Såg på TV:n när Mona Sahlin avgick. Dagen efter satt två MÄN i en panel i dumburken och analyserade varför hon slutade.
Jag tyckte de kom fram till fel slutsatser. Att skylla allt på henne är att göra det lätt för sig och vad vet CARL BILDT av alla om den här frågan? Han kan ju knappt hålla reda på vad han själv pysslar med!
Med den pressen som Mona har haft på sig långt innan valrörelsens början så förstår jag hennes beslut. Sossarna hade tappat i förtroende långt innan hon kom in i bilden, så egentligen hade hon aldrig en chans.
Hon har dessutom fått försvara sina medarbetare när de gjort bort sig, som t.ex. Tomas och Wanja, samtidigt som hon har haft nära medarbetare som inte har stöttat henne och i vissa fall motarbetat henne. Kan man inte lita på sina närmaste medarbetare kan man lika gärna lägga ner. Vad hade männen runt omkring henne för ansvar? Inte mycket om man får tro media och det gör vi väl? Det finns fler ansvariga, som borde lämna sina poster till förfogande men kommer de att göra det?
Trappan städas alltid uppifrån men man kommer inte så långt om man bara tar översta trappsteget! Partiledaren MÅSTE få fullt stöd i en valrörelse annars skiter det sig rejält. Vi VÄNSTERPARTISTER var för sjutton bättre på att stötta Mona som blivande statsminister än sossarna själva, så lite självkritik ute i landets sosseföreningar vore inte fel.
Jag tycker Mona gjorde alldeles rätt som avgick. MAN SKA INTE TA SKIT. Nu slipper hon vara slagpåse och syndabock och utsättas för diverse smutsiga kampanjer. Hon gjorde det enda rätta för sin egen skull.
Nu ska sossarna hitta någon bättre . Varför inte leta efter en man med en gång? Det är tydligen det enda som duger. En man som automatiskt får uppbackning till 100 %, annars har ledaren ingen chans. Om Mona hade varit man är jag övertygad om att hon inte hade fått så hård kritik varken av partiet eller av media. Det är inte lätt att vara en kvinnlig ledare för ett mansdominerat parti som Lena Hallengren sa.
Jag vill påstå att det ALLTID är lättare för en man att vara ledare - så kom fram nu Ibrahim, Tomas eller Pär och ta för er! Nu finns det ju inget krav på att det MÅSTE vara en kvinna!
Det var som sagt var ett klokt och modigt beslut Mona tog. Hon gör rätt i att avgå. Man borde ALDRIG ta skit! Det har hon gjort tillräckligt länge och hur länge orkar man göra det?
Nu har hon chansen att skriva sina memoarer om sin tid som politiker. Jag kommer garanterat att vara bland de första att köpa den boken och jag kommer SÄKERT att le och gråta igenkännande.
Jag önskar att jag själv hade fört dagbok under de år jag varit politisk aktiv, så jag hade kunnat synliggöra all härskarteknik som jag redan har hunnit bli utsatt för.
Nu landar Mona i alla fall mjukt på sin fallskärm. Den är hon säkert värd, åtminstone lika mycket som Göran och alla andra….
Jag sätter en FEMHUNDRING på att nästa sosseledare blir en man. En kvinna får helt enkelt inte samma uppbackning . Kvinnor har OFTA motvind. En kvinna får ofta sköta sig själv, jobba dubbelt så hårt för att få bekräftelse (om hon NÅGONSIN får det) och får ensam ta skulden när det inte går bra. Hur ska vi kvinnor orka ta plats under de förutsättningarna?
Uttrycket ”Alla ska med” har för mig fått en konstig klang och jag konstaterar lite sorgset att PATRIARKATET har talat – IGEN!
tisdag 23 november 2010
söndag 5 september 2010
Stackars Alla Barnen!
Barn utsätts fortfarande för kränkningar, våld, mobbning och andra övergrepp. Och inte nog med det! De har blivit fattigare också!
Jag tycker inte att det är yttrandefrihet att visa barnpornografi på nätet. Nej, nej och åter nej! Det ska vara förbjudet att äga bilderna över huvud taget.
Det är inte okey att nästan tjugotusen fall av barnmisshandel anmäldes förra året.
Det är inte heller okey att var sjunde barn utsätts för våld av sin egen förälder. Enligt Rädda Barnen är de flesta barn från ekonomiskt utsatta familjer .
Det betyder naturligtvis inte att alla arbetslösa och sjukskrivna föräldrar slår sina barn. Men detta kan alltså barnfattigdom leda till.
Föräldrar behöver jobb eller ersättning vid sjukdom eller arbetslöshet (som de har rätt till) för att kunna försörja sina barn.
Lars Ohly har sagt att ”Ett välfärdssamhälle accepterar inte att många barn lever i relativ fattigdom i Sverige i dag. Ett välfärdssamhälle utmärks inte av att minst var fjärde ensamstående mamma lever i fattigdom. Så ser Reinfeldts Sverige ut i dag” Det var klokt sagt tycker jag.
Den relativa fattigdomen är det antal personer som lever i hushåll med en inkomst under 60 procent av medelinkomsten i landet och är ett mått på ojämlikhet i ett samhälle. Fredrik Reinfeldt försökte övertyga EU:s ministrar att ändra på det begreppet för att snygga till siffrorna, men fick tack och lov inget medhåll.
Socialstyrelsen har siffror på antalet barn som lever i hushåll med den låga inkomsten och konstaterar att de har ökat ytterligare under de senaste 4 åren. Siffror som man aldrig kommer ihåg, men jag konstaterar med sorg att det är alldeles för många barn som drabbas av dumma politiska beslut.
Enligt Socialstyrelsen har också andelen ensamstående mammor som lever i relativ fattigdom ökat. En av orsakerna är att inkomsterna har ökat för alla, men för personer med de högsta inkomster har de ökat ännu mera. Kvinnor har överlag lägre inkomster och därför riskerar kvinnor som är ensamstående med barn att falla under den relativa fattigdomsgränsen.
Barnfattigdomen har alltså ökat som en konsekvens av regeringens politik och jag blir så ledsen och ser rött när jag tänker på de skattelättnader som ”drabbat” de som redan har och får över, samtidigt som antalet arbetslösa och utförsäkrade har ökat rejält!
Vad kan barnen göra åt detta? Ingenting!
Vad kan vi vuxna göra åt detta. Mycket!
Vi har nämligen absolut inte råd att blunda för verkligheten som vi tyvärr lever i 2010. En trygg ekonomi för alla och en trygg uppväxt för barnen har vi banne mig råd med. Vi som har och får över ska vara med och betala för att ta bort orättvisorna som drabbar oskyldiga barn. Så enkelt är det!
Barnfattigdomen har varit en fråga som det inte talas om i alla debatter.
Nu är det val och märkligt tyst om det viktigaste vi har- barnen!
Jag tycker inte att det är yttrandefrihet att visa barnpornografi på nätet. Nej, nej och åter nej! Det ska vara förbjudet att äga bilderna över huvud taget.
Det är inte okey att nästan tjugotusen fall av barnmisshandel anmäldes förra året.
Det är inte heller okey att var sjunde barn utsätts för våld av sin egen förälder. Enligt Rädda Barnen är de flesta barn från ekonomiskt utsatta familjer .
Det betyder naturligtvis inte att alla arbetslösa och sjukskrivna föräldrar slår sina barn. Men detta kan alltså barnfattigdom leda till.
Föräldrar behöver jobb eller ersättning vid sjukdom eller arbetslöshet (som de har rätt till) för att kunna försörja sina barn.
Lars Ohly har sagt att ”Ett välfärdssamhälle accepterar inte att många barn lever i relativ fattigdom i Sverige i dag. Ett välfärdssamhälle utmärks inte av att minst var fjärde ensamstående mamma lever i fattigdom. Så ser Reinfeldts Sverige ut i dag” Det var klokt sagt tycker jag.
Den relativa fattigdomen är det antal personer som lever i hushåll med en inkomst under 60 procent av medelinkomsten i landet och är ett mått på ojämlikhet i ett samhälle. Fredrik Reinfeldt försökte övertyga EU:s ministrar att ändra på det begreppet för att snygga till siffrorna, men fick tack och lov inget medhåll.
Socialstyrelsen har siffror på antalet barn som lever i hushåll med den låga inkomsten och konstaterar att de har ökat ytterligare under de senaste 4 åren. Siffror som man aldrig kommer ihåg, men jag konstaterar med sorg att det är alldeles för många barn som drabbas av dumma politiska beslut.
Enligt Socialstyrelsen har också andelen ensamstående mammor som lever i relativ fattigdom ökat. En av orsakerna är att inkomsterna har ökat för alla, men för personer med de högsta inkomster har de ökat ännu mera. Kvinnor har överlag lägre inkomster och därför riskerar kvinnor som är ensamstående med barn att falla under den relativa fattigdomsgränsen.
Barnfattigdomen har alltså ökat som en konsekvens av regeringens politik och jag blir så ledsen och ser rött när jag tänker på de skattelättnader som ”drabbat” de som redan har och får över, samtidigt som antalet arbetslösa och utförsäkrade har ökat rejält!
Vad kan barnen göra åt detta? Ingenting!
Vad kan vi vuxna göra åt detta. Mycket!
Vi har nämligen absolut inte råd att blunda för verkligheten som vi tyvärr lever i 2010. En trygg ekonomi för alla och en trygg uppväxt för barnen har vi banne mig råd med. Vi som har och får över ska vara med och betala för att ta bort orättvisorna som drabbar oskyldiga barn. Så enkelt är det!
Barnfattigdomen har varit en fråga som det inte talas om i alla debatter.
Nu är det val och märkligt tyst om det viktigaste vi har- barnen!
fredag 13 augusti 2010
Åh åh åh killar, ni måste höja era röster för att höras!
Det ökande våldet mot kvinnor är ett ansvar för alla, även män.
För problemen finns där även om den snälle mannen och hans närmaste omgivning sköter sig. De kan naturligtvis inte stå till svars för vad en del rötägg tar sig för. Skuld har bara den som utfört våldet, men vi har alla en skyldighet att säga ifrån, även män.
En man kan inte fortsätta tiga eller svara något i stil med ”Jag slår inte min partner/fru" och ”Jag skulle aldrig våldta en tjej” samtidigt som han inte reagerar för vad som händer och till och med kan tycka att kvinnan får skylla sig själv om hon är full eller klär sig ”utmanande”. Vad som nu menas med det!?
Jag kan tycka vad jag vill om att en del killar i 20-30-årsåldern klär sig ”utmanande” med bar överkopp, shorts, uppknäppt skjorta med mera. Men jag kan väl inte nypa dem i häcken eller något liknande för det?
En del män tar sig den rätten mot kvinnorna utan att fråga om lov . Andra män ser detta och gör inget. För mig och många andra kvinnor är det endast ett ”Ja” som gäller innan det är fritt fram. Vi måste ALLA säga ifrån högt och tydligt när någon tafsar på en kvinna eller trycker sig mot en kvinna bakifrån i kön, kommer med nedlåtande kommentarer med mera.
Sexuella trakasserier och våldtäkt är vanligare än vad vi någonsin tror. Fråga kvinnorna i er omgivning om de någon gång har blivit utsatta för det och ni kommer att bli förvånade över resultatet! Jag gissar på att minst hälften svarar ”ja” utan att ens tänka efter.
Mäns förtryck av kvinnor finns i många olika former, ibland omedvetna för båda könen och både män och kvinnor förlorar på detta. Att det ena könet sätter sig på det andra är ett val man gör och det valet kan man ändra på.
Många män skulle ALDRIG komma på tanken att förnedra, slå eller våldta en kvinna, men får lida för vad en del andra män tar sig för. Vi kvinnor vet nämligen inte vilka som är vilka!
Jag tror absolut inte, som vissa manshatande kvinnor, att alla män är möjliga misshandlare och våldtäktsmän. Tvärtom finns det massor av underbara snälla omtänksamma män. Därför tror jag att alla snälla omtänksamma män skulle tjäna på att öppet visa vad de tycker om våldet och tala om det högt och tydligt.
Kampen mot kvinnovåldet kan inte vi kvinnor själva ta hand om.
För problemen finns där även om den snälle mannen och hans närmaste omgivning sköter sig. De kan naturligtvis inte stå till svars för vad en del rötägg tar sig för. Skuld har bara den som utfört våldet, men vi har alla en skyldighet att säga ifrån, även män.
En man kan inte fortsätta tiga eller svara något i stil med ”Jag slår inte min partner/fru" och ”Jag skulle aldrig våldta en tjej” samtidigt som han inte reagerar för vad som händer och till och med kan tycka att kvinnan får skylla sig själv om hon är full eller klär sig ”utmanande”. Vad som nu menas med det!?
Jag kan tycka vad jag vill om att en del killar i 20-30-årsåldern klär sig ”utmanande” med bar överkopp, shorts, uppknäppt skjorta med mera. Men jag kan väl inte nypa dem i häcken eller något liknande för det?
En del män tar sig den rätten mot kvinnorna utan att fråga om lov . Andra män ser detta och gör inget. För mig och många andra kvinnor är det endast ett ”Ja” som gäller innan det är fritt fram. Vi måste ALLA säga ifrån högt och tydligt när någon tafsar på en kvinna eller trycker sig mot en kvinna bakifrån i kön, kommer med nedlåtande kommentarer med mera.
Sexuella trakasserier och våldtäkt är vanligare än vad vi någonsin tror. Fråga kvinnorna i er omgivning om de någon gång har blivit utsatta för det och ni kommer att bli förvånade över resultatet! Jag gissar på att minst hälften svarar ”ja” utan att ens tänka efter.
Mäns förtryck av kvinnor finns i många olika former, ibland omedvetna för båda könen och både män och kvinnor förlorar på detta. Att det ena könet sätter sig på det andra är ett val man gör och det valet kan man ändra på.
Många män skulle ALDRIG komma på tanken att förnedra, slå eller våldta en kvinna, men får lida för vad en del andra män tar sig för. Vi kvinnor vet nämligen inte vilka som är vilka!
Jag tror absolut inte, som vissa manshatande kvinnor, att alla män är möjliga misshandlare och våldtäktsmän. Tvärtom finns det massor av underbara snälla omtänksamma män. Därför tror jag att alla snälla omtänksamma män skulle tjäna på att öppet visa vad de tycker om våldet och tala om det högt och tydligt.
Kampen mot kvinnovåldet kan inte vi kvinnor själva ta hand om.
tisdag 10 augusti 2010
Jobba över? Nää tack!
Om alla landsting använder de pengar som läggs på övertidsarbete och skadestånd till facken när de glömt att söka dispens till att i stället anställa personal så hade det räckt till en HEL DEL heltidstjänster. Många jobb skulle det bli!
Det kortsiktiga tänket hos en del politiker där besparingar sker genom personalneddragningar fungerar inte och konsekvenserna visar sig oftast i kostnader någon annan stans.
Det vet vi alla som arbetar i vården.
Samtidigt går en del politiker ut och kräver mer etik i vården.Det gäller ju att göra sig extra populär inför det kommande valet.
Men vi landstingsanställda genomskådar dem även denna gången.
Vi vill i stället se konkreta förslag på hur det ska fungera i praktiken. Först då köper vi konceptet. Om politiker och högre tjänstemän inte vet hur de ska gå tillväga så kan de ju fråga oss. Vi vet hur det skulle kunna vara.
6 timmars arbetsdag skulle ta bort den ofrivilliga deltiden. Alla skulle få jobba 100 % , FÅ EN HELTIDSLÖN och orka med det. Vi skulle få fler händer i vården automatiskt och övertiden skulle säkerligen minska. Sjukskrivningen och arbetsskador likaså.
Jag efterfrågar mer etik hos politikerna.
Det behövs en långtidsplanering av sjukvården.
Det behövs ett etiskt tänk hos ledningen för hälso - och sjukvården som gäller både personal och patienter.
Det kortsiktiga tänket att inte anställa tillräckligt med personal för att det kostar för mycket genomsyrar tyvärr en stor del av vården idag.
Hur kan man med minsta möjliga kostnad få ut så mycket produktion som möjligt …….?
Produktionen av vård går inte att jämföra med produktionen av exempelvis toapapper. Varje möte i sjukvården är speciellt och tar den tid det tar.
Vart tog fokuset på patientsäkerheten vägen?
All övertid påverkar också återhämtningen och vilan som är så viktig för att orka fortsätta att göra ett gott arbete.
Etik för alla - Ja tack !
Heltidslön- Ja tack !!!
Fler jobb- Ja tack!
Fler händer i vården - Jaaaa tack !
Det kortsiktiga tänket hos en del politiker där besparingar sker genom personalneddragningar fungerar inte och konsekvenserna visar sig oftast i kostnader någon annan stans.
Det vet vi alla som arbetar i vården.
Samtidigt går en del politiker ut och kräver mer etik i vården.Det gäller ju att göra sig extra populär inför det kommande valet.
Men vi landstingsanställda genomskådar dem även denna gången.
Vi vill i stället se konkreta förslag på hur det ska fungera i praktiken. Först då köper vi konceptet. Om politiker och högre tjänstemän inte vet hur de ska gå tillväga så kan de ju fråga oss. Vi vet hur det skulle kunna vara.
6 timmars arbetsdag skulle ta bort den ofrivilliga deltiden. Alla skulle få jobba 100 % , FÅ EN HELTIDSLÖN och orka med det. Vi skulle få fler händer i vården automatiskt och övertiden skulle säkerligen minska. Sjukskrivningen och arbetsskador likaså.
Jag efterfrågar mer etik hos politikerna.
Det behövs en långtidsplanering av sjukvården.
Det behövs ett etiskt tänk hos ledningen för hälso - och sjukvården som gäller både personal och patienter.
Det kortsiktiga tänket att inte anställa tillräckligt med personal för att det kostar för mycket genomsyrar tyvärr en stor del av vården idag.
Hur kan man med minsta möjliga kostnad få ut så mycket produktion som möjligt …….?
Produktionen av vård går inte att jämföra med produktionen av exempelvis toapapper. Varje möte i sjukvården är speciellt och tar den tid det tar.
Vart tog fokuset på patientsäkerheten vägen?
All övertid påverkar också återhämtningen och vilan som är så viktig för att orka fortsätta att göra ett gott arbete.
Etik för alla - Ja tack !
Heltidslön- Ja tack !!!
Fler jobb- Ja tack!
Fler händer i vården - Jaaaa tack !
lördag 24 juli 2010
Skriv rätt för tusan!
Jaha- de kan inte erkänna att utförsäkringsreformen är åt helskotta fel utan nu måste det ske en anpassning till den i stället. Det var ju en del saker de ”inte hade tänkt på” när de införde begränsningar i sjukskrivningen, den där allisvansen….
Därför ska man nu på sina håll specialutbilda läkare om hur intyg till Försäkringskassan ska se ut så de skriver rätt från början.
Läkarna har ju inte riktigt förstått vilken information Försäkringskassan behöver. Det ska Försäkringskassan nu informera om.
Först börjar man med att specialgranska tusentals medicinska underlag från läkarna till Försäkringskassan. Syftet är att identifiera de vanligaste felen inför den planerade utbildningen. För som det är nu så lever många läkare inte upp till Försäkringskassans krav och det blir ju både merarbete för läkarna och onödigt lång väntan för patienterna att få ersättning.
Vad kommer inte den specialgranskningen att kosta?
Hoppas innerligt att det inte är ordinarie handläggare som sitter och gör det jobbet så folk får vänta ännu längre på pengarna eller bli nr 567 i telefonkön i stället för 267….....
Men vad är det då för krav som gäller? Vad jag har förstått så är det numera handläggarna på FK som bestämmer om jag ska få någon sjukersättning eller inte. Ska underlagen anpassas så att de förstår? För vad jag vet så har de ingen som helst medicinsk utbildning.
De flesta människor lever i samma tro som jag gjorde tills för ett tag sedan att det är läkarna som bestämmer hur länge jag ska vara sjukskriven och då ha automatisk rätt till min ersättning. Men så är inte fallet numera.
Numera har läkaren fråntagits rätten att bestämma om min sjukskrivning. Läkarna har alltid vetat att ohälsa och arbetsoförmåga inte är samma sak, men att viss ohälsa kan ge helt eller delvis nedsatt arbetsförmåga och att behandling, rehabilitering eller vila kan behövas under skyddet av en deltids - eller heltidssjukskrivning för att jag ska ges en chans att kunna återgå till arbetet.
Nu kan de känna sig blåsta på den kunskapen, nu är det moduler på FK som gäller i stället.
Om jag blir sjuk ska jag banne mej vägra att vara sjukskriven för att visa det korkade i det nya systemet. Undrar vad min arbetsgivare säger om jag t.ex. hoppar in på min arbetsplats med kryckor och brutet ben en kväll…..
Därför ska man nu på sina håll specialutbilda läkare om hur intyg till Försäkringskassan ska se ut så de skriver rätt från början.
Läkarna har ju inte riktigt förstått vilken information Försäkringskassan behöver. Det ska Försäkringskassan nu informera om.
Först börjar man med att specialgranska tusentals medicinska underlag från läkarna till Försäkringskassan. Syftet är att identifiera de vanligaste felen inför den planerade utbildningen. För som det är nu så lever många läkare inte upp till Försäkringskassans krav och det blir ju både merarbete för läkarna och onödigt lång väntan för patienterna att få ersättning.
Vad kommer inte den specialgranskningen att kosta?
Hoppas innerligt att det inte är ordinarie handläggare som sitter och gör det jobbet så folk får vänta ännu längre på pengarna eller bli nr 567 i telefonkön i stället för 267….....
Men vad är det då för krav som gäller? Vad jag har förstått så är det numera handläggarna på FK som bestämmer om jag ska få någon sjukersättning eller inte. Ska underlagen anpassas så att de förstår? För vad jag vet så har de ingen som helst medicinsk utbildning.
De flesta människor lever i samma tro som jag gjorde tills för ett tag sedan att det är läkarna som bestämmer hur länge jag ska vara sjukskriven och då ha automatisk rätt till min ersättning. Men så är inte fallet numera.
Numera har läkaren fråntagits rätten att bestämma om min sjukskrivning. Läkarna har alltid vetat att ohälsa och arbetsoförmåga inte är samma sak, men att viss ohälsa kan ge helt eller delvis nedsatt arbetsförmåga och att behandling, rehabilitering eller vila kan behövas under skyddet av en deltids - eller heltidssjukskrivning för att jag ska ges en chans att kunna återgå till arbetet.
Nu kan de känna sig blåsta på den kunskapen, nu är det moduler på FK som gäller i stället.
Om jag blir sjuk ska jag banne mej vägra att vara sjukskriven för att visa det korkade i det nya systemet. Undrar vad min arbetsgivare säger om jag t.ex. hoppar in på min arbetsplats med kryckor och brutet ben en kväll…..
tisdag 20 juli 2010
Tänt var det här!
Var på resande fot på väg till Finland när Nyheterna på radion berättade att Gudrun som bäst höll på att elda upp en massa pengar. Var det inte tillräcklig hetta i Almedalen ändå? Jag fick veta av mina reskamrater att det är förbjudet att göra så i Finland. Det borde det vara hos oss också.
Jag tyckte det var fel, fel, fel av FI och tror att trovärdigheten gick upp i rök tillsammans med hundralapparna. Gudrun fick PR men till vilket pris? Är alla sätt bra numera - även de dåliga?
Jag tror att hon kunde ha valt en bättre väg:
Hon kunde ha sytt en kjol av hundralapparna och dansat loss till lite ”dirty dancing” - musik med sin danspartner. Så vilt så pengarna hade flugit i väg och förhoppningsvis kommit någon till nytta eller nöje.
Eller hon kunde helt enkelt ha exponerat sig med en pengabikini och låtit folk slita av henne ”kläderna”......
Bättre att skänka bort pengar än att elda upp dem. Jag tycker det kändes lite som ett hån mot alla de ensamstående kvinnor som knappt får det att gå ihop varje månad. Gudrun kunde ha visat vad kvinnan kunde ha köpt för pengarna och lottat ut sakerna, t.ex. en semester-resa, platt-TV, ny bil. Sådant som en del kvinnor aldrig kommer att ha råd med.
Eller: I stället för att elda upp 1000 hundralappar för ”rättvisa löner” kunde ett antal frivilliga 50-talister ha anmält sig och låtit FI räkna ut vad just de förlorat i utebliven lön under 30 års arbetslivserfarenhet och sedan fått del av pengarna.
Politikerföraktet lär knappast bli mindre efter detta. Måste vi ta till extrema saker för att få PR och synas i tidningen eller i TV:n? Då tror åtminstone jag att vi är snett ute.
Jag tror inte detta var rätt väg och tror också att FI förlorar på detta. Syftet med att visa att kvinnor diskrimineras och går miste om 100 000 varje minut var gott men försvann tyvärr i röken och askan.
Jag tror mer på Vänsterpartiets strategi för att ta bort kvinnors underordning i lönekuvertet genom att sänka arbetstiden för alla till 6 timmars arbetsdag och att detta räknas som heltid. Samtidigt utjämnar man naturligtvis lönerna. Först då får man jämställdhet mellan könen både på jobbet och hemma.
Vi måste få bara få med männen i detta - alla måste delta i förändringsarbetet och alla kommer att tjäna på det.
Det är patriarkatet, alltså männens överordning, som ska synliggöras och ändras! Varför tillåter vi att vi delas upp i kön? Vi är alla människor och vi är alla lika mycket värda!
Det handlar både om klass och kön.
Det är därför jag är både socialist och feminist.
Jag tyckte det var fel, fel, fel av FI och tror att trovärdigheten gick upp i rök tillsammans med hundralapparna. Gudrun fick PR men till vilket pris? Är alla sätt bra numera - även de dåliga?
Jag tror att hon kunde ha valt en bättre väg:
Hon kunde ha sytt en kjol av hundralapparna och dansat loss till lite ”dirty dancing” - musik med sin danspartner. Så vilt så pengarna hade flugit i väg och förhoppningsvis kommit någon till nytta eller nöje.
Eller hon kunde helt enkelt ha exponerat sig med en pengabikini och låtit folk slita av henne ”kläderna”......
Bättre att skänka bort pengar än att elda upp dem. Jag tycker det kändes lite som ett hån mot alla de ensamstående kvinnor som knappt får det att gå ihop varje månad. Gudrun kunde ha visat vad kvinnan kunde ha köpt för pengarna och lottat ut sakerna, t.ex. en semester-resa, platt-TV, ny bil. Sådant som en del kvinnor aldrig kommer att ha råd med.
Eller: I stället för att elda upp 1000 hundralappar för ”rättvisa löner” kunde ett antal frivilliga 50-talister ha anmält sig och låtit FI räkna ut vad just de förlorat i utebliven lön under 30 års arbetslivserfarenhet och sedan fått del av pengarna.
Politikerföraktet lär knappast bli mindre efter detta. Måste vi ta till extrema saker för att få PR och synas i tidningen eller i TV:n? Då tror åtminstone jag att vi är snett ute.
Jag tror inte detta var rätt väg och tror också att FI förlorar på detta. Syftet med att visa att kvinnor diskrimineras och går miste om 100 000 varje minut var gott men försvann tyvärr i röken och askan.
Jag tror mer på Vänsterpartiets strategi för att ta bort kvinnors underordning i lönekuvertet genom att sänka arbetstiden för alla till 6 timmars arbetsdag och att detta räknas som heltid. Samtidigt utjämnar man naturligtvis lönerna. Först då får man jämställdhet mellan könen både på jobbet och hemma.
Vi måste få bara få med männen i detta - alla måste delta i förändringsarbetet och alla kommer att tjäna på det.
Det är patriarkatet, alltså männens överordning, som ska synliggöras och ändras! Varför tillåter vi att vi delas upp i kön? Vi är alla människor och vi är alla lika mycket värda!
Det handlar både om klass och kön.
Det är därför jag är både socialist och feminist.
söndag 18 juli 2010
"Det bidde bara en tumme"
På 2 år har antalet som får sjukpenningen indragen mer än fördubblats!
Försäkringskassan försvarar de direktiv de fått från regeringen och säger att de utreder arbetsförmågan men det ger inte jobb och man kan fortfarande vara sjuk. Sjukt säger bara jag!
Det är ett hån mot välfärdssystemet när svårt cancersjuka människor tvingas ut att arbeta eller strokedrabbade får ett samtal från Försäkringskassan med frågan när de tänker börja arbeta när de mist talförmågan, är svårt sjuka, vårdas av anhöriga eller på ett särskilt boende eller sjukhus.
Detta är verkligheten i Sverige 2010!!
Verklighetens folk är för mig de människor som lever i denna numera otrygga välfärd,ung som gammal.
Göran Hägglund vet inte vad han pratar om när han raljerar om ”overklighetens folk”!
USA, som vi brukar härma i allt annat, på gott men mest ont, har uppmärksammat vårt förträffliga sjukförsäkringssystem - innan borgarna tullade på det och försöker nu bygga upp ett liknande system där, medan Sverige raserar det.
Det gör mej heligt förbannad att veta att överskottet nu är uppe i 90 miljarder och inte används till det som var tänkt och till och med gör folk mer sjuka än vad som är nödvändigt på grund av all oro för ekonomin.
12 000 personer har utförsäkrats från den trygga sjukförsäkringen som var tänkt att träda in som ersättning om man hade oturen att bli sjuk.
800 går nu på lönebidrag som är tidsbegränsat vilket bara det innebär en otrygghet.
Hela 370 personer har fått ett deltids - eller heltidsjobb!
Bra jobbat allisvansen!
Försäkringskassan försvarar de direktiv de fått från regeringen och säger att de utreder arbetsförmågan men det ger inte jobb och man kan fortfarande vara sjuk. Sjukt säger bara jag!
Det är ett hån mot välfärdssystemet när svårt cancersjuka människor tvingas ut att arbeta eller strokedrabbade får ett samtal från Försäkringskassan med frågan när de tänker börja arbeta när de mist talförmågan, är svårt sjuka, vårdas av anhöriga eller på ett särskilt boende eller sjukhus.
Detta är verkligheten i Sverige 2010!!
Verklighetens folk är för mig de människor som lever i denna numera otrygga välfärd,ung som gammal.
Göran Hägglund vet inte vad han pratar om när han raljerar om ”overklighetens folk”!
USA, som vi brukar härma i allt annat, på gott men mest ont, har uppmärksammat vårt förträffliga sjukförsäkringssystem - innan borgarna tullade på det och försöker nu bygga upp ett liknande system där, medan Sverige raserar det.
Det gör mej heligt förbannad att veta att överskottet nu är uppe i 90 miljarder och inte används till det som var tänkt och till och med gör folk mer sjuka än vad som är nödvändigt på grund av all oro för ekonomin.
12 000 personer har utförsäkrats från den trygga sjukförsäkringen som var tänkt att träda in som ersättning om man hade oturen att bli sjuk.
800 går nu på lönebidrag som är tidsbegränsat vilket bara det innebär en otrygghet.
Hela 370 personer har fått ett deltids - eller heltidsjobb!
Bra jobbat allisvansen!
måndag 5 juli 2010
Berättelse från verkligheten
En kompis bad mig en dag att hjälpa henne skriva en insändare om hennes situation. "Så att folk förstår att vem som helst kan drabbas av regeringens usla politik".
Så här blev resultatet med hennes egna ord:
Hur kan det bara få gå till på det här sättet?
Jag gjorde mig illa i ett knä på jobbet och det klassades som arbetsskada. Eftersom jag förlorar så mycket pengar när jag är sjukskriven så försökte jag jobba i all fall.
Jag stod ut i 4 veckor sedan gav jag upp och sökte läkarvård. Jag insåg att nu gick det inte längre, knäet hade svullnat upp. Läkaren tappade ut vätska, gav mig en kortisonspruta och sjukskrev mig 12 dagar till att börja med. Om det inte blev bättre skulle jag återkomma.
Det är då helvetet bryter loss. Jag tvingas uppsöka läkare ännu en gång som sjukskriver mig ytterligare 14 dagar. Jag inser att jag kommer att få en urusel lön den här månaden och kontaktar därför Försäkringskassan för att se när jag har möjlighet att få ut mina pengar därifrån och får till svar att ”Vi har faktiskt 30 dagar på oss att betala ut pengarna, om handläggaren anser att man ska få dem. Det var alltså inte säkert att jag skulle få ersättningen, som jag trodde jag hade rätt till!
När jag då ifrågasätter om det inte är lika bra att jag får träffa Försäkringskassans läkare med en gång eftersom det tydligen är han som avgör om jag är sjuk eller inte så får jag ett snäsigt svar att ”Det är inte så det går till”.
När jag påtalar att jag inte har varit sjukskriven sedan 2004 så blir svaret” Du ska inte tro att du ska ha någon gräddfil” .
Vad jag förstår av samtalet så är det handläggaren och inte läkaren som bestämmer om jag ska vara sjukskriven eller inte.
Finns det ingen som kan sätta ner foten och säga stopp? Här behandlas jag som mindre vetande och känner mig fruktansvärt kränkt. Jag kommer att få ett stort avdrag på lönen. Hur ska jag kunna betala räkningarna och ge mina barn mat? Det är ju hela familjen som drabbas och alla har inte 2 löner att leva på.
Jag ville inte vara sjukskriven, men läkaren sa ”Jo- punkt slut! Du är hemma och vilar och så får du en ny tid, så får vi se hur det blir i fortsättningen”. Läkaren var mycket bestämd. ”Nu är det bara så. Nu sjukskriver jag dig” sade han och jag kände paniken komma.
Jag tänkte redan då: ”Hur ska jag klara det ekonomiskt?” Jag tänkte gå och jobba i alla fall, men naturligtvis gick inte det, eftersom jag släpade benet efter mig och det var väldigt svullet. Nu ska jag gå i ovisshet i minst 30 dagar. Nästa gång hyreslappen kommer, vad gör jag då? Kommer jag att kunna betala den över huvud taget? Det har varit mycket ångest, oro och tårar.
3 läkarbesök och en röntgen har kostat mig 800 kronor av min deltidslön och ändå blir jag ifrågasatt. Hur sjuk ska man vara för att vara Försäkringskassan till lags? Hur ska man leva och VAD ska man leva på? Hur kan det bara få gå till så här?
Varför ??????
Min kompis kommer INTE att rösta på moderaterna, mitt parti har garanterat hennes röst i valet!
Så här blev resultatet med hennes egna ord:
Hur kan det bara få gå till på det här sättet?
Jag gjorde mig illa i ett knä på jobbet och det klassades som arbetsskada. Eftersom jag förlorar så mycket pengar när jag är sjukskriven så försökte jag jobba i all fall.
Jag stod ut i 4 veckor sedan gav jag upp och sökte läkarvård. Jag insåg att nu gick det inte längre, knäet hade svullnat upp. Läkaren tappade ut vätska, gav mig en kortisonspruta och sjukskrev mig 12 dagar till att börja med. Om det inte blev bättre skulle jag återkomma.
Det är då helvetet bryter loss. Jag tvingas uppsöka läkare ännu en gång som sjukskriver mig ytterligare 14 dagar. Jag inser att jag kommer att få en urusel lön den här månaden och kontaktar därför Försäkringskassan för att se när jag har möjlighet att få ut mina pengar därifrån och får till svar att ”Vi har faktiskt 30 dagar på oss att betala ut pengarna, om handläggaren anser att man ska få dem. Det var alltså inte säkert att jag skulle få ersättningen, som jag trodde jag hade rätt till!
När jag då ifrågasätter om det inte är lika bra att jag får träffa Försäkringskassans läkare med en gång eftersom det tydligen är han som avgör om jag är sjuk eller inte så får jag ett snäsigt svar att ”Det är inte så det går till”.
När jag påtalar att jag inte har varit sjukskriven sedan 2004 så blir svaret” Du ska inte tro att du ska ha någon gräddfil” .
Vad jag förstår av samtalet så är det handläggaren och inte läkaren som bestämmer om jag ska vara sjukskriven eller inte.
Finns det ingen som kan sätta ner foten och säga stopp? Här behandlas jag som mindre vetande och känner mig fruktansvärt kränkt. Jag kommer att få ett stort avdrag på lönen. Hur ska jag kunna betala räkningarna och ge mina barn mat? Det är ju hela familjen som drabbas och alla har inte 2 löner att leva på.
Jag ville inte vara sjukskriven, men läkaren sa ”Jo- punkt slut! Du är hemma och vilar och så får du en ny tid, så får vi se hur det blir i fortsättningen”. Läkaren var mycket bestämd. ”Nu är det bara så. Nu sjukskriver jag dig” sade han och jag kände paniken komma.
Jag tänkte redan då: ”Hur ska jag klara det ekonomiskt?” Jag tänkte gå och jobba i alla fall, men naturligtvis gick inte det, eftersom jag släpade benet efter mig och det var väldigt svullet. Nu ska jag gå i ovisshet i minst 30 dagar. Nästa gång hyreslappen kommer, vad gör jag då? Kommer jag att kunna betala den över huvud taget? Det har varit mycket ångest, oro och tårar.
3 läkarbesök och en röntgen har kostat mig 800 kronor av min deltidslön och ändå blir jag ifrågasatt. Hur sjuk ska man vara för att vara Försäkringskassan till lags? Hur ska man leva och VAD ska man leva på? Hur kan det bara få gå till så här?
Varför ??????
Min kompis kommer INTE att rösta på moderaterna, mitt parti har garanterat hennes röst i valet!
torsdag 17 juni 2010
Det är inte okey!
Regeringen påstår att de har som mål att hjälpa människor att ”utifrån sina egna förutsättningar vara med på arbetsmarknaden”. Deras politik visar nu tydligt borgarnas verklighet, som tyvärr också blir andras tuffa verklighet!
Hur kan de tro att människor blir friskare av att sjukskrivning har en bortre gräns, att i stort sett alla ska prövas mot den öppna arbetsmarknaden efter 180 dagar?
Det är inte okey att kasta ut sjuka människor i tomma intet på det viset som borgarna har gjort! Det är inte okey att sätta en gräns för hur länge man får vara sjuk. Det är inte okey att de sjukskrivna själva ska vara försöksobjekt i en omvänd politik, där utförsäkrade flyttas från ett system för medicinsk behandling i första hand till ett system för arbetsförmedling i första hand.
Läkare ifrågasätts och har börjat tappa lusten. Nu gäller det inte längre att se till att patienten blir frisk utan arbetsför - ofta till vilket pris som helst. Nu hindras de från att ge patienterna den bästa förutsättningen för att BÅDE bli friska och komma tillbaka till arbetslivet. Det är sorgligt att borgarna i sin blåögdhet inte kan se att de har tagit i alldeles för mycket.
De nya reglerna har drabbat många svårt sjuka människor på ett grymt och omänskligt sätt och jag är övertygad om att den högst ansvariga ministern Cristina Husmark Pehrsson och regeringen visste vad de gjorde.
Sveriges Kommuner och Landsting, Försäkringskassan, facken, läkare, andra experter - alla protesterade, men lyssnade de på dem? Nej!
Socialförsäkringsministern har spridit myter och hon har upprepat dem så ofta och så länge att en del människor som borde förstå bättre, har gått på hennes osanningar.
En f.d. sjuksköterska som går med på att sjuka människor behandlas som kriminella och tvingas in i en livssituation som är rent skadlig för deras hälsa och sedan påstår att detta är en hjälp är en skam för vår kår. Det konstiga är att hon överhuvudtaget missat att arbete inte botar sjukdomar och att hot om indragen inkomst i en situation man inte själv rår över inte skapar rätt förutsättningar för läkning. Som sjuksköterska borde hon sannerligen veta detta i ännu högre grad än människor i allmänhet! Jag skulle ha velat se hennes min när hon konfronterades över att döende människor skickades ut på arbetsmarknaden.
En sämre minister får man leta efter. Ja en sämre regering också för den delen, som betraktar de flesta som fuskare och försöker få svenska folket att tro att det är anledningen till nedmonteringen av sjukförsäkringssystemet. Det vi har blivit anklagade för i flera år av moderaterna använder de själva - att staten ska kontrollera medborgaren.
Samtidigt som sjukförsäkringssystemet ger miljardöverskott får kommunerna mindre pengar från staten, men ska samtidigt ta hand om de som hamnar utanför det konstiga systemet som ska göra alla ”fusksjuka friska och alla lata arbetsföra”
Regeringen har grovt felbedömt vårdbehovet hos de långtidssjukskrivna, trots upprepade varningar. De flesta utförsäkrade är helt enkelt fortfarande sjuka . Det anser t.o.m. majoriteten av handläggarna på Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. De möter de berörda och ser bokstavligen i vilket skick de befinner sig. Det är därför de framför sin kritik! Så mycket mer kan de inte göra längre med de nya reglerna där ansvaret i stället har lagts på individen själv och i slutändan kommunen.
Det är en självklarhet för mig som sjuksköterska att en viss åtgärd, som bestäms av almanackan inte passar för de som fortfarande är sjuka och skulle behöva ytterligare behandling och rehabilitering. Jag tycker det är bättre med tidsgränser för när samhällets stöd ska påbörjas i stället för att tidsbegränsa individens trygghet!
Jag tycker det är bättre att förstärka rehabiliteringen – såväl den medicinska som den arbetslivsinriktade – så att alla sjuka garanteras den vård de har rätt till och får chansen att tillfriskna.
Givetvis skall all sjukskrivning följas upp. Sådana regler har alltid funnits. Människor bör givetvis också bedömas mot andra arbeten än det de är sjukskrivna från, men det får inte innebära uppsägningsrätt för arbetsgivaren. Individuella hänsyn måste tas. Kollektiva regler för individuella situationer fungerar inte. Arbetsförmedlarna behöver tillräckligt med resurser för att klara sitt uppdrag och Försäkringskassans personal behöver tillräckliga resurser för att klara målen! De har tyvärr blivit ett antal tusen färre från 2006, då den borgerliga regeringen tog över.
Den som har helt eller delvis nedsatt arbetsförmåga, oavsett orsak, ska få en anständig ersättning att leva av. Under tiden som ersättningen utbetalas ska rehabilitering erbjudas för att hjälpa personen tillbaka till arbetslivet, om någon arbetsförmåga finns kvar. Den ska inte bedömas utifrån ekonomiska och politiska överväganden, så som nu görs, utan utifrån ohälsa eller annat jämförbart tillstånd. Inget annat! Är man arbetsoförmögen, så är man!
Missbruk av sjukförsäkringen ska bekämpas genom kontroll och lagföring, inte genom att hela socialförsäkringssystemet anpassas efter dem som missbrukar det. En sådan modell drabbar nämligen ofantligt många fler helt ärliga människor!
Det är en myt att fusket i sjukförsäkringarna är så utbrett att det hotar systemet!
Om sjukfusket verkligen ökade borde detta rimligen ha lett till fler sjukskrivna, inte bara till längre sjukskrivningstider som statistik visar. Alla undersökningar av det verkliga missbruket av försäkringarna har hittills visat att det är mycket begränsat i procent av omsättningen. Det finns samtidigt ett underutnyttjande av säkert minst samma storleksordning, dvs. när människor som har rätt till ersättning inte tar ut den, därför att de inte har fått information om möjligheten.
”Utförsäkringsreformen” fungerar inte som det var tänkt och har inte skapat fler jobb. Förutsättningarna måste snarast ändras annars lämnas sjuka människor utan hjälp.
Att måla upp en falsk bild som Husmark Pehrson och hennes borgarkamrater gör är förfärligt men inte förvånande. Jag hoppas att de inte längre har allmänhetens förtroende och att det får konsekvenser i valet i höst!
Hur kan de tro att människor blir friskare av att sjukskrivning har en bortre gräns, att i stort sett alla ska prövas mot den öppna arbetsmarknaden efter 180 dagar?
Det är inte okey att kasta ut sjuka människor i tomma intet på det viset som borgarna har gjort! Det är inte okey att sätta en gräns för hur länge man får vara sjuk. Det är inte okey att de sjukskrivna själva ska vara försöksobjekt i en omvänd politik, där utförsäkrade flyttas från ett system för medicinsk behandling i första hand till ett system för arbetsförmedling i första hand.
Läkare ifrågasätts och har börjat tappa lusten. Nu gäller det inte längre att se till att patienten blir frisk utan arbetsför - ofta till vilket pris som helst. Nu hindras de från att ge patienterna den bästa förutsättningen för att BÅDE bli friska och komma tillbaka till arbetslivet. Det är sorgligt att borgarna i sin blåögdhet inte kan se att de har tagit i alldeles för mycket.
De nya reglerna har drabbat många svårt sjuka människor på ett grymt och omänskligt sätt och jag är övertygad om att den högst ansvariga ministern Cristina Husmark Pehrsson och regeringen visste vad de gjorde.
Sveriges Kommuner och Landsting, Försäkringskassan, facken, läkare, andra experter - alla protesterade, men lyssnade de på dem? Nej!
Socialförsäkringsministern har spridit myter och hon har upprepat dem så ofta och så länge att en del människor som borde förstå bättre, har gått på hennes osanningar.
En f.d. sjuksköterska som går med på att sjuka människor behandlas som kriminella och tvingas in i en livssituation som är rent skadlig för deras hälsa och sedan påstår att detta är en hjälp är en skam för vår kår. Det konstiga är att hon överhuvudtaget missat att arbete inte botar sjukdomar och att hot om indragen inkomst i en situation man inte själv rår över inte skapar rätt förutsättningar för läkning. Som sjuksköterska borde hon sannerligen veta detta i ännu högre grad än människor i allmänhet! Jag skulle ha velat se hennes min när hon konfronterades över att döende människor skickades ut på arbetsmarknaden.
En sämre minister får man leta efter. Ja en sämre regering också för den delen, som betraktar de flesta som fuskare och försöker få svenska folket att tro att det är anledningen till nedmonteringen av sjukförsäkringssystemet. Det vi har blivit anklagade för i flera år av moderaterna använder de själva - att staten ska kontrollera medborgaren.
Samtidigt som sjukförsäkringssystemet ger miljardöverskott får kommunerna mindre pengar från staten, men ska samtidigt ta hand om de som hamnar utanför det konstiga systemet som ska göra alla ”fusksjuka friska och alla lata arbetsföra”
Regeringen har grovt felbedömt vårdbehovet hos de långtidssjukskrivna, trots upprepade varningar. De flesta utförsäkrade är helt enkelt fortfarande sjuka . Det anser t.o.m. majoriteten av handläggarna på Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. De möter de berörda och ser bokstavligen i vilket skick de befinner sig. Det är därför de framför sin kritik! Så mycket mer kan de inte göra längre med de nya reglerna där ansvaret i stället har lagts på individen själv och i slutändan kommunen.
Det är en självklarhet för mig som sjuksköterska att en viss åtgärd, som bestäms av almanackan inte passar för de som fortfarande är sjuka och skulle behöva ytterligare behandling och rehabilitering. Jag tycker det är bättre med tidsgränser för när samhällets stöd ska påbörjas i stället för att tidsbegränsa individens trygghet!
Jag tycker det är bättre att förstärka rehabiliteringen – såväl den medicinska som den arbetslivsinriktade – så att alla sjuka garanteras den vård de har rätt till och får chansen att tillfriskna.
Givetvis skall all sjukskrivning följas upp. Sådana regler har alltid funnits. Människor bör givetvis också bedömas mot andra arbeten än det de är sjukskrivna från, men det får inte innebära uppsägningsrätt för arbetsgivaren. Individuella hänsyn måste tas. Kollektiva regler för individuella situationer fungerar inte. Arbetsförmedlarna behöver tillräckligt med resurser för att klara sitt uppdrag och Försäkringskassans personal behöver tillräckliga resurser för att klara målen! De har tyvärr blivit ett antal tusen färre från 2006, då den borgerliga regeringen tog över.
Den som har helt eller delvis nedsatt arbetsförmåga, oavsett orsak, ska få en anständig ersättning att leva av. Under tiden som ersättningen utbetalas ska rehabilitering erbjudas för att hjälpa personen tillbaka till arbetslivet, om någon arbetsförmåga finns kvar. Den ska inte bedömas utifrån ekonomiska och politiska överväganden, så som nu görs, utan utifrån ohälsa eller annat jämförbart tillstånd. Inget annat! Är man arbetsoförmögen, så är man!
Missbruk av sjukförsäkringen ska bekämpas genom kontroll och lagföring, inte genom att hela socialförsäkringssystemet anpassas efter dem som missbrukar det. En sådan modell drabbar nämligen ofantligt många fler helt ärliga människor!
Det är en myt att fusket i sjukförsäkringarna är så utbrett att det hotar systemet!
Om sjukfusket verkligen ökade borde detta rimligen ha lett till fler sjukskrivna, inte bara till längre sjukskrivningstider som statistik visar. Alla undersökningar av det verkliga missbruket av försäkringarna har hittills visat att det är mycket begränsat i procent av omsättningen. Det finns samtidigt ett underutnyttjande av säkert minst samma storleksordning, dvs. när människor som har rätt till ersättning inte tar ut den, därför att de inte har fått information om möjligheten.
”Utförsäkringsreformen” fungerar inte som det var tänkt och har inte skapat fler jobb. Förutsättningarna måste snarast ändras annars lämnas sjuka människor utan hjälp.
Att måla upp en falsk bild som Husmark Pehrson och hennes borgarkamrater gör är förfärligt men inte förvånande. Jag hoppas att de inte längre har allmänhetens förtroende och att det får konsekvenser i valet i höst!
onsdag 2 juni 2010
Ett skepp kommer lastat !
Ett skepp med några systerfartyg kommer lastat med förnödenheter till Gaza, det största utomhusfängelset i världen enligt en röst i etern.
”Ship to Gaza” kommer för att genom folklig solidaritet bistå palestinierna, en oerhört välbehövlig hjälp till Gazas lidande befolkning.
Israel, den ” demokratiska” nationen, som stöds helhjärtat av ännu en ”demokratisk” nation, USA, ger sig på att attackera skeppen, trots att vit flagg hissas.
Det är snällt att påstå att de har överskridit sina befogenheter, det är ingen överdrift att påstå att de har brutit mot FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, det är med sorg jag påstår att mord och misshandel av oskyldiga människor inte kan accepteras någonsin. ALDRIG NÅGONSIN!
Att någon kan försvara detta brott är för mig en gåta. Att arrestera människor som utför en humanitär insats är mer än beklagligt!
Nu måste väl ändå fler människor i vårt avlånga land förstå vad som pågår i Gaza? Det borde ju räcka bara med vetskapen om de murar som har byggts upp på ockuperad mark, en i raden av övergrepp mot befolkningen, men nu är måttet rågat och mer därtill!
Nu behövs tydliga sanktioner mot det övervåld som Israel använt, för att visa vad vi tycker om deras agerande. Så har vi gjort mot andra länder och så bör vi göra även mot detta land. Den här gången måste det bli konsekvenser. De kan inte slippa undan gång på gång!
Israel har utmanat hela världen med sin attack mot hjälpkonvojen på internationellt territorium. Vi och resten av omvärlden måste reagera! Gör vi det inte nu så kommer det aldrig att ske! Vi kan inte tillåta att Israel gång på gång bryter mot internationella lagar när det passar.
Jag tänder ett ljus och gråter över de som dödades i attacken mot hjälpkonvojen ”Ship to Gaza”
”Ship to Gaza” kommer för att genom folklig solidaritet bistå palestinierna, en oerhört välbehövlig hjälp till Gazas lidande befolkning.
Israel, den ” demokratiska” nationen, som stöds helhjärtat av ännu en ”demokratisk” nation, USA, ger sig på att attackera skeppen, trots att vit flagg hissas.
Det är snällt att påstå att de har överskridit sina befogenheter, det är ingen överdrift att påstå att de har brutit mot FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, det är med sorg jag påstår att mord och misshandel av oskyldiga människor inte kan accepteras någonsin. ALDRIG NÅGONSIN!
Att någon kan försvara detta brott är för mig en gåta. Att arrestera människor som utför en humanitär insats är mer än beklagligt!
Nu måste väl ändå fler människor i vårt avlånga land förstå vad som pågår i Gaza? Det borde ju räcka bara med vetskapen om de murar som har byggts upp på ockuperad mark, en i raden av övergrepp mot befolkningen, men nu är måttet rågat och mer därtill!
Nu behövs tydliga sanktioner mot det övervåld som Israel använt, för att visa vad vi tycker om deras agerande. Så har vi gjort mot andra länder och så bör vi göra även mot detta land. Den här gången måste det bli konsekvenser. De kan inte slippa undan gång på gång!
Israel har utmanat hela världen med sin attack mot hjälpkonvojen på internationellt territorium. Vi och resten av omvärlden måste reagera! Gör vi det inte nu så kommer det aldrig att ske! Vi kan inte tillåta att Israel gång på gång bryter mot internationella lagar när det passar.
Jag tänder ett ljus och gråter över de som dödades i attacken mot hjälpkonvojen ”Ship to Gaza”
onsdag 19 maj 2010
Får jag LOV fru Davidsson?
Får jag LOV fru Davidsson??
Hoppas inte det. Hoppas verkligen inte det! För det skulle betyda att ni har fått makten i Nybro tillsammans med era borgarkompisar ( inklusive SPI) och det tänker vi INTE tillåta om vi får bestämma. Och det hoppas jag att våra väljare i kommunen låter oss göra i fortsättningen också.
Vi har kommit en bra bit på vägen att få ordning på ekonomin trots regeringens beslut att tvinga på kommunen olika kostnader utan kompensation. Vi börjar få ordning på organisationen och alla verksamheter trots minskade skattepengar från regeringen. Detta tack vare att de anställda i kommunen är så väldigt lojala. Vi har många duktiga människor ute på skolor, förskolor, i omsorgen - ja överallt! Vi har även många duktiga chefer.
Tillsammans med dem vill vi i vänstern fortsätta att utveckla och göra kommunen bättre i alla avseenden. Hela kommunen!
Därför vill vi inte ha friskolor som tar pengar från kommunens skolor, så vi inte kan ha kvar alla mindre skolor i stan och på landet. Därför vill vi inte heller ha LOV (lagen om valfrihet) i vår kommun.
Christina försöker intala folk att det ska ge de äldre mer valfrihet. Jag påstår att det ger en valfrihet för vårdföretag att konkurrera med kommunens äldreomsorg. Vi vill använda skattepengarna till invånarnas bästa- inte som vinst åt de privata vårdbolagens aktieägare. Vi vill ha kvar vår personal i omsorgen!
Verklig valfrihet för de äldre är att ha makt att påverka vilken hjälp de behöver och vill ha för att bibehålla ett tryggt och värdigt liv trots sjukdomar. För oss i vänstern är de äldre inte några kunder utan INDIVIDER och faktiskt ÄGARE av den offentliga äldreomsorgen som de ska kunna vara med och bestämma över så den blir bättre och bättre.
Nej Christina Davidson- du får nog LOV att tänka om och lägga ner drömmen om att sälja ut den offentliga sektorn. Fortsätt du att var OPPOSITIONSråd ett tag till. Ett bra tag till!
Hoppas inte det. Hoppas verkligen inte det! För det skulle betyda att ni har fått makten i Nybro tillsammans med era borgarkompisar ( inklusive SPI) och det tänker vi INTE tillåta om vi får bestämma. Och det hoppas jag att våra väljare i kommunen låter oss göra i fortsättningen också.
Vi har kommit en bra bit på vägen att få ordning på ekonomin trots regeringens beslut att tvinga på kommunen olika kostnader utan kompensation. Vi börjar få ordning på organisationen och alla verksamheter trots minskade skattepengar från regeringen. Detta tack vare att de anställda i kommunen är så väldigt lojala. Vi har många duktiga människor ute på skolor, förskolor, i omsorgen - ja överallt! Vi har även många duktiga chefer.
Tillsammans med dem vill vi i vänstern fortsätta att utveckla och göra kommunen bättre i alla avseenden. Hela kommunen!
Därför vill vi inte ha friskolor som tar pengar från kommunens skolor, så vi inte kan ha kvar alla mindre skolor i stan och på landet. Därför vill vi inte heller ha LOV (lagen om valfrihet) i vår kommun.
Christina försöker intala folk att det ska ge de äldre mer valfrihet. Jag påstår att det ger en valfrihet för vårdföretag att konkurrera med kommunens äldreomsorg. Vi vill använda skattepengarna till invånarnas bästa- inte som vinst åt de privata vårdbolagens aktieägare. Vi vill ha kvar vår personal i omsorgen!
Verklig valfrihet för de äldre är att ha makt att påverka vilken hjälp de behöver och vill ha för att bibehålla ett tryggt och värdigt liv trots sjukdomar. För oss i vänstern är de äldre inte några kunder utan INDIVIDER och faktiskt ÄGARE av den offentliga äldreomsorgen som de ska kunna vara med och bestämma över så den blir bättre och bättre.
Nej Christina Davidson- du får nog LOV att tänka om och lägga ner drömmen om att sälja ut den offentliga sektorn. Fortsätt du att var OPPOSITIONSråd ett tag till. Ett bra tag till!
tisdag 18 maj 2010
Skärp er ungar!
Nu är han igång igen, Björklund! Betyg i sexan så föräldrarna vet vad det handlar om och ungarna med för den delen. " Då skärper de till sig och tar mer allvarligt på skolarbetet" menar karl´n. Jan hälsas härmed välkommen till verkligheten!
Jag vet inte vilket år han föddes och jag bryr mej inte heller, men han verkar tro att han har kommit på något nytt med betygsättning i de lägre årskurserna och dessutom fler skalor. Under min skoltid fanns det A,a,AB,BA,B, BC och C för att inte tala om de där små retliga + och - som sattes efter bokstäverna men aldrig syntes i slutbetygen. Mitt första betyg fick jag i årskurs 2! Inte blev det bättre när mina barn hamnade i skolsvängen med sifferbetyg i stället, men egentligen samma system.
Det som har gjort mitt skolarbete roligt och sporrade mej att läsa läxor och söka kunskap var de underbara engagerade lärare som jag hade turen att träffa på här och där under min studietid. De som såg alla sina elever, även en blyg tyst tjej som försökte gömma sig vid väggen eller längst bak och som älskade böcker!
Betygen var ett måste som gjorde de flesta oroliga oavsett om man var duktig eller inte. De högsta betygen fick man ju slåss om och de låga betygen gjorde att man oftast tappade lusten. Det var hela tiden konkurrens och sällan var elever och lärare nöjda. Stressymtomen har krupit ner i åldrarna "tack vare" betygsjakten. De flesta säger att de vill ha betyg men jag har ännu inte hört någon elev tycka att de varit rättvist satta. Och jag har hört alltför många lärare som tycker det är svårt att sätta betyg och som upplever att det hänger över dem hela tiden.
Vad skulle hända om betygen togs bort och ersattes med intyg på godkänd genomförd kurs eller utbildning? Vad skulle hända om de skriftliga och oftast subjektiva omdömena till föräldrarna ersattes med med individuella utvecklingssamtal och ett konstruktivt samarbete med alla inblandade parter,som går ut på att stötta och utveckla varje elevs förmåga? Jag är övertygad om att en hel del magont och trötthet skulle försvinna över en natt. Och på tal om Jan Björklund, han får gärna försvinna som skolminister redan nu, men jag får väl ge mej till tåls och vänta några månader...
Jag vet inte vilket år han föddes och jag bryr mej inte heller, men han verkar tro att han har kommit på något nytt med betygsättning i de lägre årskurserna och dessutom fler skalor. Under min skoltid fanns det A,a,AB,BA,B, BC och C för att inte tala om de där små retliga + och - som sattes efter bokstäverna men aldrig syntes i slutbetygen. Mitt första betyg fick jag i årskurs 2! Inte blev det bättre när mina barn hamnade i skolsvängen med sifferbetyg i stället, men egentligen samma system.
Det som har gjort mitt skolarbete roligt och sporrade mej att läsa läxor och söka kunskap var de underbara engagerade lärare som jag hade turen att träffa på här och där under min studietid. De som såg alla sina elever, även en blyg tyst tjej som försökte gömma sig vid väggen eller längst bak och som älskade böcker!
Betygen var ett måste som gjorde de flesta oroliga oavsett om man var duktig eller inte. De högsta betygen fick man ju slåss om och de låga betygen gjorde att man oftast tappade lusten. Det var hela tiden konkurrens och sällan var elever och lärare nöjda. Stressymtomen har krupit ner i åldrarna "tack vare" betygsjakten. De flesta säger att de vill ha betyg men jag har ännu inte hört någon elev tycka att de varit rättvist satta. Och jag har hört alltför många lärare som tycker det är svårt att sätta betyg och som upplever att det hänger över dem hela tiden.
Vad skulle hända om betygen togs bort och ersattes med intyg på godkänd genomförd kurs eller utbildning? Vad skulle hända om de skriftliga och oftast subjektiva omdömena till föräldrarna ersattes med med individuella utvecklingssamtal och ett konstruktivt samarbete med alla inblandade parter,som går ut på att stötta och utveckla varje elevs förmåga? Jag är övertygad om att en hel del magont och trötthet skulle försvinna över en natt. Och på tal om Jan Björklund, han får gärna försvinna som skolminister redan nu, men jag får väl ge mej till tåls och vänta några månader...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
