstatera, det är inte lätt att sätta sig in i alla moderata diskussioner oavsett om man själv är politiker, sjukvårdspersonal eller medmänniska och ser en annan verklighet än den du upplever i Socialförsäkringsutskottet.
Jag kan nämligen inte blunda för den verklighet jag ser dagligen runtomkring mig. Det konstiga är bara att den inte stämmer med din, Gunilla. På jobbet, i min familj, i min bekantskapskrets - ja, överallt finns människor som har drabbats av otrygghet, ekonomisk katastrof och utebliven hjälp från landsting, kommun och stat. Jag ser ju det jag ser!
Så Gunilla, vad är egentligen sant och vad är inte sant? Det närmaste sanningen vi kan komma är nog ändå att studera konsekvenserna av regeringens beslut, som tagits för invånarna i vårt land.
Det är möjligt att alliansen ser de glömda och gömda människor, men den viktigaste frågan är kanske HUR ni ser på dom?
onsdag 25 juli 2012
Aldrig ger jag upp!
Ett år har förflutit sedan Utöja-massakern.
Vad lärde vi oss då av den fruktansvärda händelsen där barn miste livet till ingen nytta och påverkade de flesta av oss för all framtid?
Att vi inte kommer någonstans med hot, våld och hat?
Att vi måste visa tolerans, medmänsklighet och kärlek mot våra medmänniskor?
Vi var många som redan visste det och efteråt förstod att det nu var viktigare än någonsin att tydligt protestera mot all form av rasism.
I vardagen i vårt liv var vi än befinner oss!
För den finns överallt och kryper allt närmare oss om vi tillåter det.
I skolan, på jobbet, i affären, i politiken, ja överallt där vi människor vistas.
När det samtidigt tillåts att växa fram ett samhälle med en omvänd Robin Hood-politik där vissa grupper har fått det betydligt bättre på bekostnad av de som har mest behov av det, då är det lätt att hitta de syndabockar man vill i stället för att titta uppåt.
Det är nämligen inte första gången det händer att man slår mot en annan utsatt grupp, när man själv blir utsatt. I alla tider har en del skyllt på de som befunnit sig i samma sits eller varit i underläge, i stället för att rikta en tydlig "uppercut" mot de som verkligen bestämmer eller roffar åt sig.
Varje dag kränks människor, för att de inte är som en del andra tycker att de ska vara.
Det som skrämmer mig är att detta får förekomma utan att fler och fler säger ifrån. Ett år efter den hemska händelsen på Utöja har alltför många inte fattat ett dugg!
Vi kan aldrig acceptera att det görs skillnad på oss människor och Du och jag väljer antingen att vara tysta eller säga ifrån. Varje gång vi hör "Jag är inte rasist men...." ska vi ifrågasätta. Varje gång vi ser någon diskrimineras för att personen kommer från ett annat land, är kvinna, homosexuell eller har en viss tro ska vi protestera. Annars är vi fega!
En sak som vi alltid lär få leva med är, att det alltid kommer att finnas onda människor som kan utföra de mest avskyvärda handlingar, påverkade av en politik som gör skillnad på oss människor.
Glöm namnet på massmördaren! Kom i stället ihåg namnen på de unga offren som dog för att de hade en övertygelse om en bra mycket bättre värld än vad en del högerpartier någonsin kan tänka sig.
Massakern var inget annat än en politisk handling och som sådan kommer den att påverka dig och mig under resten av våra liv. Vi har ett ansvar och en skyldighet mot offren att aldrig glömma och att alltid stå upp för allas rättigheter!
Ett år efter Utöja-massakern har nazisterna inte tappat mark, som vi hade hoppats.
Det känns otäckt att de flesta har vant sig vid vardagsrasismen och än mer skrämmande är det, att de högst ansvariga politikerna är de som tiger mest. Jag är så himla trött på den handlingsförlamade och tysta regeringen som tillåter klassklyftorna att växa, påhejade av rasister och nazister som skyller allt på alla som ”ser ut” att komma från ett annat land.
Som tur är växer skaran av antirasister som aldrig någonsin tänker låta sig tystas! Tillsammans med alla andra kloka människor, som tröttnat på nazister som tror att de kan bestämma ordningen här i vårt land med hjälp av hot och falska påståenden, kommer jag att ta kampen och inte tillåta mörka högerkrafter att vinna - inte en gång till!
Vi har vår yttrandefrihet som vi ska utnyttja och FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna som vi ska hänvisa till.
Och som en klok ung vän uttryckte det: Med fakta som dolk och medmänsklighet som sköld ska vi kriga och med de verktygen kan vi inte förlora!
Massmördaren, som leende sköt ihjäl ungdomarna efter att ha lurat fram dem från sina gömställen ska i alla fall inte minnas av mig. Det är de oskyldiga offren jag kommer att minnas så länge jag lever och de ska inte ha dött förgäves!
Vad lärde vi oss då av den fruktansvärda händelsen där barn miste livet till ingen nytta och påverkade de flesta av oss för all framtid?
Att vi inte kommer någonstans med hot, våld och hat?
Att vi måste visa tolerans, medmänsklighet och kärlek mot våra medmänniskor?
Vi var många som redan visste det och efteråt förstod att det nu var viktigare än någonsin att tydligt protestera mot all form av rasism.
I vardagen i vårt liv var vi än befinner oss!
För den finns överallt och kryper allt närmare oss om vi tillåter det.
I skolan, på jobbet, i affären, i politiken, ja överallt där vi människor vistas.
När det samtidigt tillåts att växa fram ett samhälle med en omvänd Robin Hood-politik där vissa grupper har fått det betydligt bättre på bekostnad av de som har mest behov av det, då är det lätt att hitta de syndabockar man vill i stället för att titta uppåt.
Det är nämligen inte första gången det händer att man slår mot en annan utsatt grupp, när man själv blir utsatt. I alla tider har en del skyllt på de som befunnit sig i samma sits eller varit i underläge, i stället för att rikta en tydlig "uppercut" mot de som verkligen bestämmer eller roffar åt sig.
Varje dag kränks människor, för att de inte är som en del andra tycker att de ska vara.
Det som skrämmer mig är att detta får förekomma utan att fler och fler säger ifrån. Ett år efter den hemska händelsen på Utöja har alltför många inte fattat ett dugg!
Vi kan aldrig acceptera att det görs skillnad på oss människor och Du och jag väljer antingen att vara tysta eller säga ifrån. Varje gång vi hör "Jag är inte rasist men...." ska vi ifrågasätta. Varje gång vi ser någon diskrimineras för att personen kommer från ett annat land, är kvinna, homosexuell eller har en viss tro ska vi protestera. Annars är vi fega!
En sak som vi alltid lär få leva med är, att det alltid kommer att finnas onda människor som kan utföra de mest avskyvärda handlingar, påverkade av en politik som gör skillnad på oss människor.
Glöm namnet på massmördaren! Kom i stället ihåg namnen på de unga offren som dog för att de hade en övertygelse om en bra mycket bättre värld än vad en del högerpartier någonsin kan tänka sig.
Massakern var inget annat än en politisk handling och som sådan kommer den att påverka dig och mig under resten av våra liv. Vi har ett ansvar och en skyldighet mot offren att aldrig glömma och att alltid stå upp för allas rättigheter!
Ett år efter Utöja-massakern har nazisterna inte tappat mark, som vi hade hoppats.
Det känns otäckt att de flesta har vant sig vid vardagsrasismen och än mer skrämmande är det, att de högst ansvariga politikerna är de som tiger mest. Jag är så himla trött på den handlingsförlamade och tysta regeringen som tillåter klassklyftorna att växa, påhejade av rasister och nazister som skyller allt på alla som ”ser ut” att komma från ett annat land.
Som tur är växer skaran av antirasister som aldrig någonsin tänker låta sig tystas! Tillsammans med alla andra kloka människor, som tröttnat på nazister som tror att de kan bestämma ordningen här i vårt land med hjälp av hot och falska påståenden, kommer jag att ta kampen och inte tillåta mörka högerkrafter att vinna - inte en gång till!
Vi har vår yttrandefrihet som vi ska utnyttja och FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna som vi ska hänvisa till.
Och som en klok ung vän uttryckte det: Med fakta som dolk och medmänsklighet som sköld ska vi kriga och med de verktygen kan vi inte förlora!
Massmördaren, som leende sköt ihjäl ungdomarna efter att ha lurat fram dem från sina gömställen ska i alla fall inte minnas av mig. Det är de oskyldiga offren jag kommer att minnas så länge jag lever och de ska inte ha dött förgäves!
lördag 19 maj 2012
Apropå nycklar!
Såg filmen "Ingen riktig våldtäkt" och skrev en berättelse som skulle ha kunnat vara flickans egen:
Mitt lås har bara en nyckel!
Jag vågade inte berätta det för någon. Jag skämdes och trodde det var mitt eget fel. Jag hade ju varit intresserad. Hade jag sagt nej? Jag kommer ju inte ihåg det, eftersom jag var rätt så full. Kläderna kan det väl inte ha varit fel på? Alla andra tjejer klär sig ju likadant!
Kanske jag hade visat att jag var intresserad, men vilka signaler hade HAN uppfattat eftersom han tvingade sig på mig MOT min vilja. Hade jag kanske gett honom fel signaler eller inte varit tydlig nog? Jag hade i alla fall inte sagt JA!!!
Jag fattar ingenting och mår så himla dåligt. Det känns som jag inte kan prata med någon alls. Min kropp känns så äcklig och smutsig och jag tycker inte om den längre. Jag känner mig fruktansvärt kränkt. Alla har ju redan tagit killarnas parti och verkar tycka att jag får skylla mig själv. På fotona ser jag inte ut att protestera, men jag var ju full och minns inte riktigt HUR det kunde hända och vet inte NÄR hans kompisar kom in i rummet.
Mina tjejkompisar säger att de nästan kan förstå att de gjorde eftersom jag följde med honom, så jag ville säkert. NEJ! Inte när jag var så full, så jag knappt fattade vad som hände och NEJ- inte med tre på en gång! Jag gråter inombords! Hur kan man FÖRSTÅ en våldtäkt?
Killarna erkände ju! De skickade mig ett sms och hotade med att sprida foton de hade tagit om jag anmälde dem. De spred bilderna i alla fall och spred osanna rykten om mig, ändå åkte de inte fast. Många tycker att tjejer med fler killar är HOROR, men killar med fler tjejer är KUNGAR.
De säger: ”En nyckel som passar till många lås är en bra nyckel, men ett lås som passar till många nycklar är ett dåligt lås”
Vet de inte att meningen är att ETT lås ska passa till EN nyckel!
En nyckel ska bara användas till ett lås och då ska man ha ägarinnans tillåtelse att använda den för att låsa upp. Annars gör man inbrott. Och man prövar definitivt INTE att testa med fler nycklar efter varandra, vad är det för vits med det? VARFÖR undrar inte de, som hör och ser det, om det är något som är fel med dom som äger dom nycklarna?
Om ungdomarna har den synen på våldtäkter, så har vi vuxna en hel del arbete framför oss.Filmen skrämde mej och jag hoppas innerligt att flera vuxna kände likadant.
Min första tanke var:
HAR VI INTE KOMMIT LÄNGRE OCH VEM FAAN LA I BACKEN!!!
Jag trodde att ungdomarna av i dag hade blivit klokare och MER upplysta i stället för tvärtom.
Vi vuxna MÄN och KVINNOR måste FÖRKLARA för ALLA ungdomar, tala om vad vi TYCKER och BARA acceptera att det är okej att ha sex med någon som har sagt JA!
Ett uteblivet nej eller onykterhet eller sexiga kläder eller whatever kan inte bli en anledning att ha sex med någon, som inte kan försvara sej.
Det här är ett ansvar för ALLA vuxna!! Det är t.o.m. vår SKYLDIGHET att reagera!!
Vi VILL ju att vår syster, dotter, mamma eller barnbarn ska känna sig trygga och säkra i sina möten med män.
Vi VILL ju att ungdomarna ska respektera varandra och vara rädd om varandra.
Vi VILL dessutom föregå med gott exempel och vara bra medmänniskor.
Det finns dom som tror att ökad jämställdhet slår tillbaka mot kvinnorna FÖR ATT DET ÄR SÅ PROVOCERANDE ATT VI VILL VÄRDERAS LIKA...är detta fenomen ett exempel?? För när blev annars en våldtäkt inte "på riktigt" ?????
Mitt lås har bara en nyckel!
Jag vågade inte berätta det för någon. Jag skämdes och trodde det var mitt eget fel. Jag hade ju varit intresserad. Hade jag sagt nej? Jag kommer ju inte ihåg det, eftersom jag var rätt så full. Kläderna kan det väl inte ha varit fel på? Alla andra tjejer klär sig ju likadant!
Kanske jag hade visat att jag var intresserad, men vilka signaler hade HAN uppfattat eftersom han tvingade sig på mig MOT min vilja. Hade jag kanske gett honom fel signaler eller inte varit tydlig nog? Jag hade i alla fall inte sagt JA!!!
Jag fattar ingenting och mår så himla dåligt. Det känns som jag inte kan prata med någon alls. Min kropp känns så äcklig och smutsig och jag tycker inte om den längre. Jag känner mig fruktansvärt kränkt. Alla har ju redan tagit killarnas parti och verkar tycka att jag får skylla mig själv. På fotona ser jag inte ut att protestera, men jag var ju full och minns inte riktigt HUR det kunde hända och vet inte NÄR hans kompisar kom in i rummet.
Mina tjejkompisar säger att de nästan kan förstå att de gjorde eftersom jag följde med honom, så jag ville säkert. NEJ! Inte när jag var så full, så jag knappt fattade vad som hände och NEJ- inte med tre på en gång! Jag gråter inombords! Hur kan man FÖRSTÅ en våldtäkt?
Killarna erkände ju! De skickade mig ett sms och hotade med att sprida foton de hade tagit om jag anmälde dem. De spred bilderna i alla fall och spred osanna rykten om mig, ändå åkte de inte fast. Många tycker att tjejer med fler killar är HOROR, men killar med fler tjejer är KUNGAR.
De säger: ”En nyckel som passar till många lås är en bra nyckel, men ett lås som passar till många nycklar är ett dåligt lås”
Vet de inte att meningen är att ETT lås ska passa till EN nyckel!
En nyckel ska bara användas till ett lås och då ska man ha ägarinnans tillåtelse att använda den för att låsa upp. Annars gör man inbrott. Och man prövar definitivt INTE att testa med fler nycklar efter varandra, vad är det för vits med det? VARFÖR undrar inte de, som hör och ser det, om det är något som är fel med dom som äger dom nycklarna?
Om ungdomarna har den synen på våldtäkter, så har vi vuxna en hel del arbete framför oss.Filmen skrämde mej och jag hoppas innerligt att flera vuxna kände likadant.
Min första tanke var:
HAR VI INTE KOMMIT LÄNGRE OCH VEM FAAN LA I BACKEN!!!
Jag trodde att ungdomarna av i dag hade blivit klokare och MER upplysta i stället för tvärtom.
Vi vuxna MÄN och KVINNOR måste FÖRKLARA för ALLA ungdomar, tala om vad vi TYCKER och BARA acceptera att det är okej att ha sex med någon som har sagt JA!
Ett uteblivet nej eller onykterhet eller sexiga kläder eller whatever kan inte bli en anledning att ha sex med någon, som inte kan försvara sej.
Det här är ett ansvar för ALLA vuxna!! Det är t.o.m. vår SKYLDIGHET att reagera!!
Vi VILL ju att vår syster, dotter, mamma eller barnbarn ska känna sig trygga och säkra i sina möten med män.
Vi VILL ju att ungdomarna ska respektera varandra och vara rädd om varandra.
Vi VILL dessutom föregå med gott exempel och vara bra medmänniskor.
Det finns dom som tror att ökad jämställdhet slår tillbaka mot kvinnorna FÖR ATT DET ÄR SÅ PROVOCERANDE ATT VI VILL VÄRDERAS LIKA...är detta fenomen ett exempel?? För när blev annars en våldtäkt inte "på riktigt" ?????
måndag 26 mars 2012
"Tänkte jag skulle röra runt lite i grytan"
”Ja, jag röstade ju på Sverigedemokraterna. Tänkte jag skulle röra runt lite i grytan” sa en äldre dam till mig en kväll.
Det var några månader efter valet och vi hade precis haft ett öppet möte för att ta nya tag IGEN, med vetskapen om att borgarna skulle få hållas i 4 år till. Damen hade varit på många av våra möten tidigare och lyssnat på oss.
Nu stod hon mittemot mig och log lite besvärat och jag vet inte än i dag vad hon förväntade sig att jag skulle svara. Kanske hon trodde att jag skulle säga ”bättre lycka nästa gång” eller ”det gör nog inte så mycket” eller ”det spelade nog inte så stor roll vad du röstade”.
Hon fortsatte med ”...för det är ju inget annat parti som driver mina frågor.”
Mitt svar blev följande: ”Ja du.......du och alla andra som röstade på (sd) inte bara rörde om. Ni såg till att de fick en hel del skattepengar, så att de kan växa och bli starkare till nästa val. Då får de ännu större makt. DET var vad du och de andra (sd)- väljarna gjorde. Vad beträffar dina hjärtefrågor så har ju Vänsterpartiet tydligt drivit en politik som tillvaratar just DINA intressen och dessutom gjort det i flera år”.
Jag tittade lugnt och allvarligt på henne en stund, vände mig sedan om och gick vidare utan att faktiskt bry mig om vad hon tyckte och tänkte.
Sverigedemokraterna låtsades ju redan innan valet att de stod på folkets sida. Min dotter genomskådade direkt deras valmaterial och undrade upprört om de verkligen FICK ljuga för folk hur mycket som helst.
De fortsätter i samma anda EFTER valet och kritiserar gärna andra partier för att inte bry sig om vad vanligt folk tycker. De kan inte ha mer fel! Sanningen är i stället att Sverigedemokraternas riksdagsledamöter gör allt för att gynna sig själva och tjäna pengar på sina uppdrag.
Vänsterpartiet tycker däremot, som majoriteten av folket, att riksdagsledamöternas hutlöst höga arvoden skall sänkas och en del privilegier tas bort. Det tycker inte Sd och ALLA andra partier. De röstade FÖR att behålla sina löner på 57 000 kronor i månaden och FÖR att behålla sina privilegier.
Vänsterpartiets riksdagsledamöter lever förstås som de lär. JAA, till och med partiledaren Jonas Sjöstedt! De tar inte ut hela riksdagsarvodet utan betalar allt som överskrider 27500 till partiet. Så gör INTE Sverigedemokraterna. Tvärtom! Tre av deras riksdagsledamöter får till och med EXTRA betalt av sitt parti! Mest av alla tjänar partiledaren Jimmie Åkesson som har en ersättning på nästan 100 000 kronor. I månaden!!! NÄSTAN lika mycket som Annie Lööf ( Thatcher-kvinnan i Centern, ni vet)
Sverigedemokraterna låtsas värna om arbetslösa och sjukskrivna samtidigt som de blir både rika och större tack vare våra skattepengar.
Och det vet ju ALLA hur väl vi behöver dom pengarna till skolorna, barnomsorgen, äldreomsorgen och sjukvården...till exempel!!
Synd att den äldre damen inte tänkte på det innan hon rörde om i grytan!
Det var några månader efter valet och vi hade precis haft ett öppet möte för att ta nya tag IGEN, med vetskapen om att borgarna skulle få hållas i 4 år till. Damen hade varit på många av våra möten tidigare och lyssnat på oss.
Nu stod hon mittemot mig och log lite besvärat och jag vet inte än i dag vad hon förväntade sig att jag skulle svara. Kanske hon trodde att jag skulle säga ”bättre lycka nästa gång” eller ”det gör nog inte så mycket” eller ”det spelade nog inte så stor roll vad du röstade”.
Hon fortsatte med ”...för det är ju inget annat parti som driver mina frågor.”
Mitt svar blev följande: ”Ja du.......du och alla andra som röstade på (sd) inte bara rörde om. Ni såg till att de fick en hel del skattepengar, så att de kan växa och bli starkare till nästa val. Då får de ännu större makt. DET var vad du och de andra (sd)- väljarna gjorde. Vad beträffar dina hjärtefrågor så har ju Vänsterpartiet tydligt drivit en politik som tillvaratar just DINA intressen och dessutom gjort det i flera år”.
Jag tittade lugnt och allvarligt på henne en stund, vände mig sedan om och gick vidare utan att faktiskt bry mig om vad hon tyckte och tänkte.
Sverigedemokraterna låtsades ju redan innan valet att de stod på folkets sida. Min dotter genomskådade direkt deras valmaterial och undrade upprört om de verkligen FICK ljuga för folk hur mycket som helst.
De fortsätter i samma anda EFTER valet och kritiserar gärna andra partier för att inte bry sig om vad vanligt folk tycker. De kan inte ha mer fel! Sanningen är i stället att Sverigedemokraternas riksdagsledamöter gör allt för att gynna sig själva och tjäna pengar på sina uppdrag.
Vänsterpartiet tycker däremot, som majoriteten av folket, att riksdagsledamöternas hutlöst höga arvoden skall sänkas och en del privilegier tas bort. Det tycker inte Sd och ALLA andra partier. De röstade FÖR att behålla sina löner på 57 000 kronor i månaden och FÖR att behålla sina privilegier.
Vänsterpartiets riksdagsledamöter lever förstås som de lär. JAA, till och med partiledaren Jonas Sjöstedt! De tar inte ut hela riksdagsarvodet utan betalar allt som överskrider 27500 till partiet. Så gör INTE Sverigedemokraterna. Tvärtom! Tre av deras riksdagsledamöter får till och med EXTRA betalt av sitt parti! Mest av alla tjänar partiledaren Jimmie Åkesson som har en ersättning på nästan 100 000 kronor. I månaden!!! NÄSTAN lika mycket som Annie Lööf ( Thatcher-kvinnan i Centern, ni vet)
Sverigedemokraterna låtsas värna om arbetslösa och sjukskrivna samtidigt som de blir både rika och större tack vare våra skattepengar.
Och det vet ju ALLA hur väl vi behöver dom pengarna till skolorna, barnomsorgen, äldreomsorgen och sjukvården...till exempel!!
Synd att den äldre damen inte tänkte på det innan hon rörde om i grytan!
torsdag 22 mars 2012
"Det är svårt att vara modig när du är liten och rädd”
Mina barn gillade verkligen den lite dumsnälle Nalle Puh och hans rädda kompis Nasse när de var små:
”Trots sin rädsla för överhängande faror är Nasse trogen sina vänner. Nasse är väldigt engagerad i heffaklumpsjakten även om han är hiskeligt rädd för detta stora hjärnspöke. Nasse och Puh försöker ideligen bygga nya fiffiga heffaklumpsfällor men Heffaklumpen slinker alltid undan i sista sekunden.
Nasse är ett mycket litet djur, som oftast blir rädd för minsta lilla hotande fara. Och ifall ingen fara hotar så brukar hans fantasi skapa dem. Nasse trivs bäst då han är ute med Nalle Puh i skogen och känner tryggheten av hans hand. ”
Sedan den dagen vi bildade ett nätverk, som vi hade ”mage” att döpa till ”Ninjafeminister”, har jag tänkt på Nalle Puh och Nasse….
Små rädda män dyker nämligen upp där jag minst anar det och protesterar, förfasar sig och försöker skrämma mej till tystnad genom att tala om för andra hur farliga vi ninjor faktiskt är.
Och jag står där som ett levande besviket men något roat frågetecken och undrar stillsamt: VAD är dom rädda för?
Kvinnors rätt till samma värde som männen kan väl inte vara skrämmande? Lika stor pension, lika stor lön, lika mycket makt.
Kvinnors rätt att värderas lika som männen kan väl inte vara farligt? Att inte behöva prestera dubbelt så mycket för att accepteras, inte behöva bli nonchalerade för sina åsikter, inte behöva kvoteras in för att få sin självklara plats.
Ja, det känns allt lite konstigt att en del män är rädda för mig bara för att jag är ninjafeminist. Undrar vad det beror på? Att jag är stark? Att jag är orädd? Att jag hörs och syns? Att jag inte tar skit? Eller är det så enkelt att jag inte frågar om lov?
De kanske tror att jag står ute i verkstan och svarvar kast-stjärnor hela dagarna när jag i själva verket sitter och formar små mjuka gosiga kast-stjärnor på min symaskin på nätterna.
Mina söner är i alla fall inte det minsta rädda för att deras mor har blivit ninjafeminist. Kan det bero på att de själva är feminister och inte ser någon hotbild eftersom de vet vad det handlar om?
Folk i allmänhet är inte heller rädda. Kan det bero på att de är glada över att det finns människor som vill göra världen bättre för BÅDE kvinnor och män?
De små rädda männen kanske skulle behöva få några kast-stjärnor vinande runt örona, för vi tänker nämligen kasta på ALLA som förhindrar att kvinnor och män behandlas lika.
Så ett litet tips i all ärlig vänlighet till alla rädda små män: ”Det bästa är att veta vad man letar efter innan man börjar leta efter det” ( Nalle Puh).
En smula hänsyn och lite omtanke betyder så mycket.
För att visa, att man inte alls blev rädd när man hoppade till, kan man hoppa upp och ner ett par tre gånger liksom för att motionera sig.
För den outbildade är ett A bara tre pinnar.
”Trots sin rädsla för överhängande faror är Nasse trogen sina vänner. Nasse är väldigt engagerad i heffaklumpsjakten även om han är hiskeligt rädd för detta stora hjärnspöke. Nasse och Puh försöker ideligen bygga nya fiffiga heffaklumpsfällor men Heffaklumpen slinker alltid undan i sista sekunden.
Nasse är ett mycket litet djur, som oftast blir rädd för minsta lilla hotande fara. Och ifall ingen fara hotar så brukar hans fantasi skapa dem. Nasse trivs bäst då han är ute med Nalle Puh i skogen och känner tryggheten av hans hand. ”
Sedan den dagen vi bildade ett nätverk, som vi hade ”mage” att döpa till ”Ninjafeminister”, har jag tänkt på Nalle Puh och Nasse….
Små rädda män dyker nämligen upp där jag minst anar det och protesterar, förfasar sig och försöker skrämma mej till tystnad genom att tala om för andra hur farliga vi ninjor faktiskt är.
Och jag står där som ett levande besviket men något roat frågetecken och undrar stillsamt: VAD är dom rädda för?
Kvinnors rätt till samma värde som männen kan väl inte vara skrämmande? Lika stor pension, lika stor lön, lika mycket makt.
Kvinnors rätt att värderas lika som männen kan väl inte vara farligt? Att inte behöva prestera dubbelt så mycket för att accepteras, inte behöva bli nonchalerade för sina åsikter, inte behöva kvoteras in för att få sin självklara plats.
Ja, det känns allt lite konstigt att en del män är rädda för mig bara för att jag är ninjafeminist. Undrar vad det beror på? Att jag är stark? Att jag är orädd? Att jag hörs och syns? Att jag inte tar skit? Eller är det så enkelt att jag inte frågar om lov?
De kanske tror att jag står ute i verkstan och svarvar kast-stjärnor hela dagarna när jag i själva verket sitter och formar små mjuka gosiga kast-stjärnor på min symaskin på nätterna.
Mina söner är i alla fall inte det minsta rädda för att deras mor har blivit ninjafeminist. Kan det bero på att de själva är feminister och inte ser någon hotbild eftersom de vet vad det handlar om?
Folk i allmänhet är inte heller rädda. Kan det bero på att de är glada över att det finns människor som vill göra världen bättre för BÅDE kvinnor och män?
De små rädda männen kanske skulle behöva få några kast-stjärnor vinande runt örona, för vi tänker nämligen kasta på ALLA som förhindrar att kvinnor och män behandlas lika.
Så ett litet tips i all ärlig vänlighet till alla rädda små män: ”Det bästa är att veta vad man letar efter innan man börjar leta efter det” ( Nalle Puh).
En smula hänsyn och lite omtanke betyder så mycket.
För att visa, att man inte alls blev rädd när man hoppade till, kan man hoppa upp och ner ett par tre gånger liksom för att motionera sig.
För den outbildade är ett A bara tre pinnar.
Storfrämmat i Nybban!
Nu har även Jonas Sjöstedt, Vänsterpartiets nye partiledare, varit i Nybban och hälsat på oss. Det kändes väldigt bra! På kvällen var det öppet hus i Jutegården. Då hade Nybroborna chansen att lyssna på ännu en klok, smart och supertrevlig vänsterpartist.
Jag lovade att skriva ett referat från träffen till de som inte kunde vara med och här kommer det:
Jonas tog naturligtvis upp det mest aktuella först: Vapenexporten (som Jocke och jag hade en debattartikel om samma dag) och oljefläckarna på Bildts kavaj och undrade om regeringen körde med lögner eller osanningar. Fyndigt sagt!!
Sedan fortsatte han med riskkapitalbolagen och välfärden. För dem handlar det om att tjäna så maximalt som möjligt med pengar på maximalt kortaste tid. Dessutom är det helt riskfritt eftersom man t.ex. inte kan ta bort hemtjänst och särskilda boenden i kommunerna. Skandalerna i Carema och Attendo är egentligen inte konstiga, de beror ju på vinsten som dessa bolag tar ut!
Han påminde om att Vänsterpartiet just nu är enda partiet som är vän av en demokratiskt styrd verksamhet. Plånbokens tjocklek ska inte avgöra vilken hjälp man ska få. Kommuner och landsting är de största arbetsgivarna för både kvinnor och män i Sverige, därför är det viktigt att det finns möjlighet att införa feminism i praktiken med fast arbete och kollektivavtal . ”Så enkelt är det” sa Jonas!
Arbetslösheten är effektiv som utslagningsmekanism och nu är det bara 30 % av de arbetslösa som har A-kassa. Regeringen har gjort människor förtvivlade OCH fattiga. Jonas berättade att 1/4 av alla ungdomar är arbetslösa och att 58% av de som har arbete har osäkra anställningar. Nu är det arbetsgivarens marknad. Den borgliga regeringen bejakar en politik som gör att vi blir flexibla och utbytbara . Utländska arbetare som kommer hit har arbetsvillkor långt under det som gäller i det här landet. Vänsterpartiet vill ha arbeten där alla är lika mycket värda. Det handlar om solidaritet mellan människorna. Regeringen och EU har drivit fram den här utvecklingen med flit. När vi försvarar andras fackliga rättigheter så försvarar vi samtidigt seriösa företag som sköter sig och vi gynnar rasismen om vi accepterar orättvisorna.
När det gällde miljön (en av Jonas hjärtefrågor när han satt i EU) så menade han att vi måste minska utsläppen. Vi har inget val längre, när fler och fler forskare säger ”det är värre än vi trodde” och att ”det går fortare än vi trodde”. Vi ska inte vara tysta. Vi vill satsa på ordentligt järnvägsnät, bygga om och renovera de bostäder som redan finns och satsa på klimatenergi bl.a.
Vi måste ta frågan på allvar och investera oss ur krisen. Samtidigt skapar vi viktiga ungdomsarbeten, ökar jämställdheten(eftersom rika män orsakar de största utsläppen) och ökar den sociala och ekologiska uthålligheten.
Han tog också upp den ekonomiska och sociala krisen som sprider sig i EU. Att hungriga barn går till skolan i Grekland ska vi bekymra oss för i Sverige. Huvudorsaken är en bank -och finanskris som ska räddas till varje pris. Bankerna har tagit för stora risker . Vi borde i stället reglera banksektorn, gynna de lokala bankerna, minska bonusar m.m.
En omsättning på 4,5 x BNP är inte rimligt och vi skulle lätt kunna säga ”vad var det vi sa”. Man kan inte släcka elden med bensin. Jonas ville inte ha mer toppstyrning från Bryssel utan i stället mer demokrati. Alla EU-länder är nu satta under förmyndarskap utom Sverige, eftersom vi inte införde euron. EU tvingar Grekland att skriva in i sin grundlag att de i första hand ska betala skulden till EU sedan tänka på det egna folket!
Barnfattigdomen har ökat även i Sverige. Det betyder att fler och fler barn tvingas växa upp i fattiga hem. Jonas vet att det är möjligt att ändra med rätt politik. Han konstaterade att alliansregeringen blivit mer trött, mer nöjd och mer självgod.
Vid frågestunden förklarade Jonas att han tyckte tandvården skulle vara en reform värd namnet och göras till en del av sjukvården.
Kommuner och landsting utarmas på pengar med sittande regering. De är beroende av skatter och statsbidrag och tvingas nu skära ner när skatterna minskar och bidrag inte räknas upp. Vi vill ha en indexreglering av bidragen - alltså att de räknas upp automatiskt varje år.
Privatiseringsreformen är ett annat stort problem för kommunerna, som gör det omöjligt att tacka nej till friskolor. Kommunerna vill kunna styra resurser till de områden där behoven är störst,t.ex. ambulans, hälsocentral, apotek
På frågan vad Jonas tyckte var de viktigaste punkterna i ett feministiskt parti, svarade han tveklöst:
1. Inkomstskillnaden, där kvinnors arbete systematiskt är underbetalda. Det går för sakta!
2. Ansvar för VAB (vård av barn) och det obetalda hemarbetet. Kvinnor har oftast mindre sysselsättningsgrad som ger lägre pension. Det behövs en delad föräldraförsäkring.
3. Våld mot kvinnor. Farligast är den man bor med. Kvinnojourernas finansiering måste fungera och ska därför skötas med statliga pengar.
4. Villkoren på arbetsmarknad och krav på att göra om pensionen.
Det handlar om solidaritet mellan människorna avslutade Jonas. Han vill att vi ska vara en tydlig opposition och menade att det är viktigt att vi blir fler. Vi KAN påverka!
Åh, vad jag är stolt över att vara socialist!!
Jag lovade att skriva ett referat från träffen till de som inte kunde vara med och här kommer det:
Jonas tog naturligtvis upp det mest aktuella först: Vapenexporten (som Jocke och jag hade en debattartikel om samma dag) och oljefläckarna på Bildts kavaj och undrade om regeringen körde med lögner eller osanningar. Fyndigt sagt!!
Sedan fortsatte han med riskkapitalbolagen och välfärden. För dem handlar det om att tjäna så maximalt som möjligt med pengar på maximalt kortaste tid. Dessutom är det helt riskfritt eftersom man t.ex. inte kan ta bort hemtjänst och särskilda boenden i kommunerna. Skandalerna i Carema och Attendo är egentligen inte konstiga, de beror ju på vinsten som dessa bolag tar ut!
Han påminde om att Vänsterpartiet just nu är enda partiet som är vän av en demokratiskt styrd verksamhet. Plånbokens tjocklek ska inte avgöra vilken hjälp man ska få. Kommuner och landsting är de största arbetsgivarna för både kvinnor och män i Sverige, därför är det viktigt att det finns möjlighet att införa feminism i praktiken med fast arbete och kollektivavtal . ”Så enkelt är det” sa Jonas!
Arbetslösheten är effektiv som utslagningsmekanism och nu är det bara 30 % av de arbetslösa som har A-kassa. Regeringen har gjort människor förtvivlade OCH fattiga. Jonas berättade att 1/4 av alla ungdomar är arbetslösa och att 58% av de som har arbete har osäkra anställningar. Nu är det arbetsgivarens marknad. Den borgliga regeringen bejakar en politik som gör att vi blir flexibla och utbytbara . Utländska arbetare som kommer hit har arbetsvillkor långt under det som gäller i det här landet. Vänsterpartiet vill ha arbeten där alla är lika mycket värda. Det handlar om solidaritet mellan människorna. Regeringen och EU har drivit fram den här utvecklingen med flit. När vi försvarar andras fackliga rättigheter så försvarar vi samtidigt seriösa företag som sköter sig och vi gynnar rasismen om vi accepterar orättvisorna.
När det gällde miljön (en av Jonas hjärtefrågor när han satt i EU) så menade han att vi måste minska utsläppen. Vi har inget val längre, när fler och fler forskare säger ”det är värre än vi trodde” och att ”det går fortare än vi trodde”. Vi ska inte vara tysta. Vi vill satsa på ordentligt järnvägsnät, bygga om och renovera de bostäder som redan finns och satsa på klimatenergi bl.a.
Vi måste ta frågan på allvar och investera oss ur krisen. Samtidigt skapar vi viktiga ungdomsarbeten, ökar jämställdheten(eftersom rika män orsakar de största utsläppen) och ökar den sociala och ekologiska uthålligheten.
Han tog också upp den ekonomiska och sociala krisen som sprider sig i EU. Att hungriga barn går till skolan i Grekland ska vi bekymra oss för i Sverige. Huvudorsaken är en bank -och finanskris som ska räddas till varje pris. Bankerna har tagit för stora risker . Vi borde i stället reglera banksektorn, gynna de lokala bankerna, minska bonusar m.m.
En omsättning på 4,5 x BNP är inte rimligt och vi skulle lätt kunna säga ”vad var det vi sa”. Man kan inte släcka elden med bensin. Jonas ville inte ha mer toppstyrning från Bryssel utan i stället mer demokrati. Alla EU-länder är nu satta under förmyndarskap utom Sverige, eftersom vi inte införde euron. EU tvingar Grekland att skriva in i sin grundlag att de i första hand ska betala skulden till EU sedan tänka på det egna folket!
Barnfattigdomen har ökat även i Sverige. Det betyder att fler och fler barn tvingas växa upp i fattiga hem. Jonas vet att det är möjligt att ändra med rätt politik. Han konstaterade att alliansregeringen blivit mer trött, mer nöjd och mer självgod.
Vid frågestunden förklarade Jonas att han tyckte tandvården skulle vara en reform värd namnet och göras till en del av sjukvården.
Kommuner och landsting utarmas på pengar med sittande regering. De är beroende av skatter och statsbidrag och tvingas nu skära ner när skatterna minskar och bidrag inte räknas upp. Vi vill ha en indexreglering av bidragen - alltså att de räknas upp automatiskt varje år.
Privatiseringsreformen är ett annat stort problem för kommunerna, som gör det omöjligt att tacka nej till friskolor. Kommunerna vill kunna styra resurser till de områden där behoven är störst,t.ex. ambulans, hälsocentral, apotek
På frågan vad Jonas tyckte var de viktigaste punkterna i ett feministiskt parti, svarade han tveklöst:
1. Inkomstskillnaden, där kvinnors arbete systematiskt är underbetalda. Det går för sakta!
2. Ansvar för VAB (vård av barn) och det obetalda hemarbetet. Kvinnor har oftast mindre sysselsättningsgrad som ger lägre pension. Det behövs en delad föräldraförsäkring.
3. Våld mot kvinnor. Farligast är den man bor med. Kvinnojourernas finansiering måste fungera och ska därför skötas med statliga pengar.
4. Villkoren på arbetsmarknad och krav på att göra om pensionen.
Det handlar om solidaritet mellan människorna avslutade Jonas. Han vill att vi ska vara en tydlig opposition och menade att det är viktigt att vi blir fler. Vi KAN påverka!
Åh, vad jag är stolt över att vara socialist!!
tisdag 24 januari 2012
Upp som en sol!
Det går verkligen ”uppåt” för Sverige måste jag ju medge…
Jag menar….. konkurrensen har ju faktiskt ökat i samhället
Vinsterna har ökat för de privata bolagen
Den nya arbetslinjen håller även den i sig....arbetslösheten har stigit, mest för ungdomarna i och för sig, men nåt ska väl dom också få!
Avgifterna har ökat för oss andra, mest för de sjuka! Solidaritet för de svagaste?
Oooops ...höll på att glömma att våra löner har ökat....alltså för oss som har turen att ha ett fast arbete och inte är sjuka...än
Och...ja just det! Utförsäkringen har ju ökat, om nu någon skulle ha missat det..
Sedan har ju klassklyftorna ökat , icke att förglömma!
Kontrollen av medborgarna har ökat...
Utvisningarna har ökat...
Bostadsrätterna ökar... visserligen på bekostnad av hyresrätterna vilket gör att de som inte KAN eller FÅR låna på banken blir utan bostad, men det är väl sånt man får ta...och på det viset blir det ju även en ökning av hemlösheten!
I allisvansens Sverige har vräkningen av barn också ökat. De har verkligen tänkt på alla sina undersåtar....
Jaaaa, kurvorna talar ju sitt tydliga språk, de pekar bara uppåt...alltså går det bra för Sverige!
Maria Larsson har hela tiden som ett mantra upprepat ordet NOLLTOLERANS utan att bry sig ett jota om regeringen hon ingår i verkligen jobbar åt det hållet.
Men...Socialstyrelsens rapporter talar ett tydligt språk som säger oss att regeringen inte sköter sig vidare bra...eller rättare sagt inte sköter sig alls!
Regeringen valdes av många för att de lovade att MINSKA utanförskapet...jag tror det då gällde för de arbetslösa...som nu ÄVEN har blivit hemlösa!
Jag hoppas att åtminstone dessa väljare har vaknat upp, kanske i senaste laget, och förstått vad regeringen har åstadkommit med vår vackra välfärd!
Men....de hemlösa och arbetslösa är,om vi ska vara riktigt ärliga, inte fullt så ensamma med sin situation längre eftersom de har blivit så många fler.
Måste ju vara det allisvansen menade med att minska utanförskapet!
Arbetslösa, hemlösa och utförsäkrade befinner sig numera i innanförskap i stället och de rikaste i utanförskap...
En slags omvänd Robin Hood-strategi, men ändå positiv på nåt sätt...
Regeringen har redan inlett nästa steg, en solidarisk stöttning av oss vanliga dödliga till de redan rika så de inte lider i sin utsatta position.
Fortsättning följer......garanterat, så vi kan kanske fortsätta koppla av...och sova ...??
Jag menar….. konkurrensen har ju faktiskt ökat i samhället
Vinsterna har ökat för de privata bolagen
Den nya arbetslinjen håller även den i sig....arbetslösheten har stigit, mest för ungdomarna i och för sig, men nåt ska väl dom också få!
Avgifterna har ökat för oss andra, mest för de sjuka! Solidaritet för de svagaste?
Oooops ...höll på att glömma att våra löner har ökat....alltså för oss som har turen att ha ett fast arbete och inte är sjuka...än
Och...ja just det! Utförsäkringen har ju ökat, om nu någon skulle ha missat det..
Sedan har ju klassklyftorna ökat , icke att förglömma!
Kontrollen av medborgarna har ökat...
Utvisningarna har ökat...
Bostadsrätterna ökar... visserligen på bekostnad av hyresrätterna vilket gör att de som inte KAN eller FÅR låna på banken blir utan bostad, men det är väl sånt man får ta...och på det viset blir det ju även en ökning av hemlösheten!
I allisvansens Sverige har vräkningen av barn också ökat. De har verkligen tänkt på alla sina undersåtar....
Jaaaa, kurvorna talar ju sitt tydliga språk, de pekar bara uppåt...alltså går det bra för Sverige!
Maria Larsson har hela tiden som ett mantra upprepat ordet NOLLTOLERANS utan att bry sig ett jota om regeringen hon ingår i verkligen jobbar åt det hållet.
Men...Socialstyrelsens rapporter talar ett tydligt språk som säger oss att regeringen inte sköter sig vidare bra...eller rättare sagt inte sköter sig alls!
Regeringen valdes av många för att de lovade att MINSKA utanförskapet...jag tror det då gällde för de arbetslösa...som nu ÄVEN har blivit hemlösa!
Jag hoppas att åtminstone dessa väljare har vaknat upp, kanske i senaste laget, och förstått vad regeringen har åstadkommit med vår vackra välfärd!
Men....de hemlösa och arbetslösa är,om vi ska vara riktigt ärliga, inte fullt så ensamma med sin situation längre eftersom de har blivit så många fler.
Måste ju vara det allisvansen menade med att minska utanförskapet!
Arbetslösa, hemlösa och utförsäkrade befinner sig numera i innanförskap i stället och de rikaste i utanförskap...
En slags omvänd Robin Hood-strategi, men ändå positiv på nåt sätt...
Regeringen har redan inlett nästa steg, en solidarisk stöttning av oss vanliga dödliga till de redan rika så de inte lider i sin utsatta position.
Fortsättning följer......garanterat, så vi kan kanske fortsätta koppla av...och sova ...??
tisdag 10 januari 2012
Ett hjärta rött......om att mista ett djur
Ibland slutar ett rött hjärta att slå...
En av mina små underbara katter somnade in så fint i mitt knä i går kväll. Hon hade varit sjuk en tid, ätit och druckit men sovit extra mycket hos mej och de andra katterna i soffan. I går var hon extra kelig och extra trött och jag kände så väl igen symtomen...
Så en mjuk bädd i mitt knä blev hennes sista viloplats, där jag pratade om henne, hennes lillmatte och hemmet och nynnade lugnande för henne tills hon tog sitt sista andetag. Så borde alla få sluta, både djur och människor....
Hon sveptes in i ett rött sammetstyg, eftersom det är det finaste jag vet. Det formades som ett hjärta kring henne <3
I dag ordnade jag en liten begravning. Hon fick ligga under körsbärsträden i vår trädgård under stenar från den stenmur hon så många gånger sprungit och lekt och sovit på. Sedan sjöng jag " Bro över mörka vatten", sånt man kan göra när man bor på landet som jag gör.....
Sörjer henne fast jag har flera katter kvar. Saknar hennes speciella personlighet och stora tillgivenhet.
Tur att de djur man skaffar ger en så mycket när de är i livet, för det är lika jobbigt varje gång man mister någon....
Hon har det säkert bra nu.... på den andra sidan....
En av mina små underbara katter somnade in så fint i mitt knä i går kväll. Hon hade varit sjuk en tid, ätit och druckit men sovit extra mycket hos mej och de andra katterna i soffan. I går var hon extra kelig och extra trött och jag kände så väl igen symtomen...
Så en mjuk bädd i mitt knä blev hennes sista viloplats, där jag pratade om henne, hennes lillmatte och hemmet och nynnade lugnande för henne tills hon tog sitt sista andetag. Så borde alla få sluta, både djur och människor....
Hon sveptes in i ett rött sammetstyg, eftersom det är det finaste jag vet. Det formades som ett hjärta kring henne <3
I dag ordnade jag en liten begravning. Hon fick ligga under körsbärsträden i vår trädgård under stenar från den stenmur hon så många gånger sprungit och lekt och sovit på. Sedan sjöng jag " Bro över mörka vatten", sånt man kan göra när man bor på landet som jag gör.....
Sörjer henne fast jag har flera katter kvar. Saknar hennes speciella personlighet och stora tillgivenhet.
Tur att de djur man skaffar ger en så mycket när de är i livet, för det är lika jobbigt varje gång man mister någon....
Hon har det säkert bra nu.... på den andra sidan....
fredag 29 juli 2011
Det handlar om Respekt!
Måndagen den 25 juli genomfördes en manifestation på torget i Nybro för att hedra offren i Norge. Initiativet togs av en invånare i Nybro och inbjudan spreds bland vänner på facebook och hotmail.
Det retade tydligen upp Nils Duveborn, aktiv politiker i SPI.
Det finaste vi kan göra för våra medmänniskor är att samlas och sörja tillsammans och tänka på och tala om alla de som drabbats av ondska - i form av massmord av oskyldiga barn och föräldrar, överlevande som chockats och nu sörjer över det de har tvingats bevittna, hjältar som räddade livet på en medmänniska och själva föll offer för en galning, medmänniskor som förlorade de käraste de hade…
Detta har Nils Duveborn mage att kalla en ”Lokal politisering av Norge-tragedin”. Han borde skämmas, men jag tvivlar på att han var vett att göra det!
Han är förvånad över att ”inte ha nåtts av inbjudan”. Det visar en stor okunnighet hos honom om hur facebook fungerar, men ger honom inte rätt att kränka de deltagare som infann sig på torget och genomförde en fin stund tillsammans för att hedra våra norska medmänniskor och trösta varandra.
Att han inte själv har fått en inbjudan kanske beror på att han inte har samma vänner på facebook, som dessutom har samma värderingar som den person som tog initiativet till detta.
Det här handlar inte om att försöka ”plocka politiska poäng på bombdådet och dödsskjutningarna i Norge”
Vi som tillhör denna grupp där många, men långt ifrån alla, har valt att engagera sig i något parti på vänsterkanten, ser händelserna i Norge som ett hot mot demokratin, solidariteten och yttrandefriheten. Vi valde att visa detta genom att träffas som de privatpersoner vi faktiskt är och göra denna manifestation till ett fint men sorgset minne av de som drabbades utan en tanke på att fråga SPI eller någon annan om lov eller tänka på vilka som ska/bör bjudas in.
Och OM så hade varit fallet hade inte Sd och SPI varit de första som hade kommit i fråga! Det är ju lätt att gå in på SPI:s hemsida och läsa vad de tycker i invandringsfrågan för att veta att de inte lutar åt vänsterhållet precis.
Nu var ju inte manifestationen politisk utan skickades ut till vänner och bekanta till initiativtagaren och därför gick inte inbjudan ut till partierna. Att kalla detta ”på gränsen till vämjeligt”, som Duveborn skriver på hemsidan är bara för magstarkt!
Hur ska vi lyckas förändra vår omvärld om en del inte ens kan visa respekt för vår yttrande - och mötesfrihet i lilla Nybro?
Min son, som är en mycket klok man, undrade om man inte borde bli klokare med åren när man skaffat sig viss livserfarenhet. Jag kan bara hålla med och hoppas att jag aldrig blir så inskränkt när jag bli gammal!
Det retade tydligen upp Nils Duveborn, aktiv politiker i SPI.
Det finaste vi kan göra för våra medmänniskor är att samlas och sörja tillsammans och tänka på och tala om alla de som drabbats av ondska - i form av massmord av oskyldiga barn och föräldrar, överlevande som chockats och nu sörjer över det de har tvingats bevittna, hjältar som räddade livet på en medmänniska och själva föll offer för en galning, medmänniskor som förlorade de käraste de hade…
Detta har Nils Duveborn mage att kalla en ”Lokal politisering av Norge-tragedin”. Han borde skämmas, men jag tvivlar på att han var vett att göra det!
Han är förvånad över att ”inte ha nåtts av inbjudan”. Det visar en stor okunnighet hos honom om hur facebook fungerar, men ger honom inte rätt att kränka de deltagare som infann sig på torget och genomförde en fin stund tillsammans för att hedra våra norska medmänniskor och trösta varandra.
Att han inte själv har fått en inbjudan kanske beror på att han inte har samma vänner på facebook, som dessutom har samma värderingar som den person som tog initiativet till detta.
Det här handlar inte om att försöka ”plocka politiska poäng på bombdådet och dödsskjutningarna i Norge”
Vi som tillhör denna grupp där många, men långt ifrån alla, har valt att engagera sig i något parti på vänsterkanten, ser händelserna i Norge som ett hot mot demokratin, solidariteten och yttrandefriheten. Vi valde att visa detta genom att träffas som de privatpersoner vi faktiskt är och göra denna manifestation till ett fint men sorgset minne av de som drabbades utan en tanke på att fråga SPI eller någon annan om lov eller tänka på vilka som ska/bör bjudas in.
Och OM så hade varit fallet hade inte Sd och SPI varit de första som hade kommit i fråga! Det är ju lätt att gå in på SPI:s hemsida och läsa vad de tycker i invandringsfrågan för att veta att de inte lutar åt vänsterhållet precis.
Nu var ju inte manifestationen politisk utan skickades ut till vänner och bekanta till initiativtagaren och därför gick inte inbjudan ut till partierna. Att kalla detta ”på gränsen till vämjeligt”, som Duveborn skriver på hemsidan är bara för magstarkt!
Hur ska vi lyckas förändra vår omvärld om en del inte ens kan visa respekt för vår yttrande - och mötesfrihet i lilla Nybro?
Min son, som är en mycket klok man, undrade om man inte borde bli klokare med åren när man skaffat sig viss livserfarenhet. Jag kan bara hålla med och hoppas att jag aldrig blir så inskränkt när jag bli gammal!
tisdag 31 maj 2011
Den Blomstertid nu kommer!
Ja, egentligen är den ju redan här, den där underbara blomstertiden och solen värmer och bränner min näsa som vanligt.
Sommarlovet står för dörren och alla barnen längtar dit. Studenterna ska dansa ut till ledigheten eller jobbet. Och vi vuxna debatterar som vanligt om utifall vi ska ha avslutningen för våra barn i kyrkan eller i skolans matsal eller Folkets Hus eller jag vet inte var…
Vi kanske skulle ta och fråga de som berörs mest, alltså våra barn, vad DE tycker. Jag tror att vi då kanske skulle få en viss hint om åt vilket håll det lutar.
Mina barn har ALLTID firat sin avslutning i kyrkan. Vi har inte tänkt så mycket på att det är en RELIGIÖS byggnad utan konstaterat att den varit tillräckligt stor för att rymma alla engagerade föräldrar som vill lyssna på och framför allt SE sina duktiga barn. Bra AKUSTIK är det ju också.
Jag själv kommer ALDRIG att glömma den gången när en av mina söner gick fram och ställde sig lite nedanför altaret, satte trumpeten till läpparna och spelade Amazing Grace FELFRITT. Då var jag väldigt stolt och det var SÅ vackert.
Man FÅR sjunga vad man vill i kyrkan, man FÅR applådera. Man FÅR skratta. Kyrkan är en plats för alla oavsett om man tror på gud eller inte. Dessutom är det en väldigt avstressande miljö. Tycker JAG.
Den svenska flaggan ska vi vara stolta över och den ska vi ”ta tillbaka” från nazisterna. Det är banne mej inte deras flagga. Den är VÅR- alla vi som bor och lever i Sverige ska kunna ha den som vår flagga!
Vi ska kunna sjunga nationalsången om vi VILL. Okej, den ÄR töntig och gammal som gatan men det är ändå VÅR sång och vi lyssnar ju GÄRNA på den när Sverige vinner guld, så VARFÖR kan vi inte sjunga den på en avslutning? Nu finns det ju andra vackrare sånger som barnen kan framföra. Men det borde inte vara FULT att sjunga den.
Mina barn är nu vuxna men har inte farit illa av att fira avslutningen i kyrkan. Det har varit högtidligt och de har sjungit och spelat för oss släktingar och vi har njutit av våra egna barns framförande, men även av andras talanger och av de underbara förstaklassernas sångframförande, där de sjunger av hjärtans lust. Oavsett var barnen befinner sig, bara vi SER och HÖR dem…..
Sommarlovet står för dörren och alla barnen längtar dit. Studenterna ska dansa ut till ledigheten eller jobbet. Och vi vuxna debatterar som vanligt om utifall vi ska ha avslutningen för våra barn i kyrkan eller i skolans matsal eller Folkets Hus eller jag vet inte var…
Vi kanske skulle ta och fråga de som berörs mest, alltså våra barn, vad DE tycker. Jag tror att vi då kanske skulle få en viss hint om åt vilket håll det lutar.
Mina barn har ALLTID firat sin avslutning i kyrkan. Vi har inte tänkt så mycket på att det är en RELIGIÖS byggnad utan konstaterat att den varit tillräckligt stor för att rymma alla engagerade föräldrar som vill lyssna på och framför allt SE sina duktiga barn. Bra AKUSTIK är det ju också.
Jag själv kommer ALDRIG att glömma den gången när en av mina söner gick fram och ställde sig lite nedanför altaret, satte trumpeten till läpparna och spelade Amazing Grace FELFRITT. Då var jag väldigt stolt och det var SÅ vackert.
Man FÅR sjunga vad man vill i kyrkan, man FÅR applådera. Man FÅR skratta. Kyrkan är en plats för alla oavsett om man tror på gud eller inte. Dessutom är det en väldigt avstressande miljö. Tycker JAG.
Den svenska flaggan ska vi vara stolta över och den ska vi ”ta tillbaka” från nazisterna. Det är banne mej inte deras flagga. Den är VÅR- alla vi som bor och lever i Sverige ska kunna ha den som vår flagga!
Vi ska kunna sjunga nationalsången om vi VILL. Okej, den ÄR töntig och gammal som gatan men det är ändå VÅR sång och vi lyssnar ju GÄRNA på den när Sverige vinner guld, så VARFÖR kan vi inte sjunga den på en avslutning? Nu finns det ju andra vackrare sånger som barnen kan framföra. Men det borde inte vara FULT att sjunga den.
Mina barn är nu vuxna men har inte farit illa av att fira avslutningen i kyrkan. Det har varit högtidligt och de har sjungit och spelat för oss släktingar och vi har njutit av våra egna barns framförande, men även av andras talanger och av de underbara förstaklassernas sångframförande, där de sjunger av hjärtans lust. Oavsett var barnen befinner sig, bara vi SER och HÖR dem…..
måndag 16 maj 2011
Solidaritet min vän!
Min familj och mina nära och kära vänner har i alla tider utövat ”solidaritet i praktiken” i syfte att förändra åtminstone den lilla omvärlden runt omkring oss.
Jag trodde jag hade koll på vad solidaritet stod för men fick härom veckan höra av en som tydligen visste bättre, att jag hade fel.
Jag blev något konfunderad när han sa att det jag sysslade med var välgörenhet. När han dessutom påstod att solidaritet skulle vara egoistiskt så blev jag ännu mer konfunderad. Jag respekterade hans åsikt men höll inte med om den för fem öre och vidhöll naturligtvis min egen åsikt om dessa ords betydelse, eftersom jag har samma rätt som alla andra att yttra mej och säga precis vad jag tycker.
När jag kom hem började jag fundera och fråga människor i min omgivning vad de tyckte.
Vad är välgörenhet? Är det när man skänker något i ett gott syfte , som att stoppa pengar i en bössa som går till välgörande ändamål?
Eller är det, som en av mina söner uttryckte det, att hjälpa någon medmänniska som skulle ha kunnat fixa det själv men inte vill?
Och vad är egentligen solidaritet?
Är det att jag utan eget intresse utför en solidarisk handling?
Lånar ut bilen till någon som behöver den bättre än jag?
Skänker möbler jag inte behöver till någon som behöver dem bättre?
Delar med mig av det jag har till en som inte är lika lyckligt lottad att vara frisk och kunna arbeta och få en bra lön?
Hjälper någon ekonomiskt som är arbetslös eller sjukskriven, genom att ge bort en del av min lön som jag får över så min medmänniska kan köpa mat till familjen eller fixa tänderna eller köpa glasögon?
Ställer upp i alla lägen för min medmänniska utan att ta betalt eller ha tillgodo en tjänst?
Ja, jag tycker ju det och mina närstående tycker tack och lov detsamma.
Jag försöker ”leva som jag lär”. Ska jag kunna kalla mej socialist så gäller det att jag kan ge efter förmåga och ta emot efter behov utan något eget intresse.
Lite ”musketör-stuk” över det hela… ”en för alla , alla för en”
När jag googlar så hittar jag förklaringar som:
Känna samhörighet med och vill stödja och hjälpa andra människor, som har gemensamt och lika ansvar.
Kamratlig, kollegial, lojal, pålitlig, medmänsklig; medansvarig
Solidaritet innebär att gemensamt ta ansvar för något, inbördes gemenskap, att i egenskap av del av en grupp verka hänsynsfullt utan egenintresse för denna grupps bästa.
Frances Tuuloskorpi: Solidaritet är en ömsesidig sak. Det finns ingen ensidig solidaritet - då är det välgörenhet eller maktlystnad. Men solidaritet är ändå inte samma sak som vänskap. Och inte detsamma som förståelse. Solidaritet är att vi ställer upp för varandra och ställer krav på varann, även om vi inte gillar varann särskilt mycket eller ens förstår varandra
Henrik Mankell uttrycker sig bra: Socialismen är inte möjlig utan solidaritet. För mig är solidaritet förnuft och osolidaritet oförnuft, och människan är förnuftig.
Och i vårt partiprogram står det: De socialistiska och feministiska idétraditioner, som Vänsterpartiet är en del av och för vidare, bygger på övertygelsen om alla människors lika värde. Det är idétraditioner som hyllar förnuft och kritiskt tänkande och utgår från en tilltro till alla människors skapande förmåga. De ser kvinnor och män som självständiga, tänkande individer, kapabla att skapa sig själva som människor i samverkan med andra.
"Att betala skatt är ett sätt att hjälpas åt!" tycker Bamse! Ja, man kan hitta det mesta när man googlar...
Om nu inte regeringen ser till att detta fungerar med exempelvis skatter, löner och trygghetsförsäkringar eller att samhället inte tillåter att det är mer rättvist än verkligheten ser ut runt omkring mej, så tänker jag banne mej fortsätta att dra mitt strå till stacken genom att påverka min närmaste omgivning och ändra på ordningen.
Varför ska jag ha det så himla bra när inte alla andra har det?
Och jag tänker till och med fortsätta att kalla det solidaritet!
Jag har levt så i hela mitt liv, är liksom uppväxt med det. Mina föräldrar ställde alltid upp för grannar, släkt och tom okända människor.
Skit samma förresten vad saker och ting egentligen kallas - huvudsaken är att jag, mina barn och mina vänner är rörande överens om att det är så här man ska leva och KANSKE kan förändra världen eller åtminstone göra den bra mycket bättre.
Jag trodde jag hade koll på vad solidaritet stod för men fick härom veckan höra av en som tydligen visste bättre, att jag hade fel.
Jag blev något konfunderad när han sa att det jag sysslade med var välgörenhet. När han dessutom påstod att solidaritet skulle vara egoistiskt så blev jag ännu mer konfunderad. Jag respekterade hans åsikt men höll inte med om den för fem öre och vidhöll naturligtvis min egen åsikt om dessa ords betydelse, eftersom jag har samma rätt som alla andra att yttra mej och säga precis vad jag tycker.
När jag kom hem började jag fundera och fråga människor i min omgivning vad de tyckte.
Vad är välgörenhet? Är det när man skänker något i ett gott syfte , som att stoppa pengar i en bössa som går till välgörande ändamål?
Eller är det, som en av mina söner uttryckte det, att hjälpa någon medmänniska som skulle ha kunnat fixa det själv men inte vill?
Och vad är egentligen solidaritet?
Är det att jag utan eget intresse utför en solidarisk handling?
Lånar ut bilen till någon som behöver den bättre än jag?
Skänker möbler jag inte behöver till någon som behöver dem bättre?
Delar med mig av det jag har till en som inte är lika lyckligt lottad att vara frisk och kunna arbeta och få en bra lön?
Hjälper någon ekonomiskt som är arbetslös eller sjukskriven, genom att ge bort en del av min lön som jag får över så min medmänniska kan köpa mat till familjen eller fixa tänderna eller köpa glasögon?
Ställer upp i alla lägen för min medmänniska utan att ta betalt eller ha tillgodo en tjänst?
Ja, jag tycker ju det och mina närstående tycker tack och lov detsamma.
Jag försöker ”leva som jag lär”. Ska jag kunna kalla mej socialist så gäller det att jag kan ge efter förmåga och ta emot efter behov utan något eget intresse.
Lite ”musketör-stuk” över det hela… ”en för alla , alla för en”
När jag googlar så hittar jag förklaringar som:
Känna samhörighet med och vill stödja och hjälpa andra människor, som har gemensamt och lika ansvar.
Kamratlig, kollegial, lojal, pålitlig, medmänsklig; medansvarig
Solidaritet innebär att gemensamt ta ansvar för något, inbördes gemenskap, att i egenskap av del av en grupp verka hänsynsfullt utan egenintresse för denna grupps bästa.
Frances Tuuloskorpi: Solidaritet är en ömsesidig sak. Det finns ingen ensidig solidaritet - då är det välgörenhet eller maktlystnad. Men solidaritet är ändå inte samma sak som vänskap. Och inte detsamma som förståelse. Solidaritet är att vi ställer upp för varandra och ställer krav på varann, även om vi inte gillar varann särskilt mycket eller ens förstår varandra
Henrik Mankell uttrycker sig bra: Socialismen är inte möjlig utan solidaritet. För mig är solidaritet förnuft och osolidaritet oförnuft, och människan är förnuftig.
Och i vårt partiprogram står det: De socialistiska och feministiska idétraditioner, som Vänsterpartiet är en del av och för vidare, bygger på övertygelsen om alla människors lika värde. Det är idétraditioner som hyllar förnuft och kritiskt tänkande och utgår från en tilltro till alla människors skapande förmåga. De ser kvinnor och män som självständiga, tänkande individer, kapabla att skapa sig själva som människor i samverkan med andra.
"Att betala skatt är ett sätt att hjälpas åt!" tycker Bamse! Ja, man kan hitta det mesta när man googlar...
Om nu inte regeringen ser till att detta fungerar med exempelvis skatter, löner och trygghetsförsäkringar eller att samhället inte tillåter att det är mer rättvist än verkligheten ser ut runt omkring mej, så tänker jag banne mej fortsätta att dra mitt strå till stacken genom att påverka min närmaste omgivning och ändra på ordningen.
Varför ska jag ha det så himla bra när inte alla andra har det?
Och jag tänker till och med fortsätta att kalla det solidaritet!
Jag har levt så i hela mitt liv, är liksom uppväxt med det. Mina föräldrar ställde alltid upp för grannar, släkt och tom okända människor.
Skit samma förresten vad saker och ting egentligen kallas - huvudsaken är att jag, mina barn och mina vänner är rörande överens om att det är så här man ska leva och KANSKE kan förändra världen eller åtminstone göra den bra mycket bättre.
måndag 28 mars 2011
" Inte så farligt "
Vem har glömt Folkpartiets valparoll ”Kärnkraft för miljöns skull”??
Ja, inte JAG i alla fall! Undrar hur de tänkte eller rättare sagt hur långt de tänkte, de där liberalerna? Skulle vilja veta vad de nu säger om katastrofen i Japan!! För inte kan väl någon tycka att det gynnar miljön när kärnkraftverk havererar. Det värsta är att det inte går att sanera bort- långt därifrån!
Vem har glömt bilden av Maud Olofsson, när hon med tårar i ögonen bedyrade att det var för sina barn och barnbarns skull som hon hade ändrat sig i kärnkraftsfrågan och nu ville bygga UT i stället för att avveckla.
Inte JAG! Men de flesta centerpartister verkar tycka att det är helt okej att lura till sig röster genom att ljuga folk rakt upp i ansiktet. De verkar också ha övergett tanken på satsning av sol, vind och vatten
Någon som har glömt Tjernobyl? Nej, jag tänkte väl det! Där märker vi i Sverige fortfarande av det radioaktiva nedfallet som kom över vårt land den gången.
Någon som glömt Harrisburg då? Inte det heller? Tage Danielsson hade en monolog och visade på sitt alldeles speciella sätt på hur man kan leka med allvarliga ord som SANNOLIKHETEN. För det som hände där KUNDE ju inte hända....varken där eller i Tjernobyl eller Fukushima!
I Tyskland stängs nu alla äldre kärnkraftverk av i 3 månader. Ett stängs av för alltid! Undrar varför?? Och Schweiz väntar med att bygga sina 3 planerade reaktorer.
Och inte nog med det - EU:s 143 kärnkraftverk ska nu ”stress-testas” för att kolla om de klarar av jordbävningar och ”andra” hot…..
Innan katastrofen i Japan hade man inga som helst planer på detta, eftersom kärnkraftverken var så himla SÄKRA.
Men….strålningskador a la cancer och sterilitet är inget att rekommendera.
I Japan mörkade man dessutom konsekvenserna av härdsmältan och bränderna i reaktorerna. Undrar om incidenter i kärnkraftverken i Sverige också mörkas?
I Sverige är det tydligen fortfarande väldigt säkert. I Oskarshamn höjer man t.o.m. effektiviteten och riskerar att närma sig en härdsmälta, för enligt expertisen så ökar man temperaturen när man ökar effektiviteten. Kanske bra för ekonomin men mindre bra för säkerheten, MILT uttryckt.
”Måddan” är nu oroad men glömmer snart som vanligt och flera ”smarta” förståsigpåare anser att vi istället ska bygga FLER kärnkraftverk efter den här senaste olyckan. Hur tänker man DÅ ??
Var är det politiska ansvaret i den här frågan? Är det NÅGON som vill ta det när katastrofen är ett faktum? Nej, i lilla Sverige rullar allt på som vanligt….
I stället för att satsa pengar på effektivisering, sparprogram samt vind och sol som inte är livsfarliga så planeras det en UTBYGGNAD av kärnkraften.
För vindkraftverken är ju så fula och då är det tydligen bättre att satsa på ett säkert kort, som kärnkraftverken… fast det är klart….AVFALLET är ju inte det…..
Men det utbrända avfallet har vi nu hittat en genialisk lösning på. Vi gräver ner skiten i stora koppartankar i urberget, eftersom det är livsfarligt i minst 100 tusen år.
Vi hoppas att det räcker men vet inte säkert men ”so what”? Då lever ju inte vi….
I samband med händelsen i Japan fick en dam frågan av en journalist: ” Litar du på svenska kärnkraftverk?”. Hon svarade: ” Ja, de är så säkra som kärnkraftverk kan bli”….
Jag hade kunnat svara likadant men med ett nej framför i stället för ja.
Vi måste börja snacka fakta och inte sannolikheter, för då kommer vi fram till samma sak som Tage Danielsson uttryckte så bra. Det blev nästan sant att det som hände i Harrisburg hade hänt…..
Harrisburg, Tjernobyl och nu Fukushima…. Tänk om nästa namn blir svenskt????
Om jag vill ha kärnkraft??? NEEEEJ TACK!!!!!!!
Ja, inte JAG i alla fall! Undrar hur de tänkte eller rättare sagt hur långt de tänkte, de där liberalerna? Skulle vilja veta vad de nu säger om katastrofen i Japan!! För inte kan väl någon tycka att det gynnar miljön när kärnkraftverk havererar. Det värsta är att det inte går att sanera bort- långt därifrån!
Vem har glömt bilden av Maud Olofsson, när hon med tårar i ögonen bedyrade att det var för sina barn och barnbarns skull som hon hade ändrat sig i kärnkraftsfrågan och nu ville bygga UT i stället för att avveckla.
Inte JAG! Men de flesta centerpartister verkar tycka att det är helt okej att lura till sig röster genom att ljuga folk rakt upp i ansiktet. De verkar också ha övergett tanken på satsning av sol, vind och vatten
Någon som har glömt Tjernobyl? Nej, jag tänkte väl det! Där märker vi i Sverige fortfarande av det radioaktiva nedfallet som kom över vårt land den gången.
Någon som glömt Harrisburg då? Inte det heller? Tage Danielsson hade en monolog och visade på sitt alldeles speciella sätt på hur man kan leka med allvarliga ord som SANNOLIKHETEN. För det som hände där KUNDE ju inte hända....varken där eller i Tjernobyl eller Fukushima!
I Tyskland stängs nu alla äldre kärnkraftverk av i 3 månader. Ett stängs av för alltid! Undrar varför?? Och Schweiz väntar med att bygga sina 3 planerade reaktorer.
Och inte nog med det - EU:s 143 kärnkraftverk ska nu ”stress-testas” för att kolla om de klarar av jordbävningar och ”andra” hot…..
Innan katastrofen i Japan hade man inga som helst planer på detta, eftersom kärnkraftverken var så himla SÄKRA.
Men….strålningskador a la cancer och sterilitet är inget att rekommendera.
I Japan mörkade man dessutom konsekvenserna av härdsmältan och bränderna i reaktorerna. Undrar om incidenter i kärnkraftverken i Sverige också mörkas?
I Sverige är det tydligen fortfarande väldigt säkert. I Oskarshamn höjer man t.o.m. effektiviteten och riskerar att närma sig en härdsmälta, för enligt expertisen så ökar man temperaturen när man ökar effektiviteten. Kanske bra för ekonomin men mindre bra för säkerheten, MILT uttryckt.
”Måddan” är nu oroad men glömmer snart som vanligt och flera ”smarta” förståsigpåare anser att vi istället ska bygga FLER kärnkraftverk efter den här senaste olyckan. Hur tänker man DÅ ??
Var är det politiska ansvaret i den här frågan? Är det NÅGON som vill ta det när katastrofen är ett faktum? Nej, i lilla Sverige rullar allt på som vanligt….
I stället för att satsa pengar på effektivisering, sparprogram samt vind och sol som inte är livsfarliga så planeras det en UTBYGGNAD av kärnkraften.
För vindkraftverken är ju så fula och då är det tydligen bättre att satsa på ett säkert kort, som kärnkraftverken… fast det är klart….AVFALLET är ju inte det…..
Men det utbrända avfallet har vi nu hittat en genialisk lösning på. Vi gräver ner skiten i stora koppartankar i urberget, eftersom det är livsfarligt i minst 100 tusen år.
Vi hoppas att det räcker men vet inte säkert men ”so what”? Då lever ju inte vi….
I samband med händelsen i Japan fick en dam frågan av en journalist: ” Litar du på svenska kärnkraftverk?”. Hon svarade: ” Ja, de är så säkra som kärnkraftverk kan bli”….
Jag hade kunnat svara likadant men med ett nej framför i stället för ja.
Vi måste börja snacka fakta och inte sannolikheter, för då kommer vi fram till samma sak som Tage Danielsson uttryckte så bra. Det blev nästan sant att det som hände i Harrisburg hade hänt…..
Harrisburg, Tjernobyl och nu Fukushima…. Tänk om nästa namn blir svenskt????
Om jag vill ha kärnkraft??? NEEEEJ TACK!!!!!!!
måndag 7 februari 2011
Robin Hood- var ÄR du ????
Jag bara AVSKYR den här omvända Robin Hood-politiken, som den mörkblåa regeringen har genomfört ! Jag har nämligen inte haft någon som helst glädje av att få mer i plånboken när jag samtidigt har sett hur många av mina vänner fått ett bra mycket tuffare och osäkrare liv.
Det här är banne mej ingen rättvis politik. En rättvis politik i MINA ögon är att ju mer du tjänar, ju mer betalar du i skatt. De skattepengarna används sedan där det finns behov.
Du ska inte behöva oroa dig för om du kan betala dina räkningar i slutet av månaden eller ge dina barn mat och kläder eller ta ut din medicin på apoteket. Dina barn har rätt att bli sedda i förskolan och i skolan och få hjälp av personal som hinner med det. Dina gamla föräldrar har rätt att få hjälp av omsorgspersonal som hinner med det.
Så enkelt hade det kunnat vara om vi hade sagt NEJ till alla ”jobbskatteavdrag” ! Då hade det bl.a. funnits pengar till MER personal i förskolor, skolor och i omsorgen.
Och det VÄRSTA är att de som har det sämst inte har tjänat mest på det, tvärtom ! De redan rika har blivit rikare och de fattiga fattigare. Det var därför jag röstade rött i höstas. Jag ville nämligen inte ha jobbskatteavdrag på bekostnad av många personers försämrade välfärd och andras förbättrade välfärd.
Jag ville att vi skulle ha en välfärd som gällde för ALLA – inte en fjuttig kärna som bara räckte till en del.
För mej handlade valet om SOLIDARITET. Att jag valde att avstå från ett egenintresse att få mer pengar på lönekontot. Jag valde att avstå av hänsyn till mina medmänniskor som riskerade att mista sina jobb och mina mindre lyckligt lottade medmänniskor, som riskerade att bli utan en anständig ersättning vid sjukdom eller arbetslöshet.
Jag anser att du och jag har ett ansvar att ta hand om varandra och behandla varandra med respekt. Du och jag som har turen att vara friska och ha ett arbete har ett ansvar att via skatten vara med och betala en välfärd som ger en trygghet för alla, även för dom som har oturen att vara sjuka eller arbetslösa.
Jobbskatteavdrag är, som jag ser det, inget annat än en BONUS för alla som har arbete.
Försämring i A-kassa och sjukförsäkring är inget annat än ett STRAFF för alla som är arbetslösa och sjuka.
Den som pratar mest och högst är inte alltid den som har rätt. Det märkte jag och många andra under valrörelsen - tyvärr inte tillräckligt många andra….
Ibland borde vi alla lyssna på vad politikerna INTE säger eller berättar för oss!
Hur många av oss tycker egentligen OM att alla som INTE jobbar betalar MER i skatt än de som jobbar? Som vänsterpartist är jag mycket kritisk till eller egentligen heligt förbannad över det s.k. jobbskatteavdraget som regeringen har infört. Vi måste få bort den vansinniga straffbeskattningen av sjuka, arbetslösa och pensionärer.
Klassklyftorna har kommit tillbaka och ökar stadigt med den här urusla politiken. Jag SER PÅ när vårt socialförsäkringssystem, vår TRYGGHET, nedmonteras men jag tänker banne mej inte vara TYST när jag gör det!
Och jag behöver all hjälp jag kan få! Så ROBIN HOOD, kom fram ur snårskogen NU- jag BEHÖVER dej !!!
Det här är banne mej ingen rättvis politik. En rättvis politik i MINA ögon är att ju mer du tjänar, ju mer betalar du i skatt. De skattepengarna används sedan där det finns behov.
Du ska inte behöva oroa dig för om du kan betala dina räkningar i slutet av månaden eller ge dina barn mat och kläder eller ta ut din medicin på apoteket. Dina barn har rätt att bli sedda i förskolan och i skolan och få hjälp av personal som hinner med det. Dina gamla föräldrar har rätt att få hjälp av omsorgspersonal som hinner med det.
Så enkelt hade det kunnat vara om vi hade sagt NEJ till alla ”jobbskatteavdrag” ! Då hade det bl.a. funnits pengar till MER personal i förskolor, skolor och i omsorgen.
Och det VÄRSTA är att de som har det sämst inte har tjänat mest på det, tvärtom ! De redan rika har blivit rikare och de fattiga fattigare. Det var därför jag röstade rött i höstas. Jag ville nämligen inte ha jobbskatteavdrag på bekostnad av många personers försämrade välfärd och andras förbättrade välfärd.
Jag ville att vi skulle ha en välfärd som gällde för ALLA – inte en fjuttig kärna som bara räckte till en del.
För mej handlade valet om SOLIDARITET. Att jag valde att avstå från ett egenintresse att få mer pengar på lönekontot. Jag valde att avstå av hänsyn till mina medmänniskor som riskerade att mista sina jobb och mina mindre lyckligt lottade medmänniskor, som riskerade att bli utan en anständig ersättning vid sjukdom eller arbetslöshet.
Jag anser att du och jag har ett ansvar att ta hand om varandra och behandla varandra med respekt. Du och jag som har turen att vara friska och ha ett arbete har ett ansvar att via skatten vara med och betala en välfärd som ger en trygghet för alla, även för dom som har oturen att vara sjuka eller arbetslösa.
Jobbskatteavdrag är, som jag ser det, inget annat än en BONUS för alla som har arbete.
Försämring i A-kassa och sjukförsäkring är inget annat än ett STRAFF för alla som är arbetslösa och sjuka.
Den som pratar mest och högst är inte alltid den som har rätt. Det märkte jag och många andra under valrörelsen - tyvärr inte tillräckligt många andra….
Ibland borde vi alla lyssna på vad politikerna INTE säger eller berättar för oss!
Hur många av oss tycker egentligen OM att alla som INTE jobbar betalar MER i skatt än de som jobbar? Som vänsterpartist är jag mycket kritisk till eller egentligen heligt förbannad över det s.k. jobbskatteavdraget som regeringen har infört. Vi måste få bort den vansinniga straffbeskattningen av sjuka, arbetslösa och pensionärer.
Klassklyftorna har kommit tillbaka och ökar stadigt med den här urusla politiken. Jag SER PÅ när vårt socialförsäkringssystem, vår TRYGGHET, nedmonteras men jag tänker banne mej inte vara TYST när jag gör det!
Och jag behöver all hjälp jag kan få! Så ROBIN HOOD, kom fram ur snårskogen NU- jag BEHÖVER dej !!!
söndag 6 februari 2011
Trolltyg i cyberskogen!
Min son är min mentala mentor och en trogen lyssnare när jag behöver prata av mej ibland. I dag berättade jag att facebook är en väldigt bra social nätverksgemenskap där man får kontakt med jättetrevliga människor, men att det även har sina baksidor.
Min son vet att jag gillar att delta i olika politiska diskussioner, men att de då helst ska vara seriösa. Det är intressant med olika åsikter, men det ska finnas en respekt för varandra. Jag berättade att jag för en tid sedan hade plockat bort en ”facebook-vän” som var väldigt provocerande och som gjorde mej både upprörd, ledsen, trött och på väldigt dåligt humör!
Jaha, du menar ett troll? sade min kloke son lugnt. Googla på det du, så får du se! tillade han med ett leende när han såg min förvånade min….
Jag lydde naturligtvis hans råd och kom fram till följande:
" Internettroll= Internetslang för användare som skriver ett stort antal provokativa, märkliga, ickerelevanta eller oseriösa diskussionsinlägg på Internetforum. Övriga användare uppfattar ofta att trollen har huvudsyfte att reta upp dem, och att trollen mestadels är ointresserade av fakta eller att föra en egentlig dialog. Trollen ses ofta delta i ett otal diskussioner samtidigt och föder ilska, vanmakt och skadar sinnesstämningen hos övriga användare som hugger på de krokar de lägger ut. Om trollen inte ignoreras eller blockeras kan de ibland lyckas ta död på forum.
En person med åsikter som skiljer sig från majoritetens och upplevs av andra debattörer som provokativ är inte ett troll.....
En meddebattör som har en annan uppfattning om vart forumets debatt bör leda är inte heller ett troll.....
Att "trolla" på Internet innebär att skriva inlägg som har syfte att åstadkomma en icke-konstruktiv respons från övriga.
Om trollet har som avsikt att provocera, bör man inte låta sig provoceras och därmed ge trollet den uppmärksamhet det vill ha. När du snavat över ett internettroll - mata det inte! Försök att nonchalera det, så kryper det ofta tillbaka under stenen det kom ifrån! " ( Källa: Wikipedia)
Där fick jag förklaringen och jag kände att jag hade gjort helt rätt som ”blockade” den där typen. Det tänker jag dessutom fortsätta med- om det nu skulle dyka upp fler små otäcka troll i cyberskogen, som vill ha mat.....!
Jag vill fortsätta må bra när jag träffar mina vänner på facebook!
"Do not feed the troll"......Mata inte trollen!
Min son vet att jag gillar att delta i olika politiska diskussioner, men att de då helst ska vara seriösa. Det är intressant med olika åsikter, men det ska finnas en respekt för varandra. Jag berättade att jag för en tid sedan hade plockat bort en ”facebook-vän” som var väldigt provocerande och som gjorde mej både upprörd, ledsen, trött och på väldigt dåligt humör!
Jaha, du menar ett troll? sade min kloke son lugnt. Googla på det du, så får du se! tillade han med ett leende när han såg min förvånade min….
Jag lydde naturligtvis hans råd och kom fram till följande:
" Internettroll= Internetslang för användare som skriver ett stort antal provokativa, märkliga, ickerelevanta eller oseriösa diskussionsinlägg på Internetforum. Övriga användare uppfattar ofta att trollen har huvudsyfte att reta upp dem, och att trollen mestadels är ointresserade av fakta eller att föra en egentlig dialog. Trollen ses ofta delta i ett otal diskussioner samtidigt och föder ilska, vanmakt och skadar sinnesstämningen hos övriga användare som hugger på de krokar de lägger ut. Om trollen inte ignoreras eller blockeras kan de ibland lyckas ta död på forum.
En person med åsikter som skiljer sig från majoritetens och upplevs av andra debattörer som provokativ är inte ett troll.....
En meddebattör som har en annan uppfattning om vart forumets debatt bör leda är inte heller ett troll.....
Att "trolla" på Internet innebär att skriva inlägg som har syfte att åstadkomma en icke-konstruktiv respons från övriga.
Om trollet har som avsikt att provocera, bör man inte låta sig provoceras och därmed ge trollet den uppmärksamhet det vill ha. När du snavat över ett internettroll - mata det inte! Försök att nonchalera det, så kryper det ofta tillbaka under stenen det kom ifrån! " ( Källa: Wikipedia)
Där fick jag förklaringen och jag kände att jag hade gjort helt rätt som ”blockade” den där typen. Det tänker jag dessutom fortsätta med- om det nu skulle dyka upp fler små otäcka troll i cyberskogen, som vill ha mat.....!
Jag vill fortsätta må bra när jag träffar mina vänner på facebook!
"Do not feed the troll"......Mata inte trollen!
tisdag 23 november 2010
Patriarkatet har talat - igen!
Såg på TV:n när Mona Sahlin avgick. Dagen efter satt två MÄN i en panel i dumburken och analyserade varför hon slutade.
Jag tyckte de kom fram till fel slutsatser. Att skylla allt på henne är att göra det lätt för sig och vad vet CARL BILDT av alla om den här frågan? Han kan ju knappt hålla reda på vad han själv pysslar med!
Med den pressen som Mona har haft på sig långt innan valrörelsens början så förstår jag hennes beslut. Sossarna hade tappat i förtroende långt innan hon kom in i bilden, så egentligen hade hon aldrig en chans.
Hon har dessutom fått försvara sina medarbetare när de gjort bort sig, som t.ex. Tomas och Wanja, samtidigt som hon har haft nära medarbetare som inte har stöttat henne och i vissa fall motarbetat henne. Kan man inte lita på sina närmaste medarbetare kan man lika gärna lägga ner. Vad hade männen runt omkring henne för ansvar? Inte mycket om man får tro media och det gör vi väl? Det finns fler ansvariga, som borde lämna sina poster till förfogande men kommer de att göra det?
Trappan städas alltid uppifrån men man kommer inte så långt om man bara tar översta trappsteget! Partiledaren MÅSTE få fullt stöd i en valrörelse annars skiter det sig rejält. Vi VÄNSTERPARTISTER var för sjutton bättre på att stötta Mona som blivande statsminister än sossarna själva, så lite självkritik ute i landets sosseföreningar vore inte fel.
Jag tycker Mona gjorde alldeles rätt som avgick. MAN SKA INTE TA SKIT. Nu slipper hon vara slagpåse och syndabock och utsättas för diverse smutsiga kampanjer. Hon gjorde det enda rätta för sin egen skull.
Nu ska sossarna hitta någon bättre . Varför inte leta efter en man med en gång? Det är tydligen det enda som duger. En man som automatiskt får uppbackning till 100 %, annars har ledaren ingen chans. Om Mona hade varit man är jag övertygad om att hon inte hade fått så hård kritik varken av partiet eller av media. Det är inte lätt att vara en kvinnlig ledare för ett mansdominerat parti som Lena Hallengren sa.
Jag vill påstå att det ALLTID är lättare för en man att vara ledare - så kom fram nu Ibrahim, Tomas eller Pär och ta för er! Nu finns det ju inget krav på att det MÅSTE vara en kvinna!
Det var som sagt var ett klokt och modigt beslut Mona tog. Hon gör rätt i att avgå. Man borde ALDRIG ta skit! Det har hon gjort tillräckligt länge och hur länge orkar man göra det?
Nu har hon chansen att skriva sina memoarer om sin tid som politiker. Jag kommer garanterat att vara bland de första att köpa den boken och jag kommer SÄKERT att le och gråta igenkännande.
Jag önskar att jag själv hade fört dagbok under de år jag varit politisk aktiv, så jag hade kunnat synliggöra all härskarteknik som jag redan har hunnit bli utsatt för.
Nu landar Mona i alla fall mjukt på sin fallskärm. Den är hon säkert värd, åtminstone lika mycket som Göran och alla andra….
Jag sätter en FEMHUNDRING på att nästa sosseledare blir en man. En kvinna får helt enkelt inte samma uppbackning . Kvinnor har OFTA motvind. En kvinna får ofta sköta sig själv, jobba dubbelt så hårt för att få bekräftelse (om hon NÅGONSIN får det) och får ensam ta skulden när det inte går bra. Hur ska vi kvinnor orka ta plats under de förutsättningarna?
Uttrycket ”Alla ska med” har för mig fått en konstig klang och jag konstaterar lite sorgset att PATRIARKATET har talat – IGEN!
Jag tyckte de kom fram till fel slutsatser. Att skylla allt på henne är att göra det lätt för sig och vad vet CARL BILDT av alla om den här frågan? Han kan ju knappt hålla reda på vad han själv pysslar med!
Med den pressen som Mona har haft på sig långt innan valrörelsens början så förstår jag hennes beslut. Sossarna hade tappat i förtroende långt innan hon kom in i bilden, så egentligen hade hon aldrig en chans.
Hon har dessutom fått försvara sina medarbetare när de gjort bort sig, som t.ex. Tomas och Wanja, samtidigt som hon har haft nära medarbetare som inte har stöttat henne och i vissa fall motarbetat henne. Kan man inte lita på sina närmaste medarbetare kan man lika gärna lägga ner. Vad hade männen runt omkring henne för ansvar? Inte mycket om man får tro media och det gör vi väl? Det finns fler ansvariga, som borde lämna sina poster till förfogande men kommer de att göra det?
Trappan städas alltid uppifrån men man kommer inte så långt om man bara tar översta trappsteget! Partiledaren MÅSTE få fullt stöd i en valrörelse annars skiter det sig rejält. Vi VÄNSTERPARTISTER var för sjutton bättre på att stötta Mona som blivande statsminister än sossarna själva, så lite självkritik ute i landets sosseföreningar vore inte fel.
Jag tycker Mona gjorde alldeles rätt som avgick. MAN SKA INTE TA SKIT. Nu slipper hon vara slagpåse och syndabock och utsättas för diverse smutsiga kampanjer. Hon gjorde det enda rätta för sin egen skull.
Nu ska sossarna hitta någon bättre . Varför inte leta efter en man med en gång? Det är tydligen det enda som duger. En man som automatiskt får uppbackning till 100 %, annars har ledaren ingen chans. Om Mona hade varit man är jag övertygad om att hon inte hade fått så hård kritik varken av partiet eller av media. Det är inte lätt att vara en kvinnlig ledare för ett mansdominerat parti som Lena Hallengren sa.
Jag vill påstå att det ALLTID är lättare för en man att vara ledare - så kom fram nu Ibrahim, Tomas eller Pär och ta för er! Nu finns det ju inget krav på att det MÅSTE vara en kvinna!
Det var som sagt var ett klokt och modigt beslut Mona tog. Hon gör rätt i att avgå. Man borde ALDRIG ta skit! Det har hon gjort tillräckligt länge och hur länge orkar man göra det?
Nu har hon chansen att skriva sina memoarer om sin tid som politiker. Jag kommer garanterat att vara bland de första att köpa den boken och jag kommer SÄKERT att le och gråta igenkännande.
Jag önskar att jag själv hade fört dagbok under de år jag varit politisk aktiv, så jag hade kunnat synliggöra all härskarteknik som jag redan har hunnit bli utsatt för.
Nu landar Mona i alla fall mjukt på sin fallskärm. Den är hon säkert värd, åtminstone lika mycket som Göran och alla andra….
Jag sätter en FEMHUNDRING på att nästa sosseledare blir en man. En kvinna får helt enkelt inte samma uppbackning . Kvinnor har OFTA motvind. En kvinna får ofta sköta sig själv, jobba dubbelt så hårt för att få bekräftelse (om hon NÅGONSIN får det) och får ensam ta skulden när det inte går bra. Hur ska vi kvinnor orka ta plats under de förutsättningarna?
Uttrycket ”Alla ska med” har för mig fått en konstig klang och jag konstaterar lite sorgset att PATRIARKATET har talat – IGEN!
söndag 5 september 2010
Stackars Alla Barnen!
Barn utsätts fortfarande för kränkningar, våld, mobbning och andra övergrepp. Och inte nog med det! De har blivit fattigare också!
Jag tycker inte att det är yttrandefrihet att visa barnpornografi på nätet. Nej, nej och åter nej! Det ska vara förbjudet att äga bilderna över huvud taget.
Det är inte okey att nästan tjugotusen fall av barnmisshandel anmäldes förra året.
Det är inte heller okey att var sjunde barn utsätts för våld av sin egen förälder. Enligt Rädda Barnen är de flesta barn från ekonomiskt utsatta familjer .
Det betyder naturligtvis inte att alla arbetslösa och sjukskrivna föräldrar slår sina barn. Men detta kan alltså barnfattigdom leda till.
Föräldrar behöver jobb eller ersättning vid sjukdom eller arbetslöshet (som de har rätt till) för att kunna försörja sina barn.
Lars Ohly har sagt att ”Ett välfärdssamhälle accepterar inte att många barn lever i relativ fattigdom i Sverige i dag. Ett välfärdssamhälle utmärks inte av att minst var fjärde ensamstående mamma lever i fattigdom. Så ser Reinfeldts Sverige ut i dag” Det var klokt sagt tycker jag.
Den relativa fattigdomen är det antal personer som lever i hushåll med en inkomst under 60 procent av medelinkomsten i landet och är ett mått på ojämlikhet i ett samhälle. Fredrik Reinfeldt försökte övertyga EU:s ministrar att ändra på det begreppet för att snygga till siffrorna, men fick tack och lov inget medhåll.
Socialstyrelsen har siffror på antalet barn som lever i hushåll med den låga inkomsten och konstaterar att de har ökat ytterligare under de senaste 4 åren. Siffror som man aldrig kommer ihåg, men jag konstaterar med sorg att det är alldeles för många barn som drabbas av dumma politiska beslut.
Enligt Socialstyrelsen har också andelen ensamstående mammor som lever i relativ fattigdom ökat. En av orsakerna är att inkomsterna har ökat för alla, men för personer med de högsta inkomster har de ökat ännu mera. Kvinnor har överlag lägre inkomster och därför riskerar kvinnor som är ensamstående med barn att falla under den relativa fattigdomsgränsen.
Barnfattigdomen har alltså ökat som en konsekvens av regeringens politik och jag blir så ledsen och ser rött när jag tänker på de skattelättnader som ”drabbat” de som redan har och får över, samtidigt som antalet arbetslösa och utförsäkrade har ökat rejält!
Vad kan barnen göra åt detta? Ingenting!
Vad kan vi vuxna göra åt detta. Mycket!
Vi har nämligen absolut inte råd att blunda för verkligheten som vi tyvärr lever i 2010. En trygg ekonomi för alla och en trygg uppväxt för barnen har vi banne mig råd med. Vi som har och får över ska vara med och betala för att ta bort orättvisorna som drabbar oskyldiga barn. Så enkelt är det!
Barnfattigdomen har varit en fråga som det inte talas om i alla debatter.
Nu är det val och märkligt tyst om det viktigaste vi har- barnen!
Jag tycker inte att det är yttrandefrihet att visa barnpornografi på nätet. Nej, nej och åter nej! Det ska vara förbjudet att äga bilderna över huvud taget.
Det är inte okey att nästan tjugotusen fall av barnmisshandel anmäldes förra året.
Det är inte heller okey att var sjunde barn utsätts för våld av sin egen förälder. Enligt Rädda Barnen är de flesta barn från ekonomiskt utsatta familjer .
Det betyder naturligtvis inte att alla arbetslösa och sjukskrivna föräldrar slår sina barn. Men detta kan alltså barnfattigdom leda till.
Föräldrar behöver jobb eller ersättning vid sjukdom eller arbetslöshet (som de har rätt till) för att kunna försörja sina barn.
Lars Ohly har sagt att ”Ett välfärdssamhälle accepterar inte att många barn lever i relativ fattigdom i Sverige i dag. Ett välfärdssamhälle utmärks inte av att minst var fjärde ensamstående mamma lever i fattigdom. Så ser Reinfeldts Sverige ut i dag” Det var klokt sagt tycker jag.
Den relativa fattigdomen är det antal personer som lever i hushåll med en inkomst under 60 procent av medelinkomsten i landet och är ett mått på ojämlikhet i ett samhälle. Fredrik Reinfeldt försökte övertyga EU:s ministrar att ändra på det begreppet för att snygga till siffrorna, men fick tack och lov inget medhåll.
Socialstyrelsen har siffror på antalet barn som lever i hushåll med den låga inkomsten och konstaterar att de har ökat ytterligare under de senaste 4 åren. Siffror som man aldrig kommer ihåg, men jag konstaterar med sorg att det är alldeles för många barn som drabbas av dumma politiska beslut.
Enligt Socialstyrelsen har också andelen ensamstående mammor som lever i relativ fattigdom ökat. En av orsakerna är att inkomsterna har ökat för alla, men för personer med de högsta inkomster har de ökat ännu mera. Kvinnor har överlag lägre inkomster och därför riskerar kvinnor som är ensamstående med barn att falla under den relativa fattigdomsgränsen.
Barnfattigdomen har alltså ökat som en konsekvens av regeringens politik och jag blir så ledsen och ser rött när jag tänker på de skattelättnader som ”drabbat” de som redan har och får över, samtidigt som antalet arbetslösa och utförsäkrade har ökat rejält!
Vad kan barnen göra åt detta? Ingenting!
Vad kan vi vuxna göra åt detta. Mycket!
Vi har nämligen absolut inte råd att blunda för verkligheten som vi tyvärr lever i 2010. En trygg ekonomi för alla och en trygg uppväxt för barnen har vi banne mig råd med. Vi som har och får över ska vara med och betala för att ta bort orättvisorna som drabbar oskyldiga barn. Så enkelt är det!
Barnfattigdomen har varit en fråga som det inte talas om i alla debatter.
Nu är det val och märkligt tyst om det viktigaste vi har- barnen!
fredag 13 augusti 2010
Åh åh åh killar, ni måste höja era röster för att höras!
Det ökande våldet mot kvinnor är ett ansvar för alla, även män.
För problemen finns där även om den snälle mannen och hans närmaste omgivning sköter sig. De kan naturligtvis inte stå till svars för vad en del rötägg tar sig för. Skuld har bara den som utfört våldet, men vi har alla en skyldighet att säga ifrån, även män.
En man kan inte fortsätta tiga eller svara något i stil med ”Jag slår inte min partner/fru" och ”Jag skulle aldrig våldta en tjej” samtidigt som han inte reagerar för vad som händer och till och med kan tycka att kvinnan får skylla sig själv om hon är full eller klär sig ”utmanande”. Vad som nu menas med det!?
Jag kan tycka vad jag vill om att en del killar i 20-30-årsåldern klär sig ”utmanande” med bar överkopp, shorts, uppknäppt skjorta med mera. Men jag kan väl inte nypa dem i häcken eller något liknande för det?
En del män tar sig den rätten mot kvinnorna utan att fråga om lov . Andra män ser detta och gör inget. För mig och många andra kvinnor är det endast ett ”Ja” som gäller innan det är fritt fram. Vi måste ALLA säga ifrån högt och tydligt när någon tafsar på en kvinna eller trycker sig mot en kvinna bakifrån i kön, kommer med nedlåtande kommentarer med mera.
Sexuella trakasserier och våldtäkt är vanligare än vad vi någonsin tror. Fråga kvinnorna i er omgivning om de någon gång har blivit utsatta för det och ni kommer att bli förvånade över resultatet! Jag gissar på att minst hälften svarar ”ja” utan att ens tänka efter.
Mäns förtryck av kvinnor finns i många olika former, ibland omedvetna för båda könen och både män och kvinnor förlorar på detta. Att det ena könet sätter sig på det andra är ett val man gör och det valet kan man ändra på.
Många män skulle ALDRIG komma på tanken att förnedra, slå eller våldta en kvinna, men får lida för vad en del andra män tar sig för. Vi kvinnor vet nämligen inte vilka som är vilka!
Jag tror absolut inte, som vissa manshatande kvinnor, att alla män är möjliga misshandlare och våldtäktsmän. Tvärtom finns det massor av underbara snälla omtänksamma män. Därför tror jag att alla snälla omtänksamma män skulle tjäna på att öppet visa vad de tycker om våldet och tala om det högt och tydligt.
Kampen mot kvinnovåldet kan inte vi kvinnor själva ta hand om.
För problemen finns där även om den snälle mannen och hans närmaste omgivning sköter sig. De kan naturligtvis inte stå till svars för vad en del rötägg tar sig för. Skuld har bara den som utfört våldet, men vi har alla en skyldighet att säga ifrån, även män.
En man kan inte fortsätta tiga eller svara något i stil med ”Jag slår inte min partner/fru" och ”Jag skulle aldrig våldta en tjej” samtidigt som han inte reagerar för vad som händer och till och med kan tycka att kvinnan får skylla sig själv om hon är full eller klär sig ”utmanande”. Vad som nu menas med det!?
Jag kan tycka vad jag vill om att en del killar i 20-30-årsåldern klär sig ”utmanande” med bar överkopp, shorts, uppknäppt skjorta med mera. Men jag kan väl inte nypa dem i häcken eller något liknande för det?
En del män tar sig den rätten mot kvinnorna utan att fråga om lov . Andra män ser detta och gör inget. För mig och många andra kvinnor är det endast ett ”Ja” som gäller innan det är fritt fram. Vi måste ALLA säga ifrån högt och tydligt när någon tafsar på en kvinna eller trycker sig mot en kvinna bakifrån i kön, kommer med nedlåtande kommentarer med mera.
Sexuella trakasserier och våldtäkt är vanligare än vad vi någonsin tror. Fråga kvinnorna i er omgivning om de någon gång har blivit utsatta för det och ni kommer att bli förvånade över resultatet! Jag gissar på att minst hälften svarar ”ja” utan att ens tänka efter.
Mäns förtryck av kvinnor finns i många olika former, ibland omedvetna för båda könen och både män och kvinnor förlorar på detta. Att det ena könet sätter sig på det andra är ett val man gör och det valet kan man ändra på.
Många män skulle ALDRIG komma på tanken att förnedra, slå eller våldta en kvinna, men får lida för vad en del andra män tar sig för. Vi kvinnor vet nämligen inte vilka som är vilka!
Jag tror absolut inte, som vissa manshatande kvinnor, att alla män är möjliga misshandlare och våldtäktsmän. Tvärtom finns det massor av underbara snälla omtänksamma män. Därför tror jag att alla snälla omtänksamma män skulle tjäna på att öppet visa vad de tycker om våldet och tala om det högt och tydligt.
Kampen mot kvinnovåldet kan inte vi kvinnor själva ta hand om.
tisdag 10 augusti 2010
Jobba över? Nää tack!
Om alla landsting använder de pengar som läggs på övertidsarbete och skadestånd till facken när de glömt att söka dispens till att i stället anställa personal så hade det räckt till en HEL DEL heltidstjänster. Många jobb skulle det bli!
Det kortsiktiga tänket hos en del politiker där besparingar sker genom personalneddragningar fungerar inte och konsekvenserna visar sig oftast i kostnader någon annan stans.
Det vet vi alla som arbetar i vården.
Samtidigt går en del politiker ut och kräver mer etik i vården.Det gäller ju att göra sig extra populär inför det kommande valet.
Men vi landstingsanställda genomskådar dem även denna gången.
Vi vill i stället se konkreta förslag på hur det ska fungera i praktiken. Först då köper vi konceptet. Om politiker och högre tjänstemän inte vet hur de ska gå tillväga så kan de ju fråga oss. Vi vet hur det skulle kunna vara.
6 timmars arbetsdag skulle ta bort den ofrivilliga deltiden. Alla skulle få jobba 100 % , FÅ EN HELTIDSLÖN och orka med det. Vi skulle få fler händer i vården automatiskt och övertiden skulle säkerligen minska. Sjukskrivningen och arbetsskador likaså.
Jag efterfrågar mer etik hos politikerna.
Det behövs en långtidsplanering av sjukvården.
Det behövs ett etiskt tänk hos ledningen för hälso - och sjukvården som gäller både personal och patienter.
Det kortsiktiga tänket att inte anställa tillräckligt med personal för att det kostar för mycket genomsyrar tyvärr en stor del av vården idag.
Hur kan man med minsta möjliga kostnad få ut så mycket produktion som möjligt …….?
Produktionen av vård går inte att jämföra med produktionen av exempelvis toapapper. Varje möte i sjukvården är speciellt och tar den tid det tar.
Vart tog fokuset på patientsäkerheten vägen?
All övertid påverkar också återhämtningen och vilan som är så viktig för att orka fortsätta att göra ett gott arbete.
Etik för alla - Ja tack !
Heltidslön- Ja tack !!!
Fler jobb- Ja tack!
Fler händer i vården - Jaaaa tack !
Det kortsiktiga tänket hos en del politiker där besparingar sker genom personalneddragningar fungerar inte och konsekvenserna visar sig oftast i kostnader någon annan stans.
Det vet vi alla som arbetar i vården.
Samtidigt går en del politiker ut och kräver mer etik i vården.Det gäller ju att göra sig extra populär inför det kommande valet.
Men vi landstingsanställda genomskådar dem även denna gången.
Vi vill i stället se konkreta förslag på hur det ska fungera i praktiken. Först då köper vi konceptet. Om politiker och högre tjänstemän inte vet hur de ska gå tillväga så kan de ju fråga oss. Vi vet hur det skulle kunna vara.
6 timmars arbetsdag skulle ta bort den ofrivilliga deltiden. Alla skulle få jobba 100 % , FÅ EN HELTIDSLÖN och orka med det. Vi skulle få fler händer i vården automatiskt och övertiden skulle säkerligen minska. Sjukskrivningen och arbetsskador likaså.
Jag efterfrågar mer etik hos politikerna.
Det behövs en långtidsplanering av sjukvården.
Det behövs ett etiskt tänk hos ledningen för hälso - och sjukvården som gäller både personal och patienter.
Det kortsiktiga tänket att inte anställa tillräckligt med personal för att det kostar för mycket genomsyrar tyvärr en stor del av vården idag.
Hur kan man med minsta möjliga kostnad få ut så mycket produktion som möjligt …….?
Produktionen av vård går inte att jämföra med produktionen av exempelvis toapapper. Varje möte i sjukvården är speciellt och tar den tid det tar.
Vart tog fokuset på patientsäkerheten vägen?
All övertid påverkar också återhämtningen och vilan som är så viktig för att orka fortsätta att göra ett gott arbete.
Etik för alla - Ja tack !
Heltidslön- Ja tack !!!
Fler jobb- Ja tack!
Fler händer i vården - Jaaaa tack !
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
